bears kunde vara mig nyltg hos dessa stammar,
beslöt jag ati ull henuie askicka en Arab, med föl-
jande bref:
Mylady! En resande som ni, en fämling som ni
i Orienten, liksom ni endast sökande hör skådespe-
Jet af Östes landets naiur, dess ruiner och Guds verk,
bar jag kommit till Syren, åtföljd af min familj.
Bland de intressantaste dagar af min resa skulle jag
räksa den, som gjorde mig bekant med den fru,
hvilken sjelf ör en af undren i denna Orient, som
jag kommer för att skåda. Vill ni mottaga mitt
besök, :å eanbåller jeg att få eta hvilken dag det
är Eder lögliat, och om jag bör kosma ensam el-
ler får vafta åtföljt af några bland de vänner jag
har i mitt sällskap, och hvilka skulle sätta lika
högt värde som jag på den äran, att blifva
eder förestalda. Måtie för öfrigt, Mylady, denna.
min ånstan icke i någon mohn Irgga tåg på e-
der, att af ariighet bev lja mig åvad som, måbän-
da skulle strida emot eder vana att lefva i ensl.g-
het, utsn att emettega någon. Jag känter sjelf
alltför väl värdet af frihet och ensligheters behag,
för att icke förs:å och vörda eder vägran. Mottag
0. s vv. — Jag beböfde icke lävge vänta på svar.
Döagen derpå kem Lady Stanhepes stallmästare,
hv Ikea tillika är hennes läkare, och sade sig haf-
va fårt i uppdrag att åtfölja mig till Dgioun, den-
na utomordentliga qvinnas residens. Vi begåfvo
oss am aftonen kl. 4 på vägen, till häst; jag var
åtföjld af Dktor Leonardi, Hr Parceval, en betjeot
och en vägvisare. En halfvimmeas vig råa Batrut
passerade vi genom en majestätisk tallskog på en
hög berasudde, från hvilken vi till höger hade
utsigt öfver det stormande bafvet, som sköljer Syri-
ens kuster, och till venster öfver den - heriiga
Libanoasdalen: en underskön anblick, der det yp-
pigaste af Westerlandets vegetation, fdrufvan, fikoa-
trädet, pyramidalpoppeln, förenar sig med Österlan-
dets stolta palmer, hvilka lyfta sina breda blad för
vinden, liksom fjäderbusiar mot den blå horizonten.
Ett litet stycke derifrån kommer wan till ett slags
öcken af röd sand, hopad i ofantliga vågor, och
rörlig, lik tafvets bäljor. Denna afton blåste en stark
vind, som formerade i sanden fåror och ringlar och
-dref dea upp i vågform, liksom stormen sätter bhaf-
vet i rörelse. Aoblickes var ny och dyster för mig,
såsom en bild af den verkliga och stora äcknen,
hvilken jag snart skulle beträda. Intet spår ef
mennisker eller djur syntes på denna rörliga sand?
vi hade inga andra vägvisare än brusningen af hafs-
vågen på ena sidan och Libanons skimrande foppar.
på dena andra. Snart funno vi dock, mellan ofantiga
stenblock, ett slags väg eller fotstig, sow leder till
kusten åt Egypten. Oss förde den till ett förfallet
hus, lemning efter ett gammalt befästadt torn, hvar-
est vi tillbragte de mörka timmarne af natten, lig-
gande på en stråmalta och insvepte i våra kappor.
(Forts. e. a. g)