med detsamma de facto bortskänkt all den kon-
troll, som kan ligga i rättigbeten att. bevilja eller
afslå utgifter till vissa bestämda ävdamål. Om Re-
geringen äfven anvisade millioner utöfver den he-
stämda. statsregleringen, så skulle Riksguldskontoret
ovillkorligen ersätta dem genom lån. Den lilla
hake som bittiis legat i nödvändigheten af Ständer-
nas sammankallande när brist uppstått bos Riks-
gäldskontoret , skulle derigenom helt och hället bort-
tagas och den kontroll Ständerne åsyftat genom de
i grundlagen intagna vilkoren för kreditivernss an-
vändande, vore genom tre tryckta rader 1 detia be-
tänkande med ens bortsopad. Blott en visshet åter-
stod, neml. att folket måste betala huru mycket som
helst, utan annan regress i fråga om ensvarigheten,
än till KonstitutionsUtrskottet och en ansvarighets-
lag, enligt hvilken Rådgifvarne icke behöfde annat
äk en reservation till Stats Rådets protokoll, för att
vara fria från all påiöljd. Det lärer således icke
kunna anses för mycket sagdt, att man just uti
deita skenbart menlösa i påskhelgen inkomna för-
slag har den egentliga nyckeln till den ifver hvar-
med lånprincipeo en så lårg tid bedrifvits; och att
det blifvande beslutet deröfvsr utgör det utan all
jemförelse vigtigaste af alla beslut som ännu vid
denna riksdag förekommit rörande folkets bidrag
till statsutgifterna. Det är här icke fråga om 10, 20
eller 100,000 Riksdaler mer eller mindre, utan hu-
ruvida folkets ombud för framtiden helt och hållet
skola afsfga sig den enda utsigt och det enda medel
de ännu kuona ega att lägga något band på Sty-
relsens hushållning.