Alla äro öfverens derom, att vårt närvarande representationssätt är bristfälligt, och att de fyra RiksStåndens ledamöter icke så mycket kunna kallas nationens ombud, som fast mera representanter af vissa klasser och intressen. Att utfinna ett bättre representationssätt; se der emedlertid hvad som egentligen bekymrat fosterlandsvänner — ända tilli dag på morgonen, då Stockholms Dagblad uti etitsåkalladt bref från landsorten, skrifvet i Stockholm, på en gång afhuggit knuten, och derigenom funnit det svåra problemets uplösning. Enligt samhällslagen nemligen, sådan polisbladet tanker sig den, äro Staiens embetsmän folkets rätta embud, 7tillsatte att tillämpa de lagar nationen sjelf stiftat. Låto:a oss efter denna upplysning icke längre bråka våra hufvuden med någon representationsreform! Öfverlemnom detta åt Dagbledet. Allt gär, enligt dess system, på det lättaste vis i verlden. Att JVationen siftar sina lagar sjelfs det är pu för det första gifvet. Om detta skall ske genom Allhärjarting eller sockenstämmor eller på ett outransakeligt sätt, det vet väl det skarpsinniga polisbladet råd för; och sedermera skola embetsmännen såsom folkets rätta Ombud tillämpa dessa lagar. Då nu allmänna lagen äfven är en Ysamhällslag, och i öfverensstämmelse med allmänna lagen, hufvudman kan fråntega sitt ombud fullmakten, i fall den icke begagnas hufvudmannen till nöjes, så följer för det andra af Dagbladets samhälislag, ait embetsmännen icke skola tillsättas af konungen, utan af nationen sjelf) på scckenstämmor eller allbärjarting, eller också på ett outransakligt sätt, såsom nyss nämdes, och att de af samma makt när som helst kunna afsättas. Man kan icke neka, att förslaget är radikalt; men månne det icke tillika är nog mycket demokratiskt, i synnerhet för att hafva utgått ifrån ett polisblad?