tade beslut gör den af Anders Danielsson föreslagne
förändring syvnerligen nödvändig; och motionen blif-
ver för Stats-Utskottet desto lättare att behandla,
som den står i sammanhang med det ämne, hvilket
i följd af berörde beslut i allt fall kommer att for-
dra Utskottets ytterligare åtgärd.
Auförandet remitterades till Stats-Uiskotte.
Preste-Ståndets! diskussion öfver Lag-Utskottets
svar å återremissen utaf betänkandet öfver Hr Dal-
mans motion företedde icke något nytt i detta äm-
ne, eller som icke förut vid frågans flerfaldiga be-
handling blifvit framställdt, med undantag af:Stats-
Rådet Poppii anförande. D:rne Hasselroth, Moren
och Dom-Preosten Holmström instämde i Prof.
Grubbes reservation. Deremot förenade sig Prostar-
ne Hallström, Östberg och Edvall samt Kommin,
Dahlgren äfvensom Doktor Björkman att in-
stämma i Hr Holms reservation. Prof. Grubbe ut-
vecklade vidare sina i reservationen afgifna åsigter.
Vi torde återkomma till Hr Stats-Rådet Poppii
yttrande, som emedlertid redan står infördt i Stats-
tidningen, likasom i en annan fråga, den om Banko-
reglementets öfverlemnande till Konuogen, talarnes
å ena sidan yttranden på Riddarhuset ha fått rum
uti ett bibavg. Statstidningen är isanning ett mön-
ster för periodiska skrifier! Den har proklamerat
opartiskhet och oväld såsom sin hufvudsakligt le-
dande princip, och förebrått andra blad att de fela
mot en sådan grundsats; och såsom ett bevis på
upprigtigheten häraf, meddelas aldrig annat af hvad
som yttras i Riks-Ståndens debatter, än det som
understödjer redaktionens egen tendens. Sådant af-
kjelper dock Sta!stidningen lätt med det rådet till
andra tidningar: Görer såsom jag lärer, men icke
såsom jag lefver. För att emedlertid vid detta
serskilta tillfälle komma Statstidningen till hjelp,
att åstadkomma någon jemvigt, införe vi här såsom
motstycke till Hr Stats-Rådet Poppii yttrande Fri-
herre Ludvig Boyes,i frågan om Hr Dalmans motion:
Frib. BOIJE: Derigenom, att LagUtskottet, uti
sitt senare b-tänkande, intagit hela innehållet af
det Konungabref af år 1777 som blifvit åberopadt till
stöd för motionen befinner sig nu hvarje upp-
märksam läsare af betänkandet i tillfäile att kun-
na sjelf bedöma, huruvida Utskottet respekterat el-
ler sönderbrutit det naturliga sammanhang emel-
lan premisser och konklusioner som samma Konun-
gabref framställer. För min del måste jag förkla-
ra, att, med erkännande af de motiver, som pre-
misserna innebära, är det mig rent af omöjligt att
förena den tydning, som Utskottet lemnar åt kon-
klusionen, Såsom grund för mitt omdöme i den-
na del, ber jag att få uppläsa några rader åf pre-
misserna, samt vidare, till sammanställning därmed,
några rader af konklusionev. I de förra heter det,
pag. 6, att det alltid varit Kongl. Maj:t bekym-
mersamt, att finna sådana utlåtelser så hårdt an-
sedda; enfaldige undersåtare i svåra fängelser in-
neslutne, och under en långsam rättegång så ut-
blottade, att när ändteligen vår nåd frikallat dem
från legens näpst, har förlust af heder, förmögen-
bet och helsa ofta varit deras straff; under ett
ömt öfvervägande häraf, har det icke heller kun-
uat undfalla oss, huru i hat och arghet slika brott
kunna af de minsta anvledningar angifvas, genom
förtydsing af ord och mening, falska vittnen, och
andra nedriga utvägar bestyrkas, samt en oskyldig
ovän således, under sken af nit för. regeringen,
?fällas; och ändtligen, huru domare,; mindre kän-
noare af våra böjelser, än bundna af lagens före-
skrift och undersåtlig vördnad, tro vårt välbehag,
och deras pligt bäst uppfyllde genom stränghet
i ransakning och bevakning. I konklusionea heter
det vidare pag. 7: Vi hafva derföre funnit med
vårt regeringssätt mindre öfverensstämmande, att
åt angifvelser af meranämde brott, gifva så myc-
ken uppmärksamhet, som hitintills; och som Vi
sjelfve bäst kunna pröfva huru mycket afseende
?derå göras bör, så hafva Vi ock i nåder beslutat
att angifvelsen borde inrapporteras, hvarefter Kgl. :
Maj:t ville sig utlåta, huruvida saken må aldeles
nedläggas, eller med ransakningen fortfaras. Att
nu, med de motiver som premisserne framställa,
nemligen, icke allenast afskaffandet af de olägenhe-
ter, som hade alltid varit Kongl. Maj:t bekym-
mersamt, såsom att enfaldige undersåtare biifvit
inneslutne i fängelser, och deraf lidit till heder,
förmögenhet och hälsa; utan äfven förekommandet,
att icke, genom nedriga utvägar? någon oskyldig
må, under sken af nit för regeringen, kunna fäl-