något betänka sig. Vår litteratur och konst, hvad man än må säga om dem, eza de likväl nog sund blod i sina ådrvor, för att icze behöfva samma förtviflade kur, som den Franska. Vi hafva ju redan baft vår nya skola, äfven den icke atanr sina ultsväfningar och sin öfverdrift, men äfven iche utan sina goda frukter, och det vore illa att gerom ett nytt oväder fålla ner dem ru, medan de kanske som bist mogna. För öfrigt, om taan, för att icke alldeles förbigå den rya Franska litteraturen, vill ko; oss nationalisera ett eller annat af des dramatiska fenomener, så saknas visserligen icke de, som, oaktadt sina vanskapligheter, likväl på samma gång ega tillväcsligt verkligen poetiska skönheter, för att alltid framför sådana, som Fostersonen, förtjena upptagas. Det:a i anledning af sjelfva pjesen. Hvad utförandet deraf beträffar, förtjenar detta allt beröm. Ar Almlöfs roll, utan att vasa stor, lemnar horom likval flera momanger att u!veckla sitt mästerskap. Mamsell Högqvists är icke lätt. Hon utför dess olika nyanser med smidighet, lif och värme, Mille HH. utvecklar för hvarje roil flera resurser. Fru Bock bar endast en soubretteroll liksom i efterpj-sen för qvällen ?Dea ondsiata hustrun, der hon list väl äger något mera tillfälle att visa sia alltid förträffliga komiska förmåga. Hr Bock exsequerade mellan pieserna ett temligen obetydligt potpourri öfver themat ur Friskytten. Hans flö j: är af. sllmänheten tillr sckligt käad. Det är toner, hvilka trila som ärter. Den utmärkta recettage:sian blef efter spektaklets slut, på vanligt sätt, med burrningar och stamppingar framkallad för att komplimentera de redan nästan lomma raderna.