tid härstädes erbjudit sina vänner. Man hörde icke
et enda af dessa halsbrytande saker, som nu för
tiden anses ounigängliga vid, en koncert, och hvar-
förutan hvarken sångaren, insizumentalisten eller
kompositören iro sig ega någon talang; det var de
enkla, rent religiösa melodierna, föredragna i en
ren. cch ädel stil, och likvä! behagade de, icke
blott örat, utan rörde och intogo hjertat. Hvar-
före har musiken i sednare tider förgätit, att det-
ta är dess verkl:ga och största triumf?
I anseende till sjelfva planen, skulle man kun-
na taga sig fribeten anmärka, att om tidsordnin-
gen strängt skolat jagttagas, hade Sapphos melodi
bardt vara cen första, icke den avdra, samt Krauss
begrafnipgsmusik sluta det hela. Men om denna
ansetts alltför dyster, om man derföre trott sig hö-
ra vika något litet från den kronologiska ordnin-
gen, så hade det varit lämoligast at slata red
Marcellos förträffuga: I cieli immensi ct, nvil-
ken kanske varit dertill lämpligare än Lathers
i öfrigt sköna: Vår Gud är oss sen väldig borg,
der pukorna utan saknad kunnat vara borta. I an-
seende till arrangemanget tro vi, alt violinernas pla-
e-rande på 2:ne särskildta upph: joinar ar var miodee
beräknpadt, emedan resonansgn i alfvet sturdom
måste hindra dem ati rigtig! höra hvarandra, hb zil-
ket dock är så nödvändigt, isynnerbet vid exeqve
rande af så svåra fugor som här föreföllo, hälst
den första af Handel. För öfrigt lemoade utfö-
randet intet öfrigt att önska, och det är oss ett sär-
ds-les röje, at: kusna nåmne, det kyrksn var nä-
sian aldeles uppfylid, och att den förtjente tillstäl-
laren sålunda äfven 1 ma:erieli hänseende fick skör-
da tillfredsställelse af sitt be:ömvärda fö etag.
Men i anledaliog af bistoriska koncerter! skulle
man icke kunna vara betänst pi någon sådan hos
oss, äfven i andra hänseensen är blott till kyrko-
sånger? musiken äger en mängd koossala namn, om
hvilka vår publik knappt hört talas, t. ex. en Loo,
en Jomelli, n Maio m. fl. och som likväl! i så bög
grad förtjent att höras. Skulle det icke löna mö-
dan, ati annu ena gång draga dem fram i dagslju-
set? Det är de ef:erlefvandes fel, om de låta såda-
na nawin dö ut.