Vi frambära till de trenne Riks-Stånd, som i
går biföllo förslaget till Vexelstadgan, d upprikti-
gaste lyckövskningar för detta klota och raska be-
slut. Antingen man afser svårigheterna af ett så-
dant förslags detaljerade pröfoing eller den all-
männa önskan om riksdagens af.luiande, så var å-
terremissens undvikande 1 bida afseenden lika ön-
skansvärdt. Utskottet har till förslagets uppsgöran-
de valt en ledning, som icke bör kunna af någon
jäfvas, nemligen af andra länders lagstiftning isam-
ma ämne, der en längre erfarenhet gifvit tillfälle
att inse bristerna och rätta dem; och det ankom-
mer nu helt och hållet på Regeringea att befordra
denna angelägenhet till ett lyckligt resultat. Om
också icke förslaget kommer från styrelsen, utan det
är enskilde riksdagsmäns nit och den ifver
hvarmsed saken blifvit omfattad af affärsmän både
i hufvudstaden och lanadsorterna, som man helt och
hållet har att tacka för dess framgång hos Stän-
derna, så mycket meia, som i de mia steriel!a bla-
den icke y!trats ett ord lör att serka på opivio-
nen till sakens fördel, så bör tillfredsstellelsen hos
styr relsen derföre icke vara mindre att deråt låna
sin medverkan, och derigenom bidraga till en åtgärdaf
större allmän nytta, än kanske någon anuan under
loppet af decna riksdag. Visserligen torde flera
brister ännu finnas i författningen; ingenting ör
fullkomligt unde: solen; men alla, som icke motar-
betat sjelfva hufvudsaken, halva ansett brister-
na så föga väsendiliga, att någon våda af för-
slagets tillämpning i dess nuvarande skick intill nä-
sta riksdag omöjligen kan uppstå, och att de möj-
liga olägenheterna, som då kunna med mera säker-
het rättas, i allt fall äro ett intet emot den stora
förlusten att ännn i fem är umbära ett kred tbruk,
som i alla andra länder visat sig af så utomordent-
ligt stor nytta. Har man icke hittills fått åtnöja
sig med 1748 års vexelstadga, som o!vifvelaktigt
varit behäftad med långt flera fel; och likväl har
den utrikes handeln gått, — åtmin.tone som den
kunnat?
Denna tanka delades. också i går af de flesta ta-
larne i RiksStånden. Friherre Kantzow yttrade
sig hos Adeln isynncerhet till sakens förmån, uti ett
sakrikt och intressant anförande, till hvilket vi
skola återkomma, så fort tillfället medger, och
jemte honom Friherre Cederström, Grefve Frölich,
Arr Rosenblad, Stuart och Dalman. Några par-
tiella invändningar gjordes af Hr Cederschjöld och
Frib. Ludvig Boye, men des:a ledamöter b-gärde
ej ens votering. Uti BorgareStåndet ver det ånyo
Hr Ekerman, som ifrigast opponerade sig emot sa-
ken, uti ett långt anförande, utmärkt af denna var-
ma öfvertygelse, som förvarfvat denne representant
en så allmän aktning på karakterens vägnar, på
samma gång som den likväl ofta nog kommit ho-
nom sjelf att betrakta ett ämne från synpunkten n af
envisa fördomar, och använda skäl, hvilka vi hört
andra affärsmän på det högsta fö: nodra. sig att hö-
ra uttalas af en person, som det ringaste handlag:
handelsgöromål. Vi skoia äfven återkomma till
denna diskussion.