1:g log ul steget, för all nyttja nas Ccacft Ul-
tryck vid ett annat tillfälle, att han till och med
vasn ett betydligt försprång framför sjelfva Grefve
Po.se, genom den vändning han i lagom tid gaf åt
den ädle Grefvens förslag, medelst propositionen
a: förvandia saken till en skrapa från Landtmar-
skalten.
Då bristande utrymme nekar oss, hvad som äf-
se. nu efteråt vore öfverflödigt, att intaga debatten
in extenso, kunna vi emellertid icke undgå att införa
F..bh. Kantzous recervation. För öfrigt må näm-
na: att Ledamiöer denna dagen deltogo i vote-
ri) sen, som raan icke tillförene sett på hela riksdager;
ja! det hände till och reed att en åldrig ledamot då
han blef upropad, och Hr Landtmarskalken frarm-
räckte det pappersark på hvilket den röstan-
de brukar lägga sia voteringssedel hvilken se-
d.n derifrån afstjelpes i dosan — en vanlig for-
m.liiet på det Landtmarskalken må undvika att
tava emot sedeln med handen — så kände bemälte
L-damot icke bättre till detta bruk, än att han
troide att L:odtmarskalken vilie lemna honom nå-
go papper, och fattade tag i arket med händerne,
samt då År Landtmarskalken frågade honom om
has ej ämnade votera och hade någon sedel, sva-
rade: Ne— ej! får jag lof att få en sådan då!
Saken har blifvit oss berättad af personer som
sj:ve noga åsett tilldragelsen och förklarat sig be
stiämdt kunna intyga sanningen deraf.
en omnämda reservationen följer:
F.iherre KANTZOW, J A.; Det är med en mer
är. vanligt smärtsam känsla, som jag vid detta till-
få le anmäler mia reservation emot Ridd. och Adelns
i (örmiddags fatisde beslut, hvarigenom, med en
plaralitet af 59 röster bland 224 voterande, Ridd.
och Adeln dömt en ledamot af detta stånd, Hr Fri-
hesse Klingspor, att erhålla varning och föreställ-
ni:g för åtskilliga uttryck, eller råttare ett
enca ord, hvilket Friherrn, i skyggd af grund
lagsrne, här begagnat. Jag upprepar det, M.
H. frågan var icke egentligen om detta uttryck, ty
personligt förolämpande ken det alldrig blifva, all-
d :s anses att vara, då irgen person är nämnd, och
då det angår en kollektif myndighet, hvars perso-
sonal icke ens behöfver vera känd, för att iemna2
ett omdöme öfver lagligheten af de medel, som
denna myndighet användt; — jag säger: frågan var
ici: om dessa uttrycks mer eller mindre tillbörlig-
he!, ty hvarföre skul!e ministeren hafva svårare att
smalta några jemförelsevis ganska lIndriga uttryck
af en ung och ovan talare, än att fördraga helt
tålmodigt, hvad män, som i parlamentarisk skick-
ligbet och vana torde ega få likar ivom detta hus,
er Friberre Carl Henrik Ankarsvärd eo Grefve
Ci:s Fredrik Horn, en Grefve Fredrik Bogislaus
von Schwerin, vid föregående Riksdagar, yttrat i
vida allvarsammare och betänkligare ordalag emot
samma ministere. Nej frågan gällde någonting helt
anv:at. Hr Frib. Klingspor är en ung man, han
är Kapten vid Konungens garde, och: han drager
såäedes en uniform, den Styrelsen anser sig hafva
sksakt honom. Man skulle nu und-rvisa Friherre
Klingspor och aila. dem, som draga Embetsmanna
uniformer, — cech det är pluraliteten inom Riddar- -
huset — att det icke anstär dem, att yttra någon
emot Styrelsen misshaglig tanka, eller att ställa sig
i ågon opposition mot benne. Här är icke stället
att relevera de försök, som i enskilt väg blifvit gjorde
för samma ändamål. De äro dock allom bekanta. Men
om någonting rumera kunde förundra mig, i afseende å
majoriteten inom Riddarhuset, så skulle det verke-
liven förundra mig på det högsta, att Ridd. och
Aveln genom detta prejudikat snart sagdt tillintet-
gjirt den enda rättighet, hvilken det från fordom-
timma ännu äger qr-ar, att neroligen fritt yttra och
utåta sig öfver de ämnen, hvilka äro föremål för
öf erläggningarse inom representationen. Jag af-
urdas åtminstone icke Hr Grefre Arvid Posse att
hafva varit den första Riddersman, hvilken på den-
na väg Sökt iaskränka yttrande-friheten. Jag af-
u das ej heller Hr Grefve David Frölich att, genom
sin, efter min öfveriygelse, lika opåkallade som
grundlagsvidriga avalys af ärendets behandling, haf-
va kommit Minislerens coryfger till: hjelp med yr-
kandet af en strängare påföljd, än desse, vid dis-
kussioners början och under dess fortgåvg i nara
fra timmar; ens vågade yrka.
Emedlertid torde, såsom en talare i förmiddags
yt: rade, Ridån nu vara uppdragen till sista akten
af det skådespel, bvarpå Svenska representationen,
och i synnerhet dess Riddershap och Adel, bjuder.