den Ull cci med bragt ålioerva alt forgata vISSa
kons deratisner. dem hona i annat fall visserligen
icie skulle åsidosatt.
Men om det sålunda gifves för Regzenterne ett
medel, att förvärfva den Svenska Minervas ynnest,
så ges de äfven för nationerna ett sådant, ja, till
och med eit medel, att erhålla några rättigheter.
Ho försäkrar således, att en dö:nde monark icke
kan genom Testamente bortskänka sitt land och
folk, ssom man bortgifver lösören, cch hon talar
om en nationalvilja, som förklarar sig vilja be-
vira det bestå:nde, sina urgamla, besvurna, och ga- !
renerade rättigheter och friheter. Folken hafva
således verkeligen räxigheter och friheter? Ja visst:
men vill man veta, hvari de b. stå? Se här d::
quadruple alliancen kan icke förr blifva fl tt. än
det lyckas densamma att befria Spanien ifrån den-
na feber:juzdom af abstrusa statsförfaitsingar cci
olyctsbringande nyhetsbegär, hvaruti det sig befin-
ner. Således får en monark ej bortskänta sitt
land och folk åt någon, som kan vilja gifva det en
lagbundea statsförfattning, såsom nu skett i Spanien,
ty sådant tr ett ingrepp i folkets rättigheter, en
kränkniog af nstionslviljan; men denna vilja för-
tjenar mycket beröm, hon hedras med namn af
?er beundransvärdt tålamod, när hon snvändes
såsom det Portugisiska folket påstås hafva gjort,
emoat en karta, om hvilken det icke vill höra ta-
Jas och för att rädda sia nationalitet, d. v. s. sin
Re igion, sia statsförfattning, och sina ärfda före-
stailoingssätt. Visserligen invänder verldshistorien,
att sälan något folk ännu blifvit besegradt, som
verkeligen velat försvara sin natioaalitet, och hos j
hvilket ktöoslan deraf varit stark och liflis, och
suada förnufiet säger, att en nation äf tre millio-
ner menniskor, hvars naionalitet är i fråga att
appoffr:s, icke öfverviones af en hop fl.bastierer;
men med Micerva bör man icke tala om färnuft
och verldshistiris, ty hon befinoer sig till dem i
samma ställning som tvänne paralella linier, hvil-
ka aldrig kuana råkas. Vi vilja således ett ögon-
blek antaga att Portugisiska folket verkeligen
stridde för Don Miguel, och hon medger, alt det
i såd.nt fsll hade rat:ighet att uppoffra sig för
horom. Hvad var det då, som det ville bibehålla?
Icke sin religion, ty den var aldrig hotad, emedan Don
Pedro var lika god katolik, som Dan Migue!; mån-
ne sin statsförfattning? En sådan existerade icke;
d:t var först genom konstitutionen det erhöll en
sådan. Nej, det var rättigheten alt vara saf under
sin2 prester och sin adel, rättigheten att af dessa
två oupphörligen trampas, plundras och bedragas,
rättigbeten till fattigdom, elände och djurisk okun-
ngbet såsom individer, smt till förakt och van-
makt såsom nation. Det är derna rätt, som Mi-
versa vill unna åt folken; det är försvaret af en
sådan nationalitet hon berömitner!
Skuile någon af allt detta möjligtvis vilja draza
dena slutsats, att Svensta Miverva är bigott och
blodtörstig, att hon äfven hos oss skulle vilja in-
föra ett påfredöme, och regera med blotta god-
tycket — ett nationelt föreställaingssät, som hon
prisar — i sådant fall kunna vi förstkra, ait man
misstar sig. Visserligen hör hon till det svaga kö-
net, och svagheten kan vara bide facatisk och
grym, mea vi tänka bättre om henne, än att vi
skulle vilja beskylla henne derföre. Nej, Minerva
älskar eit styrelsesystem, som låter någ:a få må
väl på de andras bekostnad, som till pris för den-
na välmåga icke fordrar hvarken kroppens eller
sjäens möda, endast ea liten uadfallentset tör an-
dras lika beskaffade önskningar; och som detta lyck-
salighetstillstånd ej kan erbållas under en konstitu-
tionel författning med sin yttranderätt, siva kon-
troller, sina fordringar på verksamhet, pligtkensla
och laglighet, så hatar hon denoa konsututionali-
tet, och alskar deremot af instinkt, mer än af öf-
veriäggning, hvar och en som brinner af simma
hat, hvad namn han än må hafsa, hvad uziform
han än må bära, och under hvilken po höjd han
än må vara bosatt. Detta är hennes enda hemlig-
bet; den är af den beskaffeshet, som framsittes på
bordet, som spännes för vagren, soa förfärdigas på
skräddareverkstaden, wed ett erd, det är det kras-
sa och egoistiska begäret att njuta på medmenni-
skors bekostnad, hvilket alltid haft sina anhäsga-
re, som är nyckeln till gåtan af hennes aatliga lif
och förklarar tillräckligt heanes politiska siräfvarcde
likasom den förbittring bhoa röjer, så snart någon
röst höjes till fördel för sambällets mindre lottade
Iikar. t