icke om någon utmärkt omtanka och hushållning hos ve-
derbörande. Man borde boppas att nuvarande Riksgälds-
fullmäktige skulle handla med mera varsamhet,
Häruti instämde PETTER PERSSON från Jönköpings,
CARL GABRIELSSON från Östergötlands, GÖRAN JO-
NASSON från Kronobergs, JOH. ANDERSSON fr, Ujgo-
sala län m. fl.
NILS STRINDLUND från Westernorrlands län hade
väl deltagit uti Utskottets beslut i förevarande betänkande;
men, ehuru det framlagda förslaget öfver Riksgäldskonte-
rets årliga bebof, blifvit uppgjordt efter upplysningar
cch beräkningar, som tycktes utvisa, att de begärda
1,100,600 Rdr skulle blifva tillräckliga, ville han icke mot-
sätta sig den nu föreslagna tillökningen af 100,000 Rdr,
hälst det vore omöjligt att på förhand beräkna alla möjli-
ga nödiga utgifter. I frågan om grunderne för blifvande
upplåning, borde man l:kväl lemna fullmäktige all den la-
titud, som ieke strider mot omsorgen för statens behöriga
betryggande mot förluster. Härvid borde man äfven ob-
servera den oms ändigheten, att ju mindre låntagarne äro
bunrdne utaf ovilkorliga och för kapitalisterne bekanta fö-
reskrifter, desto lättare finge man att uppgöra med dessa se-
nare, hvilkas anspråk stegrades och befästades, om de förut
kände, att Riksgäldskontoret måste gå in på så och så beskaffa-
de vilkor, deruti någon förändring efter omständigheterna ej
finge komma i fråga. — Anders Danielssons förslag vore
godt, ty derigenom åsyftades att bereda lånetillgångar mot
lägsta möjliga ränta. Dock ville talaren hemställa om den
förändring af sista punkten: att räntan icke i något
fall får öfverstiga 5 procent i förhållande till
kapitalet. En sådan redaktion skulle uppfylla ända-
målet af en åsyftad maximibegränsning, utan att fullmäk-
tige derigenom voro förhindrade att mottaga lån met ra-
batt och lägre ränta, hvilket i många fall blefve fördelak-
tigare, hvilket lätt kunde finnas, då man anställde en jemn-
förande kalkyl emellan ett lån al pari emot ocent, och
ett annat af go procent kapital med 4 proc nta, Om
Anders Danielsson medgåfve denna förändrifff, förenade ta-
Jlaren sig gerna uti understödjande af försfget i öfrigt.
Med Strivdlund förenade sig Daniel Danielsson ifrån
Örebro län, Olof Månsson från Blekinge, Bengt Eriks-
son från Wermland, A. Brissman från Skaraborgs län,
m. fl.
PER NILSSON från Kristianstads län beklagade den
ledsamma ställning , hvaruti Riksgäldskonteret kommit;
men då de derå anvisade skulder och utgifter oundvikli-
gen måste på ett eller annat sätt liqvideras, ansåg talaren
Anders Danielssons förslag vara det lämpligaste och bästa,
hvarföre han deri instämde.
NILS FERSSON från Örebro län tillkännagaf, attihän-
delse uttrycken af hans anförande kunde, emot rätta me-
ningen, tydas till den motsägelse, som Sekreterareu deraf
velat härleda, vore talaren färdig att, med afstående från
vidare fullföljd af sin särskilda framställning, förena sig i
Anders Danielssons projekt.
NIL , MÅNSSON gillade väl Strindlunds åsigt, att min-
dre ränta behöfde erläggas, då rabatt å kapitalet ägde rum;
men deraf följde icke något gifvet företräde för detta låne-
sätt, ty om man finge ett lån af go procent utaf det reser-
verade beloppet e not 4 procent ränta, samt detta lån efter
ett par år nppsades, och måste betalas med full hufvud-
stol, så bade man ju påtagligen fått utgifva mera, än om
linet upptagits al pari mot 5 procent. Derföre borde An-
ders Danielssons förslag gillas.
HANS JANSSON hyste äfven betänklighet emot nyttan
af Strindlunds tillstyrkande att upptaga lån med rabatte-
rande af den föreskrifne kapitalsumman; ty om fullmäkti-
go finge frihet att på sådane villkor inga i låneafhandlin-
gar, och utgifva obligationer, kunde deraf gifvas anledning
till ett fendspel, som i landsorterne skulle komma att spri-
da sine verkningar och urarta till ocker och prejeri, hvar-
emot vår lag innehölle tydliga förbud.
Sekreteraren utvecklade nu närmare skillnaden emel-
lan Anders Danielssons och Strindlunds förslag, samt upp-
läste en af honom upprättad beräkning öfver jemnförliga
förhållandet med 1000 Riksdalers lån, då det tages al pari
emot 5 procent ränta, eller med 10 procent rabatt å kapi-
talet och emot 4 procent ränta, hvilken utvisade att för ett
lån af förra slaget, skulle man genom användande till rän-
ta och amortissement af 6o Rdr årligen, på trettiosju år,
hvilken tid åtginge att få kapitalet återguldet, nödgas ut-
gifva 2220 Rdr, då deremot ett lån af senare slaget skulle
med användande af samma årliga utbetalningssumma, på
tjuguåtta år medtaga endast 1868 Rdr, eller 352 Rdr min-
dre än det förra; och skulle således för ett lån å 1,000,000
Rdr skillvaden utgöra ej mindre än 352,000 Rdr; Hvarför-
utan icke i beräkningen blifvit upptagen möjligheten att
under pari till pris, omvexlande mellan go och 100 pro-
kunna återköpa de för 4 procent lånet utgifna obliga-
ioner.
STRINDLUND medgaf att Nils Månssons anmärkning
vore rigtig, under förutsättning af den kortare lånetid, han
omtalat; Hans mening hade alldrig varit annan än att
lånet oundvikligen skulle betingas på 15 år, och i sådan
händelse utfölle jemförelsen till fördel för hans framställ-
ning. Hvad i öfrigt anginge orsaken ech tilikomsten af
Riksgälds kontorets förbindelser, Vore förhållandet dermed
lätt förklaradt och ingalunda så förfärande, som man yc-
lat föreställa sig. Man borde blott micnas, att Ständerne
vid denna Riksdag å kontoret anvisat utgifter och förlags-
summor, hvilka förr ej tillhört dess omsorg, såsom stora
kreditivet, hvilket ensamt ökat kontorets behof med 2 mil-
lioner, och vidare kolera- och undsättningskreditiver, 1lå-
net till VWenersborg o. s. v,. — Efter afdrag häraf återstod
föga mer än den extra Statsbristen af omkring 361,000
Rdr, hvarföre skulden borde tillräknas sista ständer, hvar-
förutan man icke borde glömma att bristen icke uppstått, om
ej svaga år inträffat, hyarunder nödvändigheten att tidtals
inställa bränvinsbränningen betydligen minskat de der-
före påräknade inkomster. Hvad som händt borde tje-
na Ständerne till varning att anvisa säkra till-
gångar, samt att lemna fullmäktige den latitud uti åtgär-