samlingars sjelfständighet) och sedan genom ett nytt försök
år 1834.
2:0 Det är icke sant, hvad Hr Kyrkoherden yttrar, att
den Kyrkotionde Professorn redan erhållit har tillkommit
genom frivilligt erbjudande af församlingarna; utan
Hr Professorn begärte hos Konungen en sådan tillökning;
men Kongl. Maj:t, som ville hålla församlingarnes rätt i
helgd gaf på denna ansökan den rättvisa resolution, att
saken hänskjöts till församlingarnes eget beslut vid utlysta
socknestäm mor.
3:o Hr Kyrkoherden förklarade sig tvifla, att någon kyr-
ka erlägger en hel t:na; men elt tvifvel är hvarken bevis-
ning eller vederläggning. Herrlöfs kyrka erlägger en hel
t:na i aflöning; men Annexkyrkan Säby, som är fattig, er-
lägger ingen Kyrkotionde; men församlingen har ock för
några år sedan rönt samua missöde, som Tranås.
Detta är ett vackert sätt att förskaffa ett frivilligt er-
bjudande, helst när man vill inbilla en okunnig a!lmoge
alt förslaget grundar sigpå en befallning från
sjelfva Konungamakten.
4:0 Det är vä! sant att anspråket inskränkt sig till min-
åre beloppen år 1824: men då var frågan om en hel tunna
af l var kyrka. Om Hr Professorn skolat från början va-
ra nöjd med sex till tolf kappar men han redan då erhöll
83 Tannor 18 kappor; så följer genom aritmetisk rödvän-
dighet, att nära alla stiftets kyrkor hade redan från den
tiden gifvit sin tribut; men som kyrkorna erlägga vida
mera, så kan deraf mera förklaras, hvarföre ett nytt försök
biifvit gjordt; emedan de fleste församlingar den gången
undandrogo sig en beskattning, som var högst obillig, efter
Läraren redau förut hade fall Professorslön. Om d-eremot
frågan gällt en förut lönlös lärare, skulle den äfven väckt
ett mera allmänt deltagande; äfven utan minsta imposition
helst om anslaget icke angått någon enskilt personligen, u-
tan ett understöd för det torftigt donerade läroverket i all-
mänbet.
5:0 Det är icke sant hvad Hr Kyrkoherden yttrar, att
Hr Professorn till barzm skorna årligen lemnar sju till
åtta månaders trägen och besvärlig undervisning; ty den
varar bevisligen icke mer än sju till åtta veckor. Här
för man använda Kyrkoberdens egna ord i uppsatsens
början, att det är vådligt att misstaga sig i uppgifter om
faktiska förbållanden der vederläggningea alltid är lätt och
bestämd. Men har Hr Kyrkoherden verkligen vederlagt
de sju momenterne, som hafva från mer än en synpunkt
betraktat sakens beskaffenhet? vår tids sätt att vederlägga
är visserligen ganska knapphändigt, men Hr Kyrkoherdens
ännu knapphändigare, och i det närmaste likt den besked-
lige Kyrkoherdens på det första Kyrkomötet då han
vederlade den skarpsinnige och snillrike, men kätterske
Arius med det fiotliga argumentet att uppläsa Trons artik-
lar. Om Hr Kyrkoherden genom stiftets friviiliga
erbjudande, men ej genom myndighetens inverkan, hvilket
likväl aldrig sker, hade blifvit vårt stifts riksdagsman, så
hade Hr Kyrkoherden haft många tillfällen att vederläg-
22 sina motståndare. Ett argumentum ad hominem, som
M. H. hade förstått, hade varit detta: Beviljen alla offren,
guld och kostelig rökelse, så komma vi snart såsom de vi-
se män af Österlanden, hem till värt Jand igen; men nu
får det ske en annan väg, och det genom den långa öknen.
Ett annat argumeat i Hr Kyrkoherdens stil hade varit det-
ta: J ären hemsökte med pestilentia ch dyr tid, emedan
J sätten Eder upp emot dem, som makten hafra. Kor-
telizen: Hr Kyrkoherd:n hade ej blott bori blifva Riks-
döägsman, utan äfven hela Ståndets Talemsn.
G:o När Gr Kyrkoherden slutligen behagar nämna, att
ingen annan skulle bestrida Barnmorskornas undervisning
med samma nit och ocgennytta; så bör man förmoda,
att en ironi måtte liksom Hajen med sina tänder vara i
farvattnet. Ingen vill bestrida Professor Li!jewalchs vär-
de som läkare, ej heller som menniska; men huruvida för-
söket är fritt från egennytta lemnas derhän.
7:0 Efter det bör vara om principen, ej om personer här
vistas, så hemstä!les slutligen, om icke de, hvilka i Lund
lemna undervisning åt de skollärare, som blifva anställda
vid församlivgarnes i stiftet vexelunder visningsskolor, med
samma rätt om Hr Professor Liljewalch, borde hafva ett
ausl:g af församlingarnes kyrkotionde. Kanske med myc-
ket större skäl. Men männe icke saken skulte kunna hjel-
pas på det sätt, att de barpmorskour, som, eniigt det af Hr
Protcssorn uppgifna vilkor för deras emottagande, icke blott
kunna läsa i bok, utan, ow möjligt, äfven skritva, skulle
kurna efter sin genomgångna akademiska lärckurs, antagas
så:om lärarinner vid stiftets vexelundervisningsskolor? de
göra åtminstone då dubbelt skäl för sig, 1 ausecade till
den kostnad kyrkorne fålt för deras skull vidkännas.
1 öfrigt synes ingenting vara enklare och billigare, än
att de, som taga lektion i barnförlossningskonsten, böra
betala den efter samma pris, som andre studerande — från
Tre till Sex Rdr bko för hvar kollegant — och dermed,
utan vidare omständigheter, punkt!
Kyrkoheråe i Skåne.