Article Image
tid härstädes erbjudit sina vänner. Man hörde icke et enda af dessa halsbrytande saker, som nu för tiden anses ounigängliga vid, en koncert, och hvarförutan hvarken sångaren, insizumentalisten eller kompositören iro sig ega någon talang; det var de enkla, rent religiösa melodierna, föredragna i en ren. cch ädel stil, och likvä! behagade de, icke blott örat, utan rörde och intogo hjertat. Hvarföre har musiken i sednare tider förgätit, att detta är dess verkl:ga och största triumf? I anseende till sjelfva planen, skulle man kunna taga sig fribeten anmärka, att om tidsordningen strängt skolat jagttagas, hade Sapphos melodi bardt vara cen första, icke den avdra, samt Krauss begrafnipgsmusik sluta det hela. Men om denna ansetts alltför dyster, om man derföre trott sig höra vika något litet från den kronologiska ordningen, så hade det varit lämoligast at slata red Marcellos förträffuga: I cieli immensi ct, nvilken kanske varit dertill lämpligare än Lathers i öfrigt sköna: Vår Gud är oss sen väldig borg, der pukorna utan saknad kunnat vara borta. I anseende till arrangemanget tro vi, alt violinernas plae-rande på 2:ne särskildta upph: joinar ar var miodee beräknpadt, emedan resonansgn i alfvet sturdom måste hindra dem ati rigtig! höra hvarandra, hb zilket dock är så nödvändigt, isynnerbet vid exeqve rande af så svåra fugor som här föreföllo, hälst den första af Handel. För öfrigt lemoade utförandet intet öfrigt att önska, och det är oss ett särds-les röje, at: kusna nåmne, det kyrksn var näsian aldeles uppfylid, och att den förtjente tillställaren sålunda äfven 1 ma:erieli hänseende fick skörda tillfredsställelse af sitt be:ömvärda fö etag. Men i anledaliog af bistoriska koncerter! skulle man icke kunna vara betänst pi någon sådan hos oss, äfven i andra hänseensen är blott till kyrkosånger? musiken äger en mängd koossala namn, om hvilka vår publik knappt hört talas, t. ex. en Loo, en Jomelli, n Maio m. fl. och som likväl! i så bög grad förtjent att höras. Skulle det icke löna mödan, ati annu ena gång draga dem fram i dagsljuset? Det är de ef:erlefvandes fel, om de låta sådana nawin dö ut.

12 maj 1835, sida 3

Thumbnail