vanligt vid dylika tillfällen, detta ohyggliga skåde-
spel. Äfven en mängd åkande i byrvagnar hade
infunnit sig.
NÅGRA ORD ANGÅENDE GREFVE D. FRÖLICH,
SVENSKA MINERVA, NYARE ARGUS SAMT
GUBBAR OCH VILJOR.
Läsaren torde påminna sig, att Hr Grefve Da-
vid Frölich en väcker afton för en korrt tid sedan,
icke långt efter sin märkvärdiga förklaring på Rid-
darhuset, oformodadt uppträdde med en annan till
allmänheten, uti ett bihang till Stlatsiidningen, hvar-
uti ordades åtskilbgt om liberala och illiberala tid-
ningsredaktioner med mera, men i synnerhet om
Arr W. F. Dalman och L. J. Hjerta personligen,
såsom hufvudredaktörer af tidningarna Dagligt Al-
lehanda och Aftonbladet; äfvensom att Hr Grefven
vid samma tillfälle lofvsde publiken nöjet af ännu
ett dylikt bihang, som skulle innvefatta ex fort-
sättning af samma thema och slutsatsen deraf, eller
sjelfva kärnan af hvad Hr Grefven tänker om saker-
na under innevarande riksmöte.
Vare sig nu att det antingen är Ur Grefvens träg-
na göromål såsom Ocdförande i Bankoutskottet som
kommit emeilan, eller Statstidningens farhåga att
genom Hr Grefvens inryramande äf:en uti ett sed-
nare bihang, nödgas på samma sätt gifva offent-
lighet åt ett svar af Hrr Dalman och Hjerta, som
enligt hvad i Aftontidningen annonserades, kunde
komma att adresseras till Statstidningens redaktion3
nog af, denna Hr Grefvens sednare artikel, hvars
uppgång på publicitetens borisont alla aftnar varit
väntad med föga mindre otålighet än sjelfva kome-
tens på den astronomiska, har sedermera icke af-
hörts, oattzdt både en fullmåne och ett nedan un-
der tiden inträffat; och det ser ut som den antingen
torkat in i Hr Grefvens blickhorn, eller tills vidare
blifvit lagd ad acta i Statstidoingens byrå. I afse-
ende på derna omständigbet återstår således för
närvarande intet annat för allmänheten, än att beväpna
sig med ytterligare tålamod. För vår del vilja vi blott,
i fall någon obentgenhet å Statstidningens sida skulle
vara anledningen till Hr Grefvens tystnad, hafva äran
härmed erbjuda honom ett rum i värt blad för hvad
han ytterligare har att andraga, och torde Hr Gref-
ven häraf finna, att om än Aftonbladets redaktör, Hr
Hjerta, enligt Grefvens förmodan är inkorrigibel i
vissa fall, så hyser icke blott han, utan äfven hans
vänner, redaktörerne af det Nya och Nyare Afton-
bladet, tillräckligt god tanka om det intressanta uti
Hr Grefvens framställningssätt, för att önska förhjel-
pa Hr Grefven till undanrödjande af alla de hinder
som kunna ligga i vägen för uppfyllandet af hans
löfte.
Som det emedlertid är oss okändt, buruvida Hr
Grefven töckes begagna sig af detta anbud, eller
om den af honom började striden kommer att slu-
tas med Grefvens uppträdande incm det officiella
skranket, så hafva vi ansett oss icke längre böra
dröja att framställa några anmärkningar som väl
icke uteslutande angå Er Grefven och hans arti-
kel, ehuru densamma åtminstone dertill gifvit en
anledning; men som i afseende på den uppstådda
polemiken angående Hr Grefvens icke inträdande i
administrationen, vi våga tro skola bidraga till af-
slöjsnde af åtskilliga dagens mysterier inom publi-
citetens område.
Läsaren torde nemligen hafva fästat sin upp-
märksamhet dervid, att det bemötande Grefve Frö-
lichs förklaring äfvensom hans artikel i Statstid-
ningen rönte, både i Aftontidningen och i Aftonbia-
det, var ganska lindrigt i jemförelse med dess med-
fart ifrån tvänne andra tidniogsredaktioner, nem-
ligen Svenska Minerva och Nyare Argus, som ge
nast begagnade sig af hans oförsigtighet, för att
ordentligt kasta sig öfver, och söka andeligen sön-
derslita och uppäta honom. Må man icke förestäl-
la sig, att detta gällde endast G:efve Frölichs per-
son. Nej, orsaken och syftemålet var vida djupare;
hvilket svart skall blifva tydligt för den, som be-
hagar följa oss till slutet på denna uppsatts,
Vi beböfve troligen icke återföra i minnet, hvad
som redan från mer än ett år tillbaka omtalades, an-
gående tillvaron af tvänne fraktioner inom Konun-
gens konselj, hvaraf den ena i allo anses; represen-
tera det nu gällande styrelsesystemet, under det
man förmodat, vare sig med mer eller mindre skäl,
att den andra, om den vunne någon förstärkning
af liktänkta kolleger, skulle vara böjd att ingå på
några koncessioner åt de verkligt konstitutionella
och 1epresentativa grundsatserna, och en och, annan
Lland da uvslfaaumaer car ÄeLuultla felkaA Af dann on