STOCKHOLM den 16 April.
Hela verlden har en lång tid undrat, hvad som
kundvat vara verkliga orsaken till de aldeles utom-
ordentliga ansträngningar, som skett till lånesaiens
genomdrifvande hos Siänderna, såväl inom desam-
ma i Utskott och plena, med ständigt nbya motio-
ver och u:vägar att få saken fram på en vag, när det
icke ville lyckas på ena annap; som utom dem gerom
artikel på artikel uti de disponibla tidningarna som
annars iakttagit tystnad i frågan om de vigtigaste
af Ständernas arbeten, så svart de ieke rört pen-
niogeanslag. Sålänge den frågan ännu var oafgjord,
huruvida de tillökade anslagen skulle bestridas ge-
nom tillökniog i bevillaingen eller genom lån, så
var det väl icke svårt att fatta den ömhet vederbö-
rande hyste för lånsystemet; men när det hade blif-
vit afgjordt, att låoceutvägen icke skulle tiligripas
för dessa behof, så började det förefalla nästan un-
derbart och oförklarligt, att Styrelsen i så hög grad
och så företrädesvis skulle intressera sig för att
staten skulle låna eller gå i bargen för hypo:heks-
föreningarna, under det andra vig:iga ärender be-
trakta!s med sådan likgiltighet, att t. ex. sjelf-
ve Justitie-Statsminisiern lemvat bart sin re-
Presentationsrält vid den riksdag då nyns lagförsla-
get blifvit öfverlemnadt till Ständerza, och Konun-
gens öfriga rådgifvase hvarken deltagit i diskussi-
onerna om tullvösendet eller om inrikes vexlarna.
Upplösningen på gåtan är dock icke mera så af-
läzsen? den ru först, eftar femton månaders riks-
dag, och 14 dagar före den tid då Konungen för-
klarat sin önskan att Rikets Ständer måtte åtskil-
jas. upptäckta siatsbristen för i år af 720,000 Riks-
daler, ger redan en liten nyckel der!ill. Huru riks-
dagen nu skall kunna slatas i April är en serskild
sak. De hafva således icke haft så serde!es orätt,
som förutspått, alt ett annat vida vigtigare syfte-
mål. med lånesystemets genomdri:vande:skulle kom-
ma efter, än ömheten om jordbrukarne. Sålunda
yppas alltid till sjut rätta förhållandet; men hvems
är här skulden? Iogen annans än majoriteternes e-
gen, som hafi den flatheten att icke på förband
inse saker, och att besilja de nya utgiuternas vid-
tagande, inn?n de kusde betäctas af moisvarande
inkomster, hvilka sednare dessutom säkerligen kom-
ma att kännas nog tryckande, och summans utfal-
larde ilängden måhända problematiskt. Men hvar-
af har denna beredvillighet åter upstått? månne
orsaken ti!l någon del kan ligga i det budskap, som
vid riksdagens början lemnsdes S5tänderna angåen-
ode våra finansers lyckliga tillstånd, och de
öfverskott, som då ansågos kunna påraknas. O. S. A.