o ten, så torde M. H. tillåta mig att i detta afseende citera ett exempel på en stor effekt af Sverges Siatstidning. Vid ett besök nyligen uti staden E. träffade jag på källaren en bekant, en aktningsvärd man af omkring 3o år, som satt vid ett fönster och läste i ett tidningsblad. Han var synbart i hög grad intresserad af innehållet, och så fördjupad deri, att han cj märkte min närvaro, oaktadt en sakta helsning och haostning. Slutligen tog han upp näsduken, for med den ett par gånzer öfver ansistet, borttorkade en tår som tillrade utför kinden och mås:e med en tank ur det bredvid honom stående toddigl!aset skölja ned en ännu starkare rörelse som hade stigit upp i halser. Efter glasuts bortsättande, tidoingsbladets bortläggarde och näsdukens återinstoppande, satt han flesekusder försänkt i djup besinnimg, drog derpå . suck, och utroepade, i det han såg pi mig: Det var fn till karl att skrifva. — Menar Herin mm:s, frågade jag? Jag har i mina lifstid aldrig skrifi någon tidning. Åh nej — mjukaste Tjenare 1 4 hur står det till? — jog mesar den här J. som si ifvit i Statstidningen öfver en af dagens frågor. tivad han härligt och väl beskrifver frågorna. Jag bef just tårögd, ehuru jag eljest just inte är så ist rörd heller! Isycnerhet tyckte jag om den strof. som talar om huru skönt Kungens enrådighet och folkets alrådighet äro förenade. Vet Herrn bvem J. han vara? Det kan väl icke betyda bara I;sändare, ty det står särskilt Insändt ofvavför artiteln. Ber Herrn inte läst den? Den är aildeles I onförande. — Tackar ödmjukast svarade jag, jag bor redan fått nog af de fraserna. En stor del hinger ju icke det miusta ibop; men hvad signaD G 3 4 As DD ren beträffar. så ör det ju lin:t J och kaa såle208 icke betrda Insändaren. — Jsg ber om föriselse, inföll han härvid, hänger det icke ihop? D: bar herrna icke läst slutet; det är just kärnan a alltsammans. Men hvem är det långa J2 Ja, hvad vet jag? svarade jag nästan otålig. ö ver hans ifver. Vi började härpå fundera och gissv i kapp. Under det vi så höllo på, kom en tredje person och underrättade sig .om ämnet för öfverläggningen. När han fick veta det yttrade ban: Åh, förmodligen ö: det profeten Jeremias som inskicka! en jeremiad öfver oppositionen. Man måste väl medgifva, att dot är bra nfsvist af denna att jemföra Rådgifrarersonalen här och i andra länder, och vilja åligvåra Stats Råder något gemensamt system, såma vilkor för qvarbiifvandet på deras platser. , inföll jag, men så var väl meniogen uti 18 9 is Konstututions-Utskott, hvars protokolier jag läste för någon tid sedav. Ja, herro har alltid sina men; men är det tid att gräfvs upp 1509 års Konsi iutionsUtskott nu, tycker herrn, sade den gamj. mannen; man hör ju aldrig tela om den snön som föll i fjol, och så mycket mindre om det som passerade för sex och tjugu år sen. Fankarne hafvs mycket jemkat sig hos litet hvar sedan den tid a och det måtte väl synas tydligt, att denna y .sdags Konstitutions-Utskott tärker helt annorlada om sakerna, än det af år 1809 Härpå kund: å IE rö Cr ÖP : jag intet svara, utan disputen tystnade och vi å skiljdes. Jag gick hem, skickade på källaren att va staistidsingen, för att ännu en gång läsa de rande artiklaroa på sängen, insomnade derefter svd!, och torde en annan gång utbe mig att få recoöra för de istryck Hr J:s artikel väckt hos rig. Emedlertid har jag icke kunnat underlåta a: berätta Tit. denna händelse såsom ett bevis, på sätt ofvan nämnde, huru mägtigt Statstidoinen verkat på opinionen, åtminstone inom staden E. Med högaktning har äran teckva Tw:s ödmjui.e Tjenare Ae, Herr Mankellt Kancert. me —— Qi —— OO — ———a n——— ———-r—rFJF Nr —t b n— — As