dess svärd afhölls från sitt mål, genom den råa massans mellankomst. Hvarje samfundsförhållande i Irland har varit stördt genom detta laglösa tillstånd, och är det ännu. Forska vi nu efter orsakerue, så kunava visserligen ganska många uppgifvas; men det måste alltid frappera, att ingen period i Irland funnits, sedan England fått fast fot och herravälde i detta land, då ej en fruktansvärd strid egt rum, någontiog likt ett borgerligt krig och ett tillstånd i afseende på lagarne, som förledt folket att snarare anse sig såsom ett föremål för tyranni, än för en rättvis regerings omvårdnad. Det har med ett slags fatali!et inträffat, att de perioder, som i Engelska historien utmärkt sig såsom de minnesvärdaste och ärofullaste, i Irland varit betecknade genom minnesmärken af någon ny olycka. Under de: vi med rätta äro stolta öfver de lagar, som stiftades under E:ivard I:s regering, petitionerade Irländarne förgäfves för att blifva delaktize af det välgörande i dessa Engelska lagar. Under heia Drottning Elisabeths regering, då reformationen fulibordades med så mycken framgång, och Englands ära lyste med så mycken glans, icke blott genom vapnen, utan äfven genom konst och litteratur, ledo Irländarne det tungaste förtryck, och en ny skillnad infördes mellan dem och Engelsmännen, neml. att den religiösa tron hos den stora masian af presterskapet ombyttes, utan att en lika förändring föregick i folkets tro. Braunschweigska husets upphöjande på dessa rikens thron medförde nya olyckor för Irland. Nya olikheter i de borgerliga fö, hållanderne stadgades till mehn för detta olyckliga laud, och för deras religions skull beskylldes Irländarne att vara det fördrifna konuogahuset tillsifna. Följden deraf var, att de blefvo hemsökta med lagar, hvilka Burke med skäl kallat barbariska, ait de blefvo proskriberade, förödmjukade, förnedrade och behandlade som fiender, såväl till altaret som thronen. Simtidigt härmed pinie sig uppficningsgåfvan för att hiita på medel, hvarigenom Irlands handel med våra kolonier skulle kunna inskränkas, och för öfrigt hindrades med all omsorg hvarje framskridarde i inre förbättringar. S3dane voro de förhållanden, som uppstodo i Irland lixtidigt med de ärofullaste perioderne i Englands historia. Vid slutet af förra och början af detta seklet syntes ett lyckligare tidehvarf uppgå för Irland; minsa förhatliga inskränkningar upphäfdes, och lande: befriades fråa de fjettrar, som förut så . högst orätt -ist tryckte det. Irland återfick sina lagstiftande rättigheter, några olikheter, grundade på religiösa förhållanden, upphäfdes; och landet närmade sig mera åtnjutandet af lika lagar med Eagland och besittringen af medborgerliga rättigheter. Men ella dessa koncessioner voro, såsom dåva rande premierministern Lord Grenville — en ma2n, som ingalunda var intagen af d-mokratiska principer — sjelf tillstod, alltid ett resultat endast af nödvändigheten, icke af välviljan. Detta var förhållandet under Amerikanska kriget, då England i sin nöd tvangs att vända sig till Ir.and. Detta var förhållandet 1792, då valrätten, hvilken förut hårdnackadt förvägrades Irlärdarne, änteligen måste beviljas dem, emedan ett krig hotade att utbrista med Franirike. Detta var också förhåliandet, såsom jag med bedröfvelse måste tillägga, när katholikernes emancipation, likaledes ogerna, beviljides. Denna koncessioa hade icke sin grund deri, at rätvisan af Irlands anspråk erkändes, utan endast och allenast, såsom öppet uttalades, i fruktan för ett borgerligt krig. Men då beviljandet skedde på detta sätt, så är icke att förvänta att Irländska folkets sinne skulle hafva blifvit så förändradt, att detta folk i stillhet och lagn fördrog de olägenheter, som ännu trycka det. Jag uppträder derföre 1 dag inför detta Hus, med bön att det måtte stifta lagar för Irland i en annan cch liberalare ande. (Bifallsrop.) Talaren öfvergick nu till sitt egentliga ämne: Irländska kyrkans tillstånd, efter att förut hafva behandlat frågan, huruvida en herskande kyrka ötverhufsud vore nyttig, och hvad dess ändamål! måste vara. Såsom svar på denna friga anförde han yttranden af erie-diaconus Paley, en ansedd auktoritet i kyrkosaker, hvilken, rörande detta ämne, uttrycker sig på följande sätt: den herskande kyrkans makt grundar sig endast på dess nytta, och den enda synpunkt hvarifrån ett sådant instituts väsen måste betraktas, är att den är en förening 4:01 hagvaranda ARR Åskhus dn JA LE IANA känclan