rn utan äfven försätta dem i välstånd och oiverflod; men — kalkylerne hade för de fleste, ja han vågade säga, nästan för alla misslyckats, och, i stället för skuldfreibet och rikedom, hade de oförmodadt befunnit sig på raka vägen till gäldstugan, hvartill ett yppigt lefnadssätt — en vanlig följd af hastiga penniogetillgångar för svaga menniskor, icke litet torde hafva bidragit. — Hr Prosten förmådde således iete inse nyttan af hypoteksinrättningarne mer än af all aonan skuldsättning, hur vackert de än må utstyras för att locka Svenska folket in på den ofta o.äkra och vådliga, alltid bekymmerfulla skuldsättninrgsbanan, hvarpå vi, som nu lefva, möjligtvis skulle kunna skörda några fördelar, men våra barn och efterkommande upphemta de bittraste frukter af vårt obetänksamma utsäde. Det vore också en gifven sannirg, ait ingen förnuftig man belastar sig onödigtvis med skulder, så länge han genom egen kraft och omtanka kan reda sig detta vödfallimedel förutan, som i de flesta fall är värre än det onda man vill afhjelpa. Men vårt jordbruk, fortfar man icke dess mindre att påstå, är dock nui den belägenhet, att det omöjligen kan upphjelpas, om icke genom en ny, mera billig och ändamålsenlig skuldsättning. Här hace, likväl i dag, just på detta rum, af flere Talare blifvit både upplyst och grundligen bevisadt, att fi:delar af Sverges jordbrukare icke kunna komma i åtnjutande af de beprisade fördelar, som hypoteksioräattningarne erbjuda, och det just genom de stadgar, som 3 mom. af Stats-Utskotiets meraorial N:o 424 innehåller. Med sådana stadgar förekom det Hr Prosten, som meningen ingalunda vore att hjelpa de mindre, utan endast de större jordägarne. Ett minimum är festställdt af 1,000 Rår Sp. eller 4000 Rdr kurant, under hvilket egendomsvärde ingen delaktighet i hypoteksföreningarne får äga rum. Nu är förhållandet likväl sådant, åtminstone på Gottland, att de fleste jordbrukare hafva sina egendomar uppskattade under, men icke öfver detta värde. Der kan således ingen delaktighet i hypoteksförenirgarne erhållas, och han fruktade nästan att förhållandet är enabanda i rikets öfriga provinser, der hemmansklyfningen är vida större. Hr prosten yrkade således, att om hypoteksföreningar, tvärt emot hans öfvertygelse om deras onytta, skola bildas, ett minimum icke allenast fastställes till hälften ersot hvad det vu är, utan ock, att ett maximum föreskrifves, öfver ingen deiaktighet i hypoteksföreningarne må tillåtas, ener med ett aldeles obegränsadt mzximum följden mnatur-; ligtvis skulle blifva, att de stora egeodomsinnehafvarne, som kanske rest äro 1 beho! af lån, uppslukade allt, och de mindre firgo intet, ehuru dessa sistnämda vid frågan om garantier och möjligen intriffade fallissement, troligen icke blefvo bortglömde. Men den, som icke åtnjutit förmånerna, ifall de verkligen blifva några, må icke heller vidkännas förlusterna, utan yrkade Hr Prosten således ovilkorligen, att hypoteksinrältningarne må så anordnas, att äfven de mindre jordegarne må kunna deltaga deri, eller eck genom tydlig lag tryggas för alla de olägenheter och vådor, som af detta nya industriföretag möjligen kunna uppkomia, vare sig för staten eller den enskilte. Sedan Art. A. förut var bifallen, Art. B. på detta sätt genomgången och Art. C. lemnad utan anmärkning, framställdes proposition till bifall å betänkandet, som dock besvarades med så blandade ja och nej, ait votering måste ansiällas, hvilken dock uifoll med 28 ja mot 18 nej. Emot beslutet reserverade sig Biskop Agardh, D:rne Hasselroth, Elfström, Lindforss och Grevillius, Prostarne Ahlpris Bolander, Widmark, Afzelius och Mittag. rosien STENHAMMAR, som i hufvudsaken var nöjd med resultatet, reserverade sig i ett afseende, nemligen att Betänkandet medgifver Hypoicksföreningarna att upptaga lån mot kapitalafdrag, hvilket icke bordt bifallas, då frågan är om Hypoteksföreningar mot statens garanti. — Domprosten HOLMSTRÖM, som gillade beslutet, ville väl icke instämma i Prosten Stenhammars reservation, ren ansåg att högsta beloppet af denna rabatt, som icke borde förbjudas, dock borde bestämmas till 92 eller möjligen go procent. Stats-Utskottets Utlåtande N:o 425, i anledning af väckt Matian deram att Statctltekattet muta In