Och när i Rom jag står, der minnet talar Med tusen munnar om dess rygtbarhet, Der konstens njutning själens törst hugsvalar, Der Flora utaf ingen vinter vet: g Hur varmt vill jag ej minnas Nordens dalar, Dem mod och ära skänkt odödlighet, Och längta hit, sen resans mål är hunnit, Att offra Er den kraft, jag ätervunnit!