tade beslut gör den af Anders Danielsson föreslagne förändring syvnerligen nödvändig; och motionen blifver för Stats-Utskottet desto lättare att behandla, som den står i sammanhang med det ämne, hvilket i följd af berörde beslut i allt fall kommer att fordra Utskottets ytterligare åtgärd. Auförandet remitterades till Stats-Uiskotte. Preste-Ståndets! diskussion öfver Lag-Utskottets svar å återremissen utaf betänkandet öfver Hr Dalmans motion företedde icke något nytt i detta ämne, eller som icke förut vid frågans flerfaldiga behandling blifvit framställdt, med undantag af:StatsRådet Poppii anförande. D:rne Hasselroth, Moren och Dom-Preosten Holmström instämde i Prof. Grubbes reservation. Deremot förenade sig Prostarne Hallström, Östberg och Edvall samt Kommin, Dahlgren äfvensom Doktor Björkman att instämma i Hr Holms reservation. Prof. Grubbe utvecklade vidare sina i reservationen afgifna åsigter. Vi torde återkomma till Hr Stats-Rådet Poppii yttrande, som emedlertid redan står infördt i Statstidningen, likasom i en annan fråga, den om Bankoreglementets öfverlemnande till Konuogen, talarnes å ena sidan yttranden på Riddarhuset ha fått rum uti ett bibavg. Statstidningen är isanning ett mönster för periodiska skrifier! Den har proklamerat opartiskhet och oväld såsom sin hufvudsakligt ledande princip, och förebrått andra blad att de fela mot en sådan grundsats; och såsom ett bevis på upprigtigheten häraf, meddelas aldrig annat af hvad som yttras i Riks-Ståndens debatter, än det som understödjer redaktionens egen tendens. Sådant afkjelper dock Sta!stidningen lätt med det rådet till andra tidningar: Görer såsom jag lärer, men icke såsom jag lefver. För att emedlertid vid detta serskilta tillfälle komma Statstidningen till hjelp, att åstadkomma någon jemvigt, införe vi här såsom motstycke till Hr Stats-Rådet Poppii yttrande Friherre Ludvig Boyes,i frågan om Hr Dalmans motion: Frib. BOIJE: Derigenom, att LagUtskottet, uti sitt senare b-tänkande, intagit hela innehållet af det Konungabref af år 1777 som blifvit åberopadt till stöd för motionen befinner sig nu hvarje uppmärksam läsare af betänkandet i tillfäile att kunna sjelf bedöma, huruvida Utskottet respekterat eller sönderbrutit det naturliga sammanhang emellan premisser och konklusioner som samma Konungabref framställer. För min del måste jag förklara, att, med erkännande af de motiver, som premisserna innebära, är det mig rent af omöjligt att förena den tydning, som Utskottet lemnar åt konklusionen, Såsom grund för mitt omdöme i denna del, ber jag att få uppläsa några rader åf premisserna, samt vidare, till sammanställning därmed, några rader af konklusionev. I de förra heter det, pag. 6, att det alltid varit Kongl. Maj:t bekymmersamt, att finna sådana utlåtelser så hårdt ansedda; enfaldige undersåtare i svåra fängelser inneslutne, och under en långsam rättegång så utblottade, att när ändteligen vår nåd frikallat dem från legens näpst, har förlust af heder, förmögenbet och helsa ofta varit deras straff; under ett ömt öfvervägande häraf, har det icke heller kunuat undfalla oss, huru i hat och arghet slika brott kunna af de minsta anvledningar angifvas, genom förtydsing af ord och mening, falska vittnen, och andra nedriga utvägar bestyrkas, samt en oskyldig ovän således, under sken af nit för. regeringen, ?fällas; och ändtligen, huru domare,; mindre kännoare af våra böjelser, än bundna af lagens föreskrift och undersåtlig vördnad, tro vårt välbehag, och deras pligt bäst uppfyllde genom stränghet i ransakning och bevakning. I konklusionea heter det vidare pag. 7: Vi hafva derföre funnit med vårt regeringssätt mindre öfverensstämmande, att åt angifvelser af meranämde brott, gifva så mycken uppmärksamhet, som hitintills; och som Vi sjelfve bäst kunna pröfva huru mycket afseende ?derå göras bör, så hafva Vi ock i nåder beslutat att angifvelsen borde inrapporteras, hvarefter Kgl. : Maj:t ville sig utlåta, huruvida saken må aldeles nedläggas, eller med ransakningen fortfaras. Att nu, med de motiver som premisserne framställa, nemligen, icke allenast afskaffandet af de olägenheter, som hade alltid varit Kongl. Maj:t bekymmersamt, såsom att enfaldige undersåtare biifvit inneslutne i fängelser, och deraf lidit till heder, förmögenhet och hälsa; utan äfven förekommandet, att icke, genom nedriga utvägar? någon oskyldig må, under sken af nit för regeringen, kunna fäl