Vi frambära till de trenne Riks-Stånd, som i går biföllo förslaget till Vexelstadgan, d uppriktigaste lyckövskningar för detta klota och raska beslut. Antingen man afser svårigheterna af ett sådant förslags detaljerade pröfoing eller den allmänna önskan om riksdagens af.luiande, så var återremissens undvikande 1 bida afseenden lika önskansvärdt. Utskottet har till förslagets uppsgörande valt en ledning, som icke bör kunna af någon jäfvas, nemligen af andra länders lagstiftning isamma ämne, der en längre erfarenhet gifvit tillfälle att inse bristerna och rätta dem; och det ankommer nu helt och hållet på Regeringea att befordra denna angelägenhet till ett lyckligt resultat. Om också icke förslaget kommer från styrelsen, utan det är enskilde riksdagsmäns nit och den ifver hvarmsed saken blifvit omfattad af affärsmän både i hufvudstaden och lanadsorterna, som man helt och hållet har att tacka för dess framgång hos Ständerna, så mycket meia, som i de mia steriel!a bladen icke y!trats ett ord lör att serka på opivionen till sakens fördel, så bör tillfredsstellelsen hos styr relsen derföre icke vara mindre att deråt låna sin medverkan, och derigenom bidraga till en åtgärdaf större allmän nytta, än kanske någon anuan under loppet af decna riksdag. Visserligen torde flera brister ännu finnas i författningen; ingenting ör fullkomligt unde: solen; men alla, som icke motarbetat sjelfva hufvudsaken, halva ansett bristerna så föga väsendiliga, att någon våda af förslagets tillämpning i dess nuvarande skick intill nästa riksdag omöjligen kan uppstå, och att de möjliga olägenheterna, som då kunna med mera säkerhet rättas, i allt fall äro ett intet emot den stora förlusten att ännn i fem är umbära ett kred tbruk, som i alla andra länder visat sig af så utomordentligt stor nytta. Har man icke hittills fått åtnöja sig med 1748 års vexelstadga, som o!vifvelaktigt varit behäftad med långt flera fel; och likväl har den utrikes handeln gått, — åtmin.tone som den kunnat? Denna tanka delades. också i går af de flesta talarne i RiksStånden. Friherre Kantzow yttrade sig hos Adeln isynncerhet till sakens förmån, uti ett sakrikt och intressant anförande, till hvilket vi skola återkomma, så fort tillfället medger, och jemte honom Friherre Cederström, Grefve Frölich, Arr Rosenblad, Stuart och Dalman. Några partiella invändningar gjordes af Hr Cederschjöld och Frib. Ludvig Boye, men des:a ledamöter b-gärde ej ens votering. Uti BorgareStåndet ver det ånyo Hr Ekerman, som ifrigast opponerade sig emot saken, uti ett långt anförande, utmärkt af denna varma öfvertygelse, som förvarfvat denne representant en så allmän aktning på karakterens vägnar, på samma gång som den likväl ofta nog kommit honom sjelf att betrakta ett ämne från synpunkten n af envisa fördomar, och använda skäl, hvilka vi hört andra affärsmän på det högsta fö: nodra. sig att höra uttalas af en person, som det ringaste handlag: handelsgöromål. Vi skoia äfven återkomma till denna diskussion.