net, mot qs-ällen begifvit sig hem till sin moder, af
fruktan att blifva ysterligare misshandlad under
natten.
Uti detta ransakningsmål bar Aktor, Stadsfiskaien
Tnoavrenius, uti silt afgitne slutpåstående i stränga
orualag angripit den aflidnas man. Efter en iu-
ledning, sammanfattande det bufvudsaligaste af
hvad som under loppet af undersöksingen emot
Vektmästaren Nylander förekommit, vttrar Aktor:
Et slikt förfarande, om än icke Vaktmästaren
Nylander, med sine föreburne osanningar, sin tve-
talen, sin hätska behandlipg emot hustrun i lifsti-
den, sin ifver att åkomma cch dölj förgifiet,
get ingen annan än ban bevisligen 1 hans hem-
vist bandierat eller afvetat, och hans otvetydiga
Pförnödjelse öfser hustrans död, får beskyllas för
uppsåtligt mord, de om bevisnisgen torde synas
jeke vara nog fullständig; vittnar dock om ett
derivtill närmast gränsande förvållande till döds-
failet, och just uti Vaktmästaren Nylanders exem-
oclösa glömska af sine pligter emot sin hustiu,
hest i ögonblicket då hennes lif stod i så uppeno-
h.r våda och då hon, under flere tiramars plågar,
möjligen hade kunnat räddas genom läkares till-
,atlande, ligger det mest uppenbara bevis, hvar-
til öfrige omstärdigheterna naturligtvis måste
samlas tili gemensamt betraktande, att Vaktmä-
sta en Nylander ieke vilie eller öuskade, att hans
hustru skulle lefva, utan uppoffrade henne åt ea
saker död. 1 följd häraf yrkade Aktor, att Ny-
lander mårte fållas till full mansbot och uppea-
bar kyrkoplikt, samt genast träda i häkte,
Vaktmästaren Nylander har, uti sin häröfser af-
gfoe förklaring, aldeles bestridt de emot honom
gjorde påstjendes, samt sökt visa, att de Aktors
tl vitelser emo: honom oro lika orättvisa som så:
rande. I afseende på det husliga förbållaudet e-
mellan konom och hans hustru i lifstiden, yttrar
Nylander: Jag kan väl icke frångå, att, under
den löngre tid jag lefvat i äktecskap med min
hastru, någon gång misskälligheter kunnat oss e-
?xellan uppstå, föranledda, såsom vanligt händer
Pecnom olta sinnesstämning, ögonblickliga förhet-
sanden och mindre luzna och öfverlagda ömsesi-
diga yttranden, men jag vädjar till Hr Fältsekre-
teraren Tbavenius sjetf, såsom gift, och jag vädjar
Mill hvar och en, som her begrepp om dea husli-
?ga sammeanlefnaden, om äfven i de mest lyckliga
äktenskap och i de mest bildade sanmhällskretsar,
bäruti ligger någonting ovanligt? Likväl kunna
Pmakarne, detta oaktadt, till och med älska hvar-
Pardra och deras sammanvlefnad, i det hela taget,
vara god och tillfredsställande. Efter några an-
märilniwgar över hust uns misdre bildade ech
nogräknade umgängssätt, hvarvid hon vant sig inom
k-osdisken, beones svårmodiga och tunga lynne,
samt den njugghet och snålhet, hon städse visade
emot benom, fortfor Nylander: I afseende på den
?sndra omständigheter, eller den emot mig anmärk-
?.a underlåtenhet att tillkalla läkare, torde icke
uodfalia Domstolens uppmärksamhet, att, efter hvad
pransakningen upplyser, min hustrus sjukdom var
ganska kort: att jag så mycket m-ndse hade anledning
art befara den nu inträffade olyckliga utgången, som
det icke varitsvanligt, lika så litet i vårt som i andra
till den mindre förfiaoade foltklassen hörande hus-
höll, att vid hvarje sjukdouvsstillfälle genast besvära
Iakare: att min hustru många gårger förr varit
iuk och, secast tvenne dagar iöreihen:es död, haft
tbka sjukdomsfall efkräkning och uppkastning, samt
årer blifvit frisk utan läkares biträde; samt slutli-
gen att hevnes egen syster, hustru Söderberg, som
Pupder sjukdomen var närvarande, likasom jag, an-
avt sjukdomen icke vara af någon särdeles svår
ee
eler betänklig beskaffenhet, hearföre hvarken hon
eller min hustru sjelf påyrkat någon Jäsaresitillkal-
Jard:z; och hvad tredje omständigheten (Nylanders
sjädje öfver hustruns död) beträffor så är det icke
Er Fältsekreteraren mer än andre dödlige öfverlå-
7:ist att skåda in i mesniskornas hjertan, och Hr
Fältsekreteraren kan såledesiicke bedöma, till hvad
ered min bustru var och ännu är af mig saknad
och sörjd. Nylander söker dercfier visa, att det
gilt, hvaraf hans hustru omkommit, omöjligen kun-
nt henne bibringas af någon annan, helst hon sjelf
tislagat den mat hon till midd2gea ätit och sjelf
häintat sin portion deraf. Hennes död borde såle-
TER
FR rt -. a 1 1
