debatt i Engelska Uadeihuset öfver Lo:d Russells bekanta motion rörande användandet af Irländska kyrkans inkomster, . företogs d. 2:dre om aftonen votering, den ministrarne såsom vanligt tappade, denna gång med den ansenliga undervigten af 33 röster. Anialet af närvarande iedamöter var 611, af hvilka 322 voterade med Lord Russell och 284 med ministrarne. Sedan detta resultat var gifvet och derigenom, i enlighet med Russells förslag, afgjordt att Huset skulle förvandla sig till en komite, för att taga motionen i öfvervägande, föreslog Sir Robert Peel att diskussionea irom denna komite skuile uppskju:as till d. 6::-; men sedan moiicnären satt sig emot detta förslag, miste äfven häri ministören gifva efter, och Huset beslöt at dagen derpä ytterligare företaga saken i komitgo, Väl har Sir Robert efter detta märkeliga nederlag, der han och hbans anbang blifvit slagae i det allra ianersta af deras förskansningar, yttrat sig i Underhuset på ett sätt, som kunade gifva anledning förmoda att han omsider insåg pligten och nödvändigheten alt resignera; men om han verkligen har allvar dermed; eller hans yttrande blott är en af dessa politiska mavövrer för att förvilla, som statsmän af hans grundsatser i nödens stund tillgripa, kommer tiden att utvisa. Emedlirtid förklarade han högtidligt inför Underhuset, nyss innan voteriogen öfver Russels motion företogs, att såvida Huset fortfor att vilja afgöra frågan om tionden i Irland efter oppositionens åsig!er, och förklarade sig icke kuona gå in på den princip, ministern fromlagt för reglering af denna angelägenhet, så skulle han anse detta för ett så beskaffadt uttryck af Husets tänkesätt, att det, enligt hans känsla af pligt, skulle blifva för honom omödiligt, att stanna qvar på den plats, han nu hade äran innehafva. Så långt hafva Tories sjunkit i opinionen, till den grad är tron på politisk ärlighet hos dem försvunnen, att oakdetta premierministerns offentliga och högtidliga förklarande, det likväl avses ganska troligt, att miistrarne bibehålla sina platser och upplösa Parlamentet. Länge synes icke den slutliga utvecklingen af alltsammans kunsa dröja. På fonderne hade ministrarnes nederlag icke haft ringaste verkan. Enoligt en upgift i Times skulle Lord Amherst vara utsedd att afgå såsom Kongl. Kommissarie till Canada, i stället för Lord Canterbury, som afsagt sig detta uppdrag. Lord Eliot, som blifvit skickad till Don Carlos högqvarter, säges hafsa fålt i kommission ait söka öfvertala denne Prins att lemna Spanien och för sin persoa afstå från fortsättande af striden. Han har redan passerat Paris och haft en audiens hos Ludvig Filip, som påstås äfven ämna skicka någon agent till Spanska krigsteatern med lika instruktioner som Lorden fått af Engelska kabinettet. I Paris synas svårigheterne att få den stora processen angående Apriloroligheterna sistl. år igång, hopa sig i samma mån den utsatta tiden för dess början nalkas. En Pär skall redan hafva nedlagt sin värdighet och rest på landet, för att slippa sitta i domstolen, och Marskalk Gerard försäkras ämna göra på samma sätt. 36 andra Pärer hafva hållit en sammankomst för att rådgöra öfver bästa sättet att komma ifrån hela processen; och om det ej kunde ske genom andra medel, ämnade de nedlägga pärskapet. För att hjelpa sig ur den förlägenhet, hvari Parisiska advokaternes förklarande att icke vilja påtvinga någor af de anklagade sitt biträde, försatt vederbörande; har en kongl. förordning utkommit, som tillåter hvarje immatrikulerad advokat i Frankrike att uppträda såsom rättegångsbiträde inför Pärskammaren. Diskussionerne öfver Amerikanska ersättningsfrågan skulle börja i Deputtradekammaren den 6 eller 7. Inrikes ministern hade förelagt samma Kammare åtskilliga lagförslag rörande almänna arbeten. Det vigtigaste deribland handlade om anläggning af en jeroväg mellan Paris och Havre, med utgreningar till Rouen och Dieppe, Kostnaden beräknades till 60 millioner francs och planen var att formera ett aktiebolag, hvari Staten skull: deltaga för 12 millioner. Den nye Engelske ambassadören Lord Cowley hade haft sin anträdesaudiens hos Konungen, och biifvit särdeles väl emottagen både af honom och Hertigen af Orleans, — Enligt underrättelser från Lissabon af d. 23 Mars