git. Till belöning för denna tjenst, och för detroner som folken dels återskäokte, dels befästade åt siaa furstar, lofrade desse ;mästan öfverallt att gifva dem: konstitutioner. Hvad ba de erhållit? I några lander ett pappersverk af sådane, öfver hvilka hofven jämmerligen beklagat sig, så snart representanierne gjort mine af att taga dem för allvar, hvilka stadganden man på alla sätt förstått undandraga sig, och som ej fört folken en hårsmån närmare den verkliga friheten. För öfrigt hafva de fått mycket goda saker, t. ex, Censuredikter, i flera upplagor, försyade och skärpta vid flera tillfallen, vidlyftiga Bi ottmålsransakningar om Demagogische Umtriebe, fästningar fulla med statsförbrytare, akademicrne ställda under polisuppsigt, yttrande rätten inskräcskt till och med am uppförda teaterpjeser, förut bestående landtständer afvista med snubbor för den straffbara förseelsen att offentliggöra sina ötverliggningar, i Halien Carcere duro och Carcere durissimo för politiska förbrytelser, föngelser åt flyglingar, hvilka vågat resa sig mot sitt fäderneslands frummande förtryckare, och i en giannstat anropa gästfriheten, men funnit bojorna; armeer, utsända att tuckta Regeringår, som understått sig annorlund2 bemöta dessa flygtingar, och framför all:: denna Pålska konstitution af år 1817, som åtssinsto-. ne icke hade det felet, att härstamma från de Franska Encyklopedisterne, utan som i synnerhet in praxi, var af ägta Ryskt skrot och korn, således fullkomligt Pålsk nationell, och hvar sesultater utvecklat sig i den faderliga aga, Pålen och dess sömer nu i fyra år undergått. — Msn måste med Minerva medgifva, att på så kort tid som knapt 20 år, är detta verkeligen mycket gjort för folkens frivet. En liten öfsverdrift är det dock i hennes beröm, då hon säger, att detta är mer, än under hela tiden sedan reformationen, ty wisserligen förtjenar ir qvisitionen i Portugal och Spanien, det Parisiska brotloppet, Albas ståthållareskap i Nederländerne, Nentiska Ediktets upphäfvande, knutpiskans wvibrationer under 3:ne sekler inom den Ryska monarkien m. m. äfven sitt pris. Men man får icke vara så nogräknad, denna lilla öfverdrift är en licencia poetica, som hos Miserva så mycket mer förtjenar uisäkt, som den är det enda fall, hvari hon år poetisk. Vi ha pu sett på hvad ranz Svenska Minerva ställer nationerna, och äfven den Svenska, samt hvad hon anser förtjenstfullt att göra för dem och deras frihet. Låtom oss nu se till, hvad slags välviija hon hyser för Svenska Regeringen. Fråga är om hennes vän Don Miguel, och hans rätt till Portugals krona, samt heones andra vän Dona Carlos rätt till den Spanska. Hon antar väl för möjligt, att den för e är ett odjur; men ändock förklarar bon tijlika, att det har på rättsfrågan inter inflytand-, och:säger: lemnande än i dag obestridda alla liberalismens beskyllningar emot Don Miguel, tycka vi allenast, att, om de ock innebära den fullkomligaste sanning, de likväl icke förmå ait försvaga laghgheten af Don Miguels rätt till Porrugisiska kronan, ifall han eljest ägde sådan räit. Om Doa Carlos heter det äfven, att han beröfvades sitt fidernearf, och att hon anser det föga vara något tvifvelsmål underkastadt, det Don C.r:os är, efter Spaniens lagar, sin aflidne brode:s rättmätiga efterträdare på Spanska tronen, hverifrån han genom en qsinno-intrig bhfvit utestängd. Det beror således icke på huru en furste regerar, han kan på thronen till och med få vara ett odjur, hans anspråk derpå äro icke destomindre lika grundade, och det är lika straffbart, att söka skilja honom derifrån, så framt endast hans förfader i tre eller fyra led innehaft denna thbron! Hvad skulle haraf skärskildt följa för Sverge? Jo, att Gustaf Adolf, som på sin höjd var en oskicklig statsman och anförare, likväl ägde en oföränderlig rätt till kronan, att Svenska folket handlat orätt då det skiljde honom derifrån, att det nuvarande tillståndet härstides vore en olaglighet, kronan usurperad o s. v. Denna Svenska Micerva, som påstår sig vara regeringens vän, bevisar sålunda sin vänskap för heone, genom att söka öfverändakasta gruuden för hecnes existens. Se der således den opposition i Monarkiens intressse, som Miverva utlofvat, och som hon nu omsider börjat utföra. Svenska regeringen måste i sanning stanna i lika mycken förbindelse hos henne, som Svenska folket. Det gifves likväl ett medel för dem båda at förvärfva hennes ynnest; och draga henne på sin sida Hon voifver det gsielf vid handen aAeh ww cha