git. Till belöning för denna tjenst, och för detro-
ner som folken dels återskäokte, dels befästade åt
siaa furstar, lofrade desse ;mästan öfverallt att gifva
dem: konstitutioner. Hvad ba de erhållit? I några
lander ett pappersverk af sådane, öfver hvilka hof-
ven jämmerligen beklagat sig, så snart representan-
ierne gjort mine af att taga dem för allvar, hvilka
stadganden man på alla sätt förstått undandraga sig,
och som ej fört folken en hårsmån närmare den
verkliga friheten. För öfrigt hafva de fått mycket
goda saker, t. ex, Censuredikter, i flera upplagor,
försyade och skärpta vid flera tillfallen, vidlyftiga
Bi ottmålsransakningar om Demagogische Umtriebe,
fästningar fulla med statsförbrytare, akademicrne
ställda under polisuppsigt, yttrande rätten inskräcskt
till och med am uppförda teaterpjeser, förut bestå-
ende landtständer afvista med snubbor för den straff-
bara förseelsen att offentliggöra sina ötverligg-
ningar, i Halien Carcere duro och Carcere du-
rissimo för politiska förbrytelser, föngelser åt flyg-
lingar, hvilka vågat resa sig mot sitt fäderneslands
frummande förtryckare, och i en giannstat anropa
gästfriheten, men funnit bojorna; armeer, utsända
att tuckta Regeringår, som understått sig annorlun-
d2 bemöta dessa flygtingar, och framför all:: den-
na Pålska konstitution af år 1817, som åtssinsto-.
ne icke hade det felet, att härstamma från de
Franska Encyklopedisterne, utan som i synnerhet
in praxi, var af ägta Ryskt skrot och korn, således
fullkomligt Pålsk nationell, och hvar sesultater ut-
vecklat sig i den faderliga aga, Pålen och dess sö-
mer nu i fyra år undergått. — Msn måste
med Minerva medgifva, att på så kort tid som knapt
20 år, är detta verkeligen mycket gjort för folkens
frivet. En liten öfsverdrift är det dock i hennes be-
röm, då hon säger, att detta är mer, än under hela
tiden sedan reformationen, ty wisserligen förtjenar
ir qvisitionen i Portugal och Spanien, det Parisiska
brotloppet, Albas ståthållareskap i Nederländerne,
Nentiska Ediktets upphäfvande, knutpiskans wvibra-
tioner under 3:ne sekler inom den Ryska monarkien
m. m. äfven sitt pris. Men man får icke vara så
nogräknad, denna lilla öfverdrift är en licencia
poetica, som hos Miserva så mycket mer förtje-
nar uisäkt, som den är det enda fall, hvari hon år
poetisk.
Vi ha pu sett på hvad ranz Svenska Minerva
ställer nationerna, och äfven den Svenska, samt hvad
hon anser förtjenstfullt att göra för dem och deras
frihet. Låtom oss nu se till, hvad slags välviija
hon hyser för Svenska Regeringen.
Fråga är om hennes vän Don Miguel, och hans
rätt till Portugals krona, samt heones andra vän
Dona Carlos rätt till den Spanska. Hon antar väl för
möjligt, att den för e är ett odjur; men ändock för-
klarar bon tijlika, att det har på rättsfrågan in-
ter inflytand-, och:säger: lemnande än i dag obe-
stridda alla liberalismens beskyllningar emot Don
Miguel, tycka vi allenast, att, om de ock innebära
den fullkomligaste sanning, de likväl icke förmå
ait försvaga laghgheten af Don Miguels rätt till
Porrugisiska kronan, ifall han eljest ägde sådan
räit. Om Doa Carlos heter det äfven, att han be-
röfvades sitt fidernearf, och att hon anser det fö-
ga vara något tvifvelsmål underkastadt, det Don
C.r:os är, efter Spaniens lagar, sin aflidne bro-
de:s rättmätiga efterträdare på Spanska tronen,
hverifrån han genom en qsinno-intrig bhfvit ute-
stängd.
Det beror således icke på huru en furste regerar,
han kan på thronen till och med få vara ett odjur,
hans anspråk derpå äro icke destomindre lika grun-
dade, och det är lika straffbart, att söka skilja ho-
nom derifrån, så framt endast hans förfader i tre
eller fyra led innehaft denna thbron! Hvad skulle
haraf skärskildt följa för Sverge? Jo, att Gustaf
Adolf, som på sin höjd var en oskicklig statsman
och anförare, likväl ägde en oföränderlig rätt till
kronan, att Svenska folket handlat orätt då det
skiljde honom derifrån, att det nuvarande tillstån-
det härstides vore en olaglighet, kronan usurpe-
rad o s. v. Denna Svenska Micerva, som på-
står sig vara regeringens vän, bevisar sålunda sin
vänskap för heone, genom att söka öfverändakasta
gruuden för hecnes existens. Se der således den
opposition i Monarkiens intressse, som Miverva ut-
lofvat, och som hon nu omsider börjat utföra. Sven-
ska regeringen måste i sanning stanna i lika mycken
förbindelse hos henne, som Svenska folket.
Det gifves likväl ett medel för dem båda at
förvärfva hennes ynnest; och draga henne på sin
sida Hon voifver det gsielf vid handen aAeh ww cha