Omslag, Utslag och Bakslag. Oss synes att, då
alla dessa slag äro af en ganska ful beskaffenhet,
förfa taren lämpligast bade kunnat hänföra hela
produiten under iubriken :fulslag.
(Insändt.)
Gud vare hver och en nådig, som råkar i hban-
derna på våra halfofficiella äreskändare! Haas ära
är icke värd eit öre, vore han än den hederliga-
ste menniska på jorden.
Jag har, i min vrå, följt skriftvexlingen om
Dumarski eller Dumare, eller hvad han heter; och
jag bar trott mig finna, att han möjligtvis var en
annan än den, tör hvilken han gaf sig ut, men
äfven att han icke derföre var mnågoa industririd-
dare. Skälen, hvarföre han antog ett annat namn
(i fall så verkligen skedde), bafva, efter allt utse-
ende, legat i helt annat än någon spekulation att
bedraga i det ordets vanliga bejydelse. Oaktadt
en och annan säkert skulle hafva slickat sig om
munnen efier hvarje skymt till en dylik spekulation,
har icke ens någon liklighet kunnat anföras
att främlingen behöft eller velat tillnarra sig någon-
ting under det namn, hvarpå hans pass och re-
kommendationsbref lydde, eiler under något annat
— ingen sorts anledning, att han velat ligga någon
till last eller begått någon enda gernoing, för hvil-
ken en hederlig man behöft blygas. re
Men hvad bjelper 7allt :sådant? kan äfven den evi-
dentaste oskuld skydda mot förtorkade, skefögda,
vingelfotade journalister, som fått i kommision att
nedsvärta en menniska? Jag på en gång fasar och
vämjes åt dessa vampyrer, som sky ingen moralisk
turpitude, då det gäller att visa nit i tjensten.
Vore den borttörde främlingen här, så behöfde
säkert hvarker jag eller någov annan föra bans talan,
utan ban trädde säkerligen sjelf - Jcurnalisten)
under ögonen och frågade: hvad har jag gjort, som
har den aflsgsnaste likhet med den historia, du be-
rättar om en uppenbar tjuf? har du ens sjelf vågat
dikta ett förhål!ande, som är lika emeilan mig och
denne ?? Så skulle visst främlipgen hafva frå-
gat; och artikelförfattaren hade ingenting kun-
nat svara, eller rättare, han hade aldrig vågat
komma med sina gemena jemnförelser. . Det vac-
kra hos honom och de öfriga, som sökt betaga
flyktipgen dess goda namn och ryckte, är, att smä-
delserne icke begynte förr, än den smädade redan
var bortskickad och således urståndsatt att försva-
ra sig.
Jemnförelsen med Baron von Muller är lika vac-
ker. Jag frågar journalisten på samvete, om
han kan söga, att Dumarski t. ex stulit det pass,
hvarmed ban kom hit; att han här sedermera
stulit häst och chais och rest sin väg; att han här
narrat till sig varor och penningar; att han för
dylika bragder blifvit rättvisligen - häktad och hit-
förd, eller att man om hbonom känner någon annan
vanhedesrlig handling? Kan Hr journalisten icke
svara ja på dessa trågor, hvad namn förtjenvar
han väl då som anfalit en förföljd och fränva-
rande?
Detta är också skälet, hvarföre jag här talar för
Dumarski. Jag har aldrig sett honom och vet om
honom. icke det ringaste mer, än hvad tidningarna
innehållit. Men min harm har upplågat, då jag
sett den skadeglädje, hvatmed de halfofficiella
kasta sig öfver en värnlös — ty det är en frånva-
rande. I detta förfarande ligger en oridderlig lig-
het, som jag harmas att finna inom mitt fädernes-
land.
Tvärtom har jag trott mig finna något loyalt och
och eleveradt hos de tidningar, som angrepo be-
dragaren (Miller), men deremot togo i försvar den
förföljde, för intet brott ens beskyllde Dumarski.
Är känslan för denna skillnad död i journalistens
bröst, så afskyr jag honom.
Denna känsla mäste delas af hvarje man af he-
der; må derföre journalisten skynda att be-
känna sitt oförlåtliga förhastande, i fall hans ar-
tikel ännu skall kunna räknas för ett sådant.
) Redaktören eller egaren till tidningen Journa-
len lär af ammalt vara Hr Kanslirådet och
Ridd. af Kongl. Nordstjerne-Orden P. A, Wall-
mark.
TT RE RR