vid Iogeniörkorpsen, ger åt hans omdöme i dessa fall en ökad betydelse, som det redan äger genom föärtjensten af sjelfva framställningens klarhet och sakritihet. Vi rekommendera derföre denna reservation högeligen hos våra Läsare. Den lyder så!uada: Att Stats-Utskottet uti förestående Betänkande, som med blott en enda rös!s majoritet blifsit af Ur:stottet antoget, i sjelfva verket tillstyrkt ett nytt och obestämdt anslag, lärer vara uppenbart för en hvar, som känner att 8:de Hufvud Titelns tillgångar redan förut äro otillracklige för de dermed afsedde ändamål. Det torde icke heller vara tvetydigt, att detta tillstyrkande jemvaäl är i dubbel mitto formvidrigt, såsäl med afseende på Rikets Ständers i hufvudfrågan förut fartede beslut, som ock i afseende på den vådliga förblandning och sammanbindningz detsamma innebär, af de olika föremålen för Riks-Statens hufvudtitlar. Måste det nemligen å ena sidan medgifvas, att arbetskarls komaniernas vård och urderhåll tillbör 8:de Hufvud-Tiielns utgifter, så är det, å andra, lika bestämdt, att den inkowst, som en klok envändsing af manskapets arbetskraft bör inbringa, måse komma samma Hufvud-Titel till godo. Är nu en arbetskarls dagsverke vid fästningsbyggnaden per medium värdt t. ex. 12 sk. och kompanien kunna i ruzd summa lemna t. ex. 60,000 dagsverken på året, hvilken summa naturligtvis beror af manskapets större eller mindre numerär, så blir följden af Utskottets förslag, att 8:de Hufvud-Titen årligen kontribuerar till den 3:dj;, en sumrsa af 15000 RBådr. förutom den tillökning i beklednadsslitning, bevakningsiostnad m. fl faux frais, som måste uppstå då manskapet användes till fästning byggnad; icke dervid förgitardes den, tvifvelsutan ganska hetydliga betalningen för manskapeis öfverbetingsförtjenster, som också i sådan händelse skulle drabba 8:de Hufvud-Titeln, och hvilket allt sammanlagdt icke torde finnas för högt beräknaadt om det an:ages till 333 procent af förenämde kalkylsunmma, den der sålunda kommer att uppgå till cirka 20,000 Rör Banko, hvarmed siliså en förut otillräckligt försedd Hufvud-Titel i sjelfva verket belastas till H I rn NTA I RN fördel för en anvan. Tages härvid ytterligare i be: traktande, för det första: att den administrativa maktens obestridliga rättighet, att till Kungsholmen eller Karlskrona förlägga så många arbetskompanier den för godt finner, icke kan inskränkas gevom det i slutet af Utskottets förslag besynnerlig: nog förekommande åberopandet af den Kongl. Anslagspropositionen för Kungsbolms brefästnivg, alldenstund en sådan myndighet i administra!iv väg icke tillkommer Rikets Ständer, och emedan i öfrigt den Kongl. Propositionen, så:om af Ständerne afslagen, måste anses förfallen, samt sålunda icke mera kan såsom kostnadsbegrän: nicg rätserxligt och fuilsiltigt åberopas, allraminst i svar på en enskilt motior; samt för det andra: att Utskottet i första rummet tillstyrkt Rikets Ständer, att i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:. undanröja anledningen till eo såden tydning af hvad i detta ämne blifvit åtgjordt, som vore Kongl. Msj:t förhindrad att af 8:de Hufvud-Titelns anslag för fångars vård, underhåll m.m., disponera erforderliga medeliör arbetskarlskoepaniens fortfarande användande vid fästa ngs byggnadsarbetet, i fall denna sysselsättning skulle finnas vara den mest ändamålsenligag så torde set för mångens ögon finnas klart, att i Utskottets förslag verkligen innefattas ej mindre det mest obegränsade, ehuru skickligt beslöjade anslagstillstyrkande, som vid denna Riksdag varit afgifvet, än också, i händelse detsamma skulle af Rikets Stånder bifallas, ett prejudikat f alideles ny och egen ert, ledande derhän, att den administrativa makten skulle uti 8:de HufvudTiteln finna en inkormstkälla och ett ofelbart medel till utförande af allt, hvad med såkallade arbetskar!skompanier verikstallas kan, utan allt afseende uppå hvad den representativa makten, rörande anslag för sådana ändamål, må besluta. Huravida ett sådant resuliat är förenligt med Riiets Siändsis i Grundlagen bestämde rättigheter och skyldigheter, samt huruvida StatsUtskottet alltså i deita Betänkande fästat behorigt afseende på Rikets Ständers konstitutionella rätt och värdighet såsom statsmakt, vill jag här icke tillåta mig att bedömma. För min del har jag reserverat mig emot Utskottets beslut och ansett, att Utskottet bordt antaga Utgifts Afdelniagens förslaz, som var, att vidblifva det Utlåtande, hvilket innefattas i Betänkandet N:e 429. Till samma resultat har jag äfven trolt mig