net, mot qs-ällen begifvit sig hem till sin moder, af fruktan att blifva ysterligare misshandlad under natten. Uti detta ransakningsmål bar Aktor, Stadsfiskaien Tnoavrenius, uti silt afgitne slutpåstående i stränga orualag angripit den aflidnas man. Efter en iuledning, sammanfattande det bufvudsaligaste af hvad som under loppet af undersöksingen emot Vektmästaren Nylander förekommit, vttrar Aktor: Et slikt förfarande, om än icke Vaktmästaren Nylander, med sine föreburne osanningar, sin tvetalen, sin hätska behandlipg emot hustrun i lifstiden, sin ifver att åkomma cch dölj förgifiet, get ingen annan än ban bevisligen 1 hans hemvist bandierat eller afvetat, och hans otvetydiga Pförnödjelse öfser hustrans död, får beskyllas för uppsåtligt mord, de om bevisnisgen torde synas jeke vara nog fullständig; vittnar dock om ett derivtill närmast gränsande förvållande till dödsfailet, och just uti Vaktmästaren Nylanders exemoclösa glömska af sine pligter emot sin hustiu, hest i ögonblicket då hennes lif stod i så uppenoh.r våda och då hon, under flere tiramars plågar, möjligen hade kunnat räddas genom läkares till,atlande, ligger det mest uppenbara bevis, hvartil öfrige omstärdigheterna naturligtvis måste samlas tili gemensamt betraktande, att Vaktmästa en Nylander ieke vilie eller öuskade, att hans hustru skulle lefva, utan uppoffrade henne åt ea saker död. 1 följd häraf yrkade Aktor, att Nylander mårte fållas till full mansbot och uppeabar kyrkoplikt, samt genast träda i häkte, Vaktmästaren Nylander har, uti sin häröfser afgfoe förklaring, aldeles bestridt de emot honom gjorde påstjendes, samt sökt visa, att de Aktors tl vitelser emo: honom oro lika orättvisa som så: rande. I afseende på det husliga förbållaudet emellan konom och hans hustru i lifstiden, yttrar Nylander: Jag kan väl icke frångå, att, under den löngre tid jag lefvat i äktecskap med min hastru, någon gång misskälligheter kunnat oss e?xellan uppstå, föranledda, såsom vanligt händer Pecnom olta sinnesstämning, ögonblickliga förhetsanden och mindre luzna och öfverlagda ömsesidiga yttranden, men jag vädjar till Hr Fältsekreteraren Tbavenius sjetf, såsom gift, och jag vädjar Mill hvar och en, som her begrepp om dea husli?ga sammeanlefnaden, om äfven i de mest lyckliga äktenskap och i de mest bildade sanmhällskretsar, bäruti ligger någonting ovanligt? Likväl kunna Pmakarne, detta oaktadt, till och med älska hvarPardra och deras sammanvlefnad, i det hela taget, vara god och tillfredsställande. Efter några anmärilniwgar över hust uns misdre bildade ech nogräknade umgängssätt, hvarvid hon vant sig inom k-osdisken, beones svårmodiga och tunga lynne, samt den njugghet och snålhet, hon städse visade emot benom, fortfor Nylander: I afseende på den ?sndra omständigheter, eller den emot mig anmärk?.a underlåtenhet att tillkalla läkare, torde icke uodfalia Domstolens uppmärksamhet, att, efter hvad pransakningen upplyser, min hustrus sjukdom var ganska kort: att jag så mycket m-ndse hade anledning art befara den nu inträffade olyckliga utgången, som det icke varitsvanligt, lika så litet i vårt som i andra till den mindre förfiaoade foltklassen hörande hushöll, att vid hvarje sjukdouvsstillfälle genast besvära Iakare: att min hustru många gårger förr varit iuk och, secast tvenne dagar iöreihen:es död, haft tbka sjukdomsfall efkräkning och uppkastning, samt årer blifvit frisk utan läkares biträde; samt slutligen att hevnes egen syster, hustru Söderberg, som Pupder sjukdomen var närvarande, likasom jag, anavt sjukdomen icke vara af någon särdeles svår ee eler betänklig beskaffenhet, hearföre hvarken hon eller min hustru sjelf påyrkat någon JäsaresitillkalJard:z; och hvad tredje omständigheten (Nylanders sjädje öfver hustruns död) beträffor så är det icke Er Fältsekreteraren mer än andre dödlige öfverlå7:ist att skåda in i mesniskornas hjertan, och Hr Fältsekreteraren kan såledesiicke bedöma, till hvad ered min bustru var och ännu är af mig saknad och sörjd. Nylander söker dercfier visa, att det gilt, hvaraf hans hustru omkommit, omöjligen kunnt henne bibringas af någon annan, helst hon sjelf tislagat den mat hon till midd2gea ätit och sjelf häintat sin portion deraf. Hennes död borde såleTER FR rt -. a 1 1