att Utskottet Dort anvisa den Dbeholl:ga summan på 8:de hufvudtitels; men om dett!a icke kunde låta sig göra, önskade talaren att den måtte utgå från Riksgäldskontoret af öfverskolten på inkomsttitlarne, Hr MELBIN instämde med den siste talaren. Då i betraktande tages, att Stats-Utskottet tvänne serskilda gånger tillstyrkt det äskade asslaget, inses deraf, att detta extra anslag varit på goda skäl och af bebofvet påkalladt; utaf hvilken anledning det förefallit talaren oväntadt att det samma slutligen blifvit afslaget uti förstärkt Stats-Utskott. Rikets Ständer kunna således i direkt beskattningsväg, nu mera icke bevilja desse medel, helst då Statsregleringen blifvit uppgjord och vunnit Kongl. Majts nådiga stadfästelse, samt beräkningen af bevillningsinkomsterne blifvit verkställde och redan ingått till Ständerne. Den utväg, som återstår för att betrygga det högst dyrbara och för nationalförsvaret så vigtiga Marinetablissementet i Carlskrona, är Utskottets förslag, att gerom uppkommande besparingar på 3:dje och 4:de hufvudtitlarne, lämna Kongl. Maj:t nödige medel till fullbordande af Kungsholms befästande samt den moraliska nödvändigheten af, att kunna förse dervarande betydliga fångpersonal med en daglig och ändamålsenlig sysselsättning. Af sådane skäl tillstyrkte talaren, icke allenast hvad Utskottet föreslagit, utan ansåg sig böra gå längre, neml. att Kongl: Msj:t må beviljas, intill nästa riksdag å lilla kreditivet, draga återstoden af de medel hvilka kunna till ändamålet anses nödige, i den händelse att besparingarne å de förenämnde hufvudtitlarne icke skulle lämna full tillgång för de inalles årligen behöflig: 34,090 Riksdaler. Men då han af ren öfvertygelse om nödvändighe. ten af den sednare åtgärden, dertill ansåg sig böra medverka, för att sätta Carlskrona uti ett fullkomligt försvarstillstånd och såmedelst betrygga dervarande dyrbara Linieflotta med tillhörande betydliga och kostsamma materiel, hyste han också den förtröstan, att Kongl. Majt i öfvervägande ville taga, huru tillökade ansiag skola kunna i framtiden bäras och utgöras af nationens medlemmar, då näringar ännu qvarhållas i föråldrade band, och då deras idkare utan någon annans skada eller förfång, icke tillåtas hjelpa sig sjelfve, och icke eller erhållit rättighet till en lifligare utveckling af redan synliga och i den aflägsnaste framtid outtömliga naturalster, hvarförutan en allmännare välmåga och belåtenhet, i förening med en utvidgad handel och sjöfart, omöjligen kunna sprida sine välgörande resultater, och således icke eller medverka till en utvecklad nationalkraft och deraf följande resurser för att i nödens stund kunna upprätthålla och försvara fåderneslandet. Talaren anhöll således att Ståndet, antingen måtte bevilja återremiss, eller fast beldre, för att vinna tiden, inbjuda de öfriga respective Medstånden att sig förena uti det tillägg han föreslagit, nemligen att Kongl. Maj:t må beviljas och blifva oförhindrad, att å lilla kreditivet draga den möjligen uppkommande brist uti besparingarne på 3:dje och 4:de hufvudtitlarne, för att kunna ful!borda Kungsholms befästande. Hr EGNELL: Ehuru talaren nu åter här hört enah:nda framställning, sem gjordes inom StatsUtskottet då ärendet der förehades, nemligen att förstärkta StatsUtskottets beslut vore ett misstag, kunde han dock icke derom öfvertygas. Stats-bidragen utgöra 9,698,190 Rdr banko årligen, betydligaste delen till 3 och 4:åe Hufvudtitlarne. Vår penningestocz är 34 millioner. Billigtvis må man då fjågs: mägtar folket större utlagor? Är det misshushållning att icke fullborda ett påbörjadt fästningsarbete, så lärer det vara ännu större missbushållning att börja ett arbete utan att beräkna de byggandes förmåga att lemna medel till fullbordandet Nyttan af Kungsholms fästningsverks fördiggörande ville talaren icke bestrida, men vore dock fullkomligen öfvertygad att Regeringen, om den anser fästningen för landet lika nödvändig, som de flesta talarne låtit förstå, utan synnerlig möda skulle finna utväg för fyllandet af nu ifrågavarande behof, icke mera än 22,006 Rdr årligen, på sätt anvist är, å både 3:dje och 4:de titlarnes besparingar, helst den förstnämde, enligt den erfarenhet sistlidne Riksdag och tiden derefter gifvit oss, kuude få månader efter Riksdagens slut, lemna en besparing af omkring 1800 Rdr årligen till en löneförhöjning som Rikets Ständer ansett öfverflöd:g. På uppgifne skäl hade talaren biträdt StatsUtskottets i betänkandet framlagde förslag och yrkade bifall derå. Hr JUSTELIUS, m. fl. förenade sig uti de af Hr