1:g log ul steget, för all nyttja nas Ccacft Ultryck vid ett annat tillfälle, att han till och med vasn ett betydligt försprång framför sjelfva Grefve Po.se, genom den vändning han i lagom tid gaf åt den ädle Grefvens förslag, medelst propositionen a: förvandia saken till en skrapa från Landtmarskalten. Då bristande utrymme nekar oss, hvad som äfse. nu efteråt vore öfverflödigt, att intaga debatten in extenso, kunna vi emellertid icke undgå att införa F..bh. Kantzous recervation. För öfrigt må nämna: att Ledamiöer denna dagen deltogo i voteri) sen, som raan icke tillförene sett på hela riksdager; ja! det hände till och reed att en åldrig ledamot då han blef upropad, och Hr Landtmarskalken frarmräckte det pappersark på hvilket den röstande brukar lägga sia voteringssedel hvilken sed.n derifrån afstjelpes i dosan — en vanlig form.liiet på det Landtmarskalken må undvika att tava emot sedeln med handen — så kände bemälte L-damot icke bättre till detta bruk, än att han troide att L:odtmarskalken vilie lemna honom någo papper, och fattade tag i arket med händerne, samt då År Landtmarskalken frågade honom om has ej ämnade votera och hade någon sedel, svarade: Ne— ej! får jag lof att få en sådan då! Saken har blifvit oss berättad af personer som sj:ve noga åsett tilldragelsen och förklarat sig be stiämdt kunna intyga sanningen deraf. en omnämda reservationen följer: F.iherre KANTZOW, J A.; Det är med en mer är. vanligt smärtsam känsla, som jag vid detta tillfå le anmäler mia reservation emot Ridd. och Adelns i (örmiddags fatisde beslut, hvarigenom, med en plaralitet af 59 röster bland 224 voterande, Ridd. och Adeln dömt en ledamot af detta stånd, Hr Frihesse Klingspor, att erhålla varning och föreställni:g för åtskilliga uttryck, eller råttare ett enca ord, hvilket Friherrn, i skyggd af grund lagsrne, här begagnat. Jag upprepar det, M. H. frågan var icke egentligen om detta uttryck, ty personligt förolämpande ken det alldrig blifva, alld :s anses att vara, då irgen person är nämnd, och då det angår en kollektif myndighet, hvars persosonal icke ens behöfver vera känd, för att iemna2 ett omdöme öfver lagligheten af de medel, som denna myndighet användt; — jag säger: frågan var ici: om dessa uttrycks mer eller mindre tillbörlighe!, ty hvarföre skul!e ministeren hafva svårare att smalta några jemförelsevis ganska lIndriga uttryck af en ung och ovan talare, än att fördraga helt tålmodigt, hvad män, som i parlamentarisk skickligbet och vana torde ega få likar ivom detta hus, er Friberre Carl Henrik Ankarsvärd eo Grefve Ci:s Fredrik Horn, en Grefve Fredrik Bogislaus von Schwerin, vid föregående Riksdagar, yttrat i vida allvarsammare och betänkligare ordalag emot samma ministere. Nej frågan gällde någonting helt anv:at. Hr Frib. Klingspor är en ung man, han är Kapten vid Konungens garde, och: han drager såäedes en uniform, den Styrelsen anser sig hafva sksakt honom. Man skulle nu und-rvisa Friherre Klingspor och aila. dem, som draga Embetsmanna uniformer, — cech det är pluraliteten inom Riddarhuset — att det icke anstär dem, att yttra någon emot Styrelsen misshaglig tanka, eller att ställa sig i ågon opposition mot benne. Här är icke stället att relevera de försök, som i enskilt väg blifvit gjorde för samma ändamål. De äro dock allom bekanta. Men om någonting rumera kunde förundra mig, i afseende å majoriteten inom Riddarhuset, så skulle det verkeliven förundra mig på det högsta, att Ridd. och Aveln genom detta prejudikat snart sagdt tillintetgjirt den enda rättighet, hvilken det från fordomtimma ännu äger qr-ar, att neroligen fritt yttra och utåta sig öfver de ämnen, hvilka äro föremål för öf erläggningarse inom representationen. Jag afurdas åtminstone icke Hr Grefre Arvid Posse att hafva varit den första Riddersman, hvilken på denna väg Sökt iaskränka yttrande-friheten. Jag afu das ej heller Hr Grefve David Frölich att, genom sin, efter min öfveriygelse, lika opåkallade som grundlagsvidriga avalys af ärendets behandling, hafva kommit Minislerens coryfger till: hjelp med yrkandet af en strängare påföljd, än desse, vid diskussioners början och under dess fortgåvg i nara fra timmar; ens vågade yrka. Emedlertid torde, såsom en talare i förmiddags yt: rade, Ridån nu vara uppdragen till sista akten af det skådespel, bvarpå Svenska representationen, och i synnerhet dess Riddershap och Adel, bjuder.