STOCKHOLM den 12 Maj.
V: meddela bär räst ofvan i denna dagens
blad Hr StatsRådet Popphi yttrande uti Preste-
Ståndet avgående frågan om häcktning för hHroit
emot 5 Kap. I Å. mis.gerningsbalken. Icke bioit
den plats fir StatsRådet för närvarande innehar
såsom Konusgens Rådgifvare, utan äfven dena om
ständigheten att hau i 18-år deltagit i uiöfuingen
af den högsta domaremakten i sambället, samt för-
uti g år föräitat Revisions Sekreterareembetet,
mäste åt en genowförd opinions:yfining af honom
i ett sådant mål påkalla en utomordentlig upp-
märksamhet. Det skulle derföre också väl löna
mödan ati egna en utförlig vederläggning åt de tai-
rita misstag och ,sofismer som efter vir åsigt finnas
; Hr Poppii anförande, om icke deana vederlägg-
ning redan till större delen på förhand blifvit gif-
ven, såväl genom reservatioveraa vid Lag-Utskottets
betänkande, som genom Friherre Ludvig Boyes yt-
trande, infördt i vårt sista Lördagsblad. Numera
skulle ett upptagande af alla Fr Stats-Rådets skäl
till större delen endast blifva ett återupprepande
af sistnämnde yttranden. Vi kunna likväl icke ua-
derlåta, att i förbigående erisra om förville!sen i
de tvänne hufvudgrunder på hvilka Hr Stats Rådet
byggt sitt afsiog till motozen. Den ena består der-
usi, att sätta sådana I jurism I som dem, om hvilka
bär är frågas, uader alideles samma kathegori, som
dråp och andra grofva missgernipgar, vid ransak-
ningar hvarom det måste bero på den offentliga
åklsgaremyndighetens omdäme, cm giliiga anled-
ningar förefinnas till häcktande för ransakning.
Att en stor skillnad liival härutinnan äger rum,
bevisas ju tydligen deraf, att i ena failet brottets
verklighet på förhand är gifven, och föremålet för
jansakringen egentligen består i att utröna, under
hviika omständigheter och af hvem det blifvit begån-
get, alt sådana missgerningar miste anses såsom ett
s!ö ande af allmänna sake; heten genom sjelfva per-
sonen; biaremo.r utt rättegångar, der fråga er om
ord och utvyck, det just ullhör pröfoimgen att be-
stämma om brottets verklighet, d. v. s. huru:ida
det fällda uttrycket är unpjerkastedt ansvar eller ic-
ke. Att denca. skilinad äfven alltid biifvit antagen
såsom giltig, det visar erfarenheten af de under
samma kategori befintliga tryck frihetsmålens be-
handling, uten något enda undanteg, alltsedaa iryck-
f.ihetslagers uppsomst. Efter Hr StatsRådets lära
skulle det älven i Sådana mål komma att bero på
åklagsrecaktens skön, att häcka hvarje författare
mot hvilken åtal anställdes med påstårnden euligt
någon som innefattade urbota ansvar. Lyckligt-
vis hatva vidock ännu icke kommit så långt, ebu-
yu mången än Önska at föra vår tryckfri-
bels procedur -lärhän, då åklagaremakten endast
behöfde att rubricera en avmärknicg mot offcntli-
ga åtgärder i ett Dagblad eiler broschyr såsom smä-
delig emot styrelse eller embeismän, iör att genast
kunna kasta jÖrattaren i fängelse, och utan aitscen-
de på om han stdan blef fälid elter friad åtminsto-
en på :det viset hämnas eller afskräma från yttran-
SRS
deratiens begagnande., Att härvid tala om -rekon-:
vention, vet väl hvar och en bvad det betyder.
Men det märkvärdigaste ar dock att Hr StatsBå-
det gått så långt i sitt nit för den strängare menln-