MU LITE AA RILICIIG IA dINAVU ITIL VTI AUR 2 Ati at Carl och Fredrik Stuart, äv JV Dahlman Hr Harald Hjärne och Hr P.G. Ceder schöld, hvilken sistnämnde fruktade att sjelfva Ståndets då varande talrikbet kommer alt bo; efierverldenu göra det fattade beslutet till en ironi. Riksdagsmannen Anders Danielsson har anhållit om rum i bladet för nedanstående artikel: Till Redaktionen af Aftonbladet! I anledning af Tit. anmärkningar i sist. Lördagens bad, angående framwgången af flere högst vigtiga voteringar under denna Riksdag såväl i början i Konstitut:ons-Utskottet, som sedan i Bondestöndet, hvilka, såsom Tit. yttrat det, gernom ödets besynnerliga skickelse råkat sammantråff. vid de tillfillen då jag varit frånvarand:y utber jag mig, ait genom Tit. blad få förkl.ra, inför den virdsde allmänheten, som eger rättmätiga anspråk att under värvarande förhållanden en hvar vald repre: sentant gör sin skyldighet, samt inför mina kommitienter: alt jag alldrig oftare varit frånvarande vid vigtiga öfverläggningar i Konstitutions-Uiskottet, än under den tid af sommaren, då jag af en svår giktsjukdom nödgades att hålla mig inne, och till det imästa var sängliggande; samt att vid det enda mig kända tillfälls då min röst, eburu ganska ovisst, möjligen kunnat inom det Utskottet förändra resultatet af af någon votering, var jag aldeles urståvdsatt att siödja mig på fötlerva. — Jag afsade mig ock platsen i detta U:sitott då jag märkte att min hälsas förbättrande gick långsamt, och flera hafva gjort sammal!edes utan att vara, sjuka. I öfrigt bar jag under riksdagens snart 16 månade;s långa sammanvaro varit hemrest, en enda gång; och jag vädjar till hvarje redlig medborgares omdöme om det kan anses obehörigt eller om det ens kan utan enskildt välfärds åsidosättavde fordras, att en representant inom de närande klasserna skall längre än ett belt är uppoffra möjligheten att se till sitt bus och hem cch sine välferds-angelägenbeter. Det ar dessutom allmänt bekant, att den vigtiga lagfråga som förekom under min julpermission, med en aldeles öfverraskande hastighet affärdades från . Uiskottet och likaså, att min röst ingenting då kunnat förmå. Då jag denna Påsk, med flera ståndsbröder reste bort öfver helgedagsarne, skedde sådaut icke utan ett förutgånget aftal, att de kände vigtige angelägenheter ic.e skulle Tförekomma för än i plenum följande Thorsdag: och denna försäkran af Ståndets styrelse blef ock hållen. Det ärende som sedermera fästat en i vissa afseenden förtjent uppmärksamhet, och som af BondeStåndet afgjordes i plevum den 21 April, var då helt och hållet för Ståndet obekast. Frågan hade utgått från Riksgäldskontorets Kommis:ariat; flere Ståndets nitiske och aktade medlemmar ibland Fullmäktige och i Stats-Utskottet hade icke funnit i den samma det ringaste, som kunde medföra någon våda; cch det var blott vid en sträng jemnförelse af skilnaden emellan den begränsade föreskriften, att Riksgälgskontoret skuile fylla bristerna i de beräknade sStats-inkomsterne, med den obegränsade, som uppkom gerom den nya ordställningen, att Kontoret borde fylla de brister, som kunde uppstå i Stats-utgifterna, som man fann sig hafva förbisett ett oegentligt uttryck, hvilket likväl aldrig utan det straff ärdsste förräderi mat grundisgarne, kan leda till uppoffringar för nationen, och hvilket af två Stånd behörigen anmärkts, samt nu gerom en motion från Bonde-Ståndet anmält till förtydligande, icke kan undgå allt rättas. Jag hoppas alltså, att mitt handlingssätt, hvad betraffar det formella af pligten att vara på min plats, icke förtjenar att klandras eller medfört något menligt för sakernas gång: att jag, hvad åter angår förmögenheterna attiöfrigt uppfylla det svåra Riksdagsmannakallet, kan hafva lemnat mycket att anmärka, medgifver jag deremot så mycket heldre, som jag alltför ofta och med bekymmer funnit buru den Pödets besynnerliga skickelse, hvarpå Ti. fästat uppmärksamheten, tillintetgör alla den enskildte representantens svaga och ounaderstödde bemödanden, Jag ber, att min vidlyftighet må ursägtas mg; men jag har: trott det vara en pligt att upplysa om rätta förhållandet. Siockholm den 29 April 1835, ÅA. Danielsson.