utan äfven de 3:ne medståndens formalistiska åt-
göder. — Hr PETRE: nu, såsom ofta tillförene,
befann talaren sig i den ledsamma kathegori, att
ban nödgades motsätta sig Hr Talmannens åsigter;
och eburu han icke byste någon synnerlig förtrö-
stan till Kounstitutions- Utskottet, påkallade han
dock nu, i anseende till sakens vigt, votering, för
att derigenom utröna, om Ståndets msajoriter, lika
med honom, fann, att Hr Talmanaen 1 sin vägran
af proposition, icke räneligen förfarit. — Hr
EKERMAN, m. fl. förenade sig häruti med Hr
Pewre.
Vid den härefier anställda votering, ogil.ade; Fr
Talmans vägrande af proposition, med 24 röster e-
mot 20, i följd hvaraf saken hänskjöts till Konsti-
tutions- Utskottet.
Vidare föredrogs Stats-Utstottets Utlåtande N:o
453, i an!edning af erhållen återremiss å Betänkan-
det N:o 429, angående Friherre Frarc Sparres mo-
tion om medels anvisande å 8:de hufsudtiteln, så
väl för underhållet af arbetskompagnierae på Kangs-
holmen, som för desses sysselsättande med fä:t-
ninasbyggnadsarbetet vid Carlskrona.
Her BÖÖK och RUBIN uppläste långa skriftliga
anföranden till försvar för Uiskoitets sednare ulå-
tande i detta ämne, och uti yrkande af bifall till
detsamma instämde, på upgifne skäl, Arr Thörn,
Helledaij, Leffler, Ekerman och BÅAth, hvaremot
Hver Halling, Holm, Ekstrand, Falhem, Sahlin,
Norman, Wedberg, Wern, Forssberg, Frodell
och Hallgren yttrade sig för antagande af Utskot-
tets förra betänkande. Hr PETRE anförde: Då
jag vid ett föregående tillfälle redan fått inför
Ståndet vidlyftigt yttra mig i detta ämne, vill jag
icke nu, medelst ett längre upptagande af tiden,
föranleda en rekapitulation af hvad som förut är
anfördt. Mödan är det icke heller värdt att stri-
da emot de talare, hvilka här framträdt med en
rustning af skriftlisa vapen. Den som icke af Hr
Weerns förtjenstfulla reservation tager varnieg åt
sig, kan icke blifva föremål för någoa vidare om-
vändelse. Ji2g anser för ea heder att instämma i
denna reservation, eburu jag dervid vill gö-
ra en anmärkning. Det heter deruti, att Sven-
ska krigsmakten med skal kan vara stolt öfver att
äga många kunnize och aktade män.— Utan
tvifvel är det en stor tillfredsstä!lelse att erfara bild-
ningens framskridande i: hvilken väg som helst;
men stoltheten hos Svenska Krigsmakten tror jag
icke hvila på någon säker och varaktig grund, om
ordet fädernesland bires mera på tungan än i hjer-
tat. Man föres lätt till denna betraktelse, då man
hör huru en stor del af Svensta Krigsbefälet utöf-
var sin medfödda representationsrätt. Vi hafva oss
väl bekant huru vid pröfning af måvga maktpå-
liggavde riksdagsangelägenheter, Riddarhuset ofta
är blotadt på Ledamöter, och huru detsamma i ett
ögonblick uppfylles af en stor personal äldre och
yngre Krigare, när det gäller att afgöra någon
fråga om Statsanslag. Månne icke detta var hän-
delsen i går vid voteringen på Riddarhuset öfver
Friherre Franc Sparres ifrågavarande motion! Jag
frågar den ädle Reservanten sjelf, om han icke med
en viss käns!a af obelåtenhet erfar dylika tilldra-
gelser, vittnande, som det synes, att upplysnivgen
ännu är svag i de delar, hvilka i d-t medborgerliga
lifvet böra utgöra de förnämsta föremålen för mensk-
liga intelligensen. Går krigskonsten framihös oss,
så står den icke eller tillbaxa i andra länder — —
minst måhända i dem, som lyda under despo-
tiska styrelser. Om utbildningen deraf skall kurna
betraktas som ett vehikel för friheten, så måste
Krigaren, i egenskap af representant i ett konsti-
tutionelt samhälle, icke iakttaga den subordination
som åå iz2ger bonom under sin tjenste-utöfning: ty
att votera för uniformen kan sällan befrämja hvad
reservanten med rätta anser vara Statens pligt,
nemigen att i sin mån bidraga tll zaensklighetens
utbildning och förädling i allmänhet.
Vid den härefter anställde votering blef Stats-
Utskottets första betänkande rörande denna fråga,
:o 429, antz2get med 26 röster emot 19.
a Tr ag TEE TTT RA 0 0 TT FA FT er EDT I gr RE, TG EEE
—— —-—-— XHnma ..-s sm —E—ETAAAAEAZEe—e02NONNE—— so or
——— - - ss
