AV LETENM 8 MIRI TR MUSIML UUVvD ålluld IUI diUtdkib LILIILP SUROTIAC,
nu. genast erhålla kondition. Svar härå, jemte uppgift å
namn och adress, torde meddelas uti försegl biljett till
Lärftstkramhandel, som inlemnas på Aftonbladskontoret.
En yngling, som förut haft kondiltomr,
vid Jernbruk, önskar med det förstå, helst en dylik, eller-
ock vid någon större Landtegendom, ler hos någon
af Herrar Bryggare. Adress hvarest han får sig anmäla,
torde inlemnas der detta blad utgifves, i biljett till C.
L. N.
En guvernant, som omfaltar sitt yrke
med lika varmt som redbart nit, önskar plats i ett städadt
ordentligt hus. Fullt alfvarlig, men foglig i sitt föredrag-
nivgssätt, meddelar hon undervisning efter fast bestående
grunder, i Fransyskan, gramatikaliskt talad och skrifven, mu-
sik, skrifva, räkna, geografi, broderier m. m. Svar afvagtas i
biljett till Solide, som lemnas i huset N.o 63 i hörnet af
Mäster Samuels gränd, och Strandgatan, på nedra botten,
der Redlig efterfrägas. Å i -
En mycket hygglig jungfru önskar städ.
ning, i brist deraf, der det är resande. Hon är van vid
tvätt och ordentlighet. Svar begäres uti biljett till C. F.
som inlemnas på Kommissionskontoret vid Lilla Nyza-
tan N:o 27.
Ett alfvarsamt fruntimmer åstundar en
handelsbod nu genast, i brist deraf, att iett mindre hushåll
förrätta inomhus förefallande göromål. Svar afvaktas i
förseglad biljett till L. O. S. som inlemnas uti tobaksbo-
den N:o 14 på Köpmangatan.
Et medelålders fruntimmer, kunnigt i
alla inom ett hushåll förefallande göromål; och har capa-
cit att emottaga hvilken befattning som helst, önskar att.
öfver sommaren få komma till något berrstap på landet;
pretentionerna skola icke blifva stora. Svar, med utsatt
ställe, afvaktas i förseglad biljett till M. D. E., som in-
lemnas på Aftonbladskonto et
Man bar någon gång selt annonseradt,
det persiner med förmögenhet, att kumna vara välgöran-
de, ådagalagt sin välvilja mot menskligheten derutinran,
att förklara sin önskan vara få emottaga elt barn, samt
besörja och bekosta dess uppfostran.
I händelse någon menniskovän, som antingen är barn-
Jös, eller till sällskap ech täflan med eget barn, fisner en
sådan benägenhet, är bland 9 barn, som nyigen blifvit
moderlösa, från en månad till ii å 12 åratt välja Härvid
tillkännagifves, att de ej äro af fås äldrar från den sämre
klassen, att i den mohn de kunnat emottaga undervisning,
intet bliivit försummadt, och att ingen af dem visat tec-
ken till minsta naturanlag för annat än utmärkt besked-
lighet, förstånd och verksamhet, hyartill de haft talande
exempel af sina föräldrar.
Modren, i I:fstiden, var ett mönster bland qvinnor, af
ordentiighet och förståndig handling, hvars ömma och aif-
varsamma ledning barnen fått erfara.
Den som genom egen flit och omtanka försörjt sig och
omgifaa, aldrig begärt andras understöd, men väl -fter för-
måga bitridt andra, uthärdar länge brist och lidande, in-
nan han öfvergår, att låta förmärka sig tillhöra de beh5f-
vandes antal; men då så skenbar förlust inträffar, att en
hustru, som så kraftfullt deltagit i O:xsorgen för husets be-
stånd — barnens uppfostran och bildning, efter dess sena-
ste barn börd med tvillingar genom döden bertgåt!, så är-
stillatigandet hos den efterlefvande mannen, en väcke!se för
menniskovännen, att med kännedom af dessa ömmande om-
ständigheter, lemna denna sanna teckning, till deras under-
rättelse, som önska få upplaga ett välartadt barr, cler sö-
ka tillfälle att mot dem utöfva välgörenhet, hv:lka blygas
för att anlita andra om hjelp,
Den som härvid behagar fästa någon uppmärksamhet,
kan få närmare upplysning på Riddarholmen der Kongl.
Boktyckeriet är.
Kristeliga Mevniskovänner! det blef för-
behållet åt nöden, både såsom ett behof och en rättighet
— att klaga: åt välmågan blef det företräde unnadt
att denna klagan mildra och afhjelpa. När frambar den
förra till eder denna kligan utan hopp? — Hvar talade.
hon till eder detta vårt slägtes allmänna hvardagsspråk,
utan att väcka den käusla, som i sin verksamma utöfning
är det sanna profvet af mensklig förädling — ömhetens,
medlidandets, heliga, upphöjda känsla? Från en undan-
gömd vrå af vår gemensamma, fattiga, men ännu kärleksri-
ka fosterjord, frambär hon till eder denna bedröfliga tid-
ning: Den 14 dennes utbröt, utan att, så långt den nog-
grannaste forskning kunnat upptäcka, någon upp-
såtlig oförsigtighet derti!l varit vållande, elden iuom
Öttums by af nedannämde församling. En häftig storm
ökade lågornas raseri, som på några timmar förrödde bo-
ningshus och ladugårdar, till ett antal af 21, kör- och
åkerredskap, ett par hästar, husgeråd, kläder, mat och
utsädesförråd : med ett ord, — allt till lifvets uppehälle
för dagen och — utom eder mellankowst — raåhända län-
ge allt till lifvets framtida bergning för 49 Personer. En
fattig enka, som undan förrödelsen ville radda sina riga.
smulor, förlorade i lågorna det sista henue öfrigt var —
sitt lif.? —
Ett enda — och det är icke brännbart — har förstörel-
sen skonmat: de olyckligas hopp på Guds hjelp. Denna hjelp
besedes gevom medel, och J, menskiighetens rätta ädlin-
gar, de betrycktas välgörare, J ären just dessa medl i
hans hand, som allt godt utdelar. Jag känner noga, att
edert medridande dagligen påkallas, och varen öfvertygade,
att, om någon annan utväg till eländets lindring förefun-
nes, min röst icke skulle blanda sig med den mängd, som
tröttande anropar edert biträde. Men hela denna ort har af
flera missväxter hemsökt varit och invåvarnes trångmål är
allmänt. Viljan är god, men förmågan venmagtens. —
De husville, nakne, huungrige ropa: hjelp oss vi försåg