rn
utan äfven försätta dem i välstånd och oiverflod;
men — kalkylerne hade för de fleste, ja han vå-
gade säga, nästan för alla misslyckats, och, i stället
för skuldfreibet och rikedom, hade de oförmodadt
befunnit sig på raka vägen till gäldstugan, hvartill
ett yppigt lefnadssätt — en vanlig följd af hastiga
penniogetillgångar för svaga menniskor, icke litet
torde hafva bidragit. — Hr Prosten förmådde så-
ledes iete inse nyttan af hypoteksinrättningarne mer
än af all aonan skuldsättning, hur vackert de än
må utstyras för att locka Svenska folket in på den
ofta o.äkra och vådliga, alltid bekymmerfulla
skuldsättninrgsbanan, hvarpå vi, som nu lefva, möj-
ligtvis skulle kunna skörda några fördelar, men
våra barn och efterkommande upphemta de bittra-
ste frukter af vårt obetänksamma utsäde. Det vo-
re också en gifven sannirg, ait ingen förnuftig man
belastar sig onödigtvis med skulder, så länge han
genom egen kraft och omtanka kan reda sig detta
vödfallimedel förutan, som i de flesta fall är värre
än det onda man vill afhjelpa.
Men vårt jordbruk, fortfar man icke dess min-
dre att påstå, är dock nui den belägenhet, att det
omöjligen kan upphjelpas, om icke genom en ny,
mera billig och ändamålsenlig skuldsättning. Här
hace, likväl i dag, just på detta rum, af flere Ta-
lare blifvit både upplyst och grundligen bevisadt,
att fi:delar af Sverges jordbrukare icke kunna kom-
ma i åtnjutande af de beprisade fördelar, som hy-
poteksioräattningarne erbjuda, och det just genom
de stadgar, som 3 mom. af Stats-Utskotiets merao-
rial N:o 424 innehåller. Med sådana stadgar före-
kom det Hr Prosten, som meningen ingalunda vore
att hjelpa de mindre, utan endast de större jordä-
garne. Ett minimum är festställdt af 1,000 Rår
Sp. eller 4000 Rdr kurant, under hvilket egen-
domsvärde ingen delaktighet i hypoteksföreningarne
får äga rum. Nu är förhållandet likväl sådant, åt-
minstone på Gottland, att de fleste jordbrukare
hafva sina egendomar uppskattade under, men icke
öfver detta värde. Der kan således ingen delak-
tighet i hypoteksförenirgarne erhållas, och han
fruktade nästan att förhållandet är enabanda i rikets
öfriga provinser, der hemmansklyfningen är vida
större.
Hr prosten yrkade således, att om hypoteksför-
eningar, tvärt emot hans öfvertygelse om deras o-
nytta, skola bildas, ett minimum icke allenast fast-
ställes till hälften ersot hvad det vu är, utan ock,
att ett maximum föreskrifves, öfver ingen deiaktig-
het i hypoteksföreningarne må tillåtas, ener med
ett aldeles obegränsadt mzximum följden mnatur- -;
ligtvis skulle blifva, att de stora egeodomsinnehaf-
varne, som kanske rest äro 1 beho! af lån, upp-
slukade allt, och de mindre firgo intet, ehuru des-
sa sistnämda vid frågan om garantier och möjli-
gen intriffade fallissement, troligen icke blefvo
bortglömde. Men den, som icke åtnjutit förmåner-
na, ifall de verkligen blifva några, må icke hel-
ler vidkännas förlusterna, utan yrkade Hr Prosten
således ovilkorligen, att hypoteksinrältningarne må
så anordnas, att äfven de mindre jordegarne må
kunna deltaga deri, eller eck genom tydlig lag
tryggas för alla de olägenheter och vådor, som af
detta nya industriföretag möjligen kunna uppkom-
ia, vare sig för staten eller den enskilte.
Sedan Art. A. förut var bifallen, Art. B. på det-
ta sätt genomgången och Art. C. lemnad utan an-
märkning, framställdes proposition till bifall å be-
tänkandet, som dock besvarades med så blandade ja
och nej, ait votering måste ansiällas, hvilken dock
uifoll med 28 ja mot 18 nej. Emot beslutet re-
serverade sig Biskop Agardh, D:rne Hasselroth,
Elfström, Lindforss och Grevillius, Prostarne Ahl-
pris Bolander, Widmark, Afzelius och Mittag.
rosien STENHAMMAR, som i hufvudsaken var
nöjd med resultatet, reserverade sig i ett afseende,
nemligen att Betänkandet medgifver Hypoicksför-
eningarna att upptaga lån mot kapitalafdrag, hvil-
ket icke bordt bifallas, då frågan är om Hypoteks-
föreningar mot statens garanti. — Domprosten
HOLMSTRÖM, som gillade beslutet, ville väl icke
instämma i Prosten Stenhammars reservation, ren
ansåg att högsta beloppet af denna rabatt, som ic-
ke borde förbjudas, dock borde bestämmas till 92
eller möjligen go procent.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 425, i anledning af
väckt Matian deram att Statctltekattet muta In
