utan äfven de 3:ne medståndens formalistiska åtgöder. — Hr PETRE: nu, såsom ofta tillförene, befann talaren sig i den ledsamma kathegori, att ban nödgades motsätta sig Hr Talmannens åsigter; och eburu han icke byste någon synnerlig förtröstan till KounstitutionsUtskottet, påkallade han dock nu, i anseende till sakens vigt, votering, för att derigenom utröna, om Ståndets msajoriter, lika med honom, fann, att Hr Talmanaen 1 sin vägran af proposition, icke räneligen förfarit. — Hr EKERMAN, m. fl. förenade sig häruti med Hr Pewre. Vid den härefier anställda votering, ogil.ade; Fr Talmans vägrande af proposition, med 24 röster emot 20, i följd hvaraf saken hänskjöts till KonstitutionsUtskottet. Vidare föredrogs Stats-Utstottets Utlåtande N:o 453, i an!edning af erhållen återremiss å Betänkandet N:o 429, angående Friherre Frarc Sparres motion om medels anvisande å 8:de hufsudtiteln, så väl för underhållet af arbetskompagnierae på Kangsholmen, som för desses sysselsättande med fä:tninasbyggnadsarbetet vid Carlskrona. Her BÖÖK och RUBIN uppläste långa skriftliga anföranden till försvar för Uiskoitets sednare ulåtande i detta ämne, och uti yrkande af bifall till detsamma instämde, på upgifne skäl, Arr Thörn, Helledaij, Leffler, Ekerman och BÅAth, hvaremot Hver Halling, Holm, Ekstrand, Falhem, Sahlin, Norman, Wedberg, Wern, Forssberg, Frodell och Hallgren yttrade sig för antagande af Utskottets förra betänkande. Hr PETRE anförde: Då jag vid ett föregående tillfälle redan fått inför Ståndet vidlyftigt yttra mig i detta ämne, vill jag icke nu, medelst ett längre upptagande af tiden, föranleda en rekapitulation af hvad som förut är anfördt. Mödan är det icke heller värdt att strida emot de talare, hvilka här framträdt med en rustning af skriftlisa vapen. Den som icke af Hr Weerns förtjenstfulla reservation tager varnieg åt sig, kan icke blifva föremål för någoa vidare omvändelse. Ji2g anser för ea heder att instämma i denna reservation, eburu jag dervid vill göra en anmärkning. Det heter deruti, att Svenska krigsmakten med skal kan vara stolt öfver att äga många kunnize och aktade män.— Utan tvifvel är det en stor tillfredsstä!lelse att erfara bildningens framskridande i: hvilken väg som helst; men stoltheten hos Svenska Krigsmakten tror jag icke hvila på någon säker och varaktig grund, om ordet fädernesland bires mera på tungan än i hjertat. Man föres lätt till denna betraktelse, då man hör huru en stor del af Svensta Krigsbefälet utöfvar sin medfödda representationsrätt. Vi hafva oss väl bekant huru vid pröfning af måvga maktpåliggavde riksdagsangelägenheter, Riddarhuset ofta är blotadt på Ledamöter, och huru detsamma i ett ögonblick uppfylles af en stor personal äldre och yngre Krigare, när det gäller att afgöra någon fråga om Statsanslag. Månne icke detta var händelsen i går vid voteringen på Riddarhuset öfver Friherre Franc Sparres ifrågavarande motion! Jag frågar den ädle Reservanten sjelf, om han icke med en viss käns!a af obelåtenhet erfar dylika tilldragelser, vittnande, som det synes, att upplysnivgen ännu är svag i de delar, hvilka i d-t medborgerliga lifvet böra utgöra de förnämsta föremålen för menskliga intelligensen. Går krigskonsten framihös oss, så står den icke eller tillbaxa i andra länder — — minst måhända i dem, som lyda under despotiska styrelser. Om utbildningen deraf skall kurna betraktas som ett vehikel för friheten, så måste Krigaren, i egenskap af representant i ett konstitutionelt samhälle, icke iakttaga den subordination som åå iz2ger bonom under sin tjenste-utöfning: ty att votera för uniformen kan sällan befrämja hvad reservanten med rätta anser vara Statens pligt, nemigen att i sin mån bidraga tll zaensklighetens utbildning och förädling i allmänhet. Vid den härefter anställde votering blef StatsUtskottets första betänkande rörande denna fråga, :o 429, antz2get med 26 röster emot 19. a Tr ag TEE TTT RA 0 0 TT FA FT er EDT I gr RE, TG EEE —— —-—-— XHnma ..-s sm —E—ETAAAAEAZEe—e02NONNE—— so or ——— ss