NAliduUudCellUlde MM VIUMTMIRUIVLCL JIVLUTL UCLIULIT JUL ARldlad, dlL UCL
ansåg sig fullt berättigadt att vidtaga sådane utvägar till
anskaffande af medel för Riksgäldskontoret, hvilka möjli-
gen under nästlidne sommar, RiksStånden icke ansett
då erforderlige, samt att, i fråga om Bankovinstens tem-
porära användande, nu förordna på annat sätt, sedan
erfarenheten visat att Bankens reela valuta ej vore utsatt
för någon rubbning i den nödige utsedde proportionen till
sedelstucken. Då nu andra förhållanden inträffat, och er-
farenhbeten under 6 månaders yvexling visat att silfret icke
särdeles utfordrades ur Banken, kunde säkerligen sedelmas-
san, utan fara ökas; och man måtte väl icke då nu behöf-
va inskränka sig till åtgärder, som nödvändigt skulle in-
nebära enödiga uppoffringar å statens sida, oredor i enskil-
ia förbållanden, och sannolikheten af snart behof utaf Stän-
dernes sammanträde. Af sådan beskaffenhet vore Utskot-
tets utlåtande. Att åt Fullmiktige lemna en så vid-
sträckt och obestämd rättighet, som Utskottet föreslagit,
vore oförsvarligt. Talaren uppdrog en jemförelse mellan
de af Riksgäldskontorets styrelse från 1823 och 1828 års
riksdagar begagnade lånesätt, af hvilka han ansåg det, år
1823 införda, att låna mot 3 proc. på kort tid ställde ob-
ligationer, vara förmånligast, ty 5procentslånen ryckte al-
la disponibla tillgångar från jordbruk och näringar, utan
att lemna åt penningerörelsen några gångbara representa-
tiver, emedan sannolikt kontorets obligationer komme att
skrinläggas. I Utskottet hade man till och med ifråga-
satt, att rabatt kunde blifva nödig för erhållande af 5
procents lån. En sådan skulle öka nationens förlust på
detta lånesätt, och detta vore äfven stridande mot våra
lagar, som blott stadgade betalningsskyldighet för hvad man
i valuta erhållit. Af dessa och flere skäl funne han sig
föranlåten att föreslå: 1:0 Att Riksens Ständer, i och för
Riksgäld kontorets enskilta behof intill nästa riksdag,
anvisa och anslå en årlig summa af 1,200,000 Rdr bko;
2:0 Att det må öfverlemnas åt fullmäktige, att efter sig
företeende omständigheter, emot obligationer i Svenskt
mynt upptaga större eller mindre lån, att betala vid an-
fordran, efter uppsägning eller på bestämd förfallotid, dock
icke längre än 15 år från deras utfärdande. Fullmäktige
skulle dock företrädesvis söka begagna de förstnämde lå-
nesätten, som erbjuda förmånen af en lägre ränta; cch fin-
ge icke i något fall räntan öfverstiga fem procent, äfven-
som icke rabatt å kapitalet medzifvas.
NILS PERSSON från Örebro län yrkade afslag å Stats-
Utskottets betänkande, i hvad som rörde statens skuldsätt-
ning, och att fyllandet af Riksgäldskontorets behof skulle
ske genom bevillning, och icke, såsom Utskottets förslag
tycktes innefatta, genom af fullmäktige upptagne lån.
Sekreteraren erinrade att Utskottet just tillstyrkt
hvad Nils Person yrkat, eller att de begärda 1,100,000 Rdr
skulle utgå såsom ett bestämdt årligt anslag af statens me-
del och icke upptagas i låneväg, hvarefter Sven Heurlin
fr. Kronobergs län talade för bifall till Anders Daniels-
sons förslag.
V. Talm. JON JONSSON yttrade, att sedan StatsUt-
skottet afgifvit sitt första förslag öfver Riksgäldskontorets
behof, hade nya utgifter till ett ganska betydligt belopp
lifvit å kontoret anvisade, och så väl för dessa, som för
kontorets äldre förbindelser, måste nödige tillgångar be-
redas, och det vore cmöjligt, att genom ökad bevillning
inbringa hela det belopp, som erfordrades, hade man icke
någon annan utväg, än att genom lån anskaffa den bri-
stande summan. Anders Danielsson hade yttrat den öf-
vertygelse, att en upplåning mot 3 procent vore den mest
fördeiaktiga. Erfarenheten hade dock visat, att under den
tid sådane lån förut af Riksgäldskontoeret upptogos, upplå-
ningen ofta öfyverstigit kontorets behof för dagen, hvarföre
en del af de insatte medlen lågo oanvände och belastade
kontoret med en fruktlös räntebetalning. Denna olägenhet
försvunne i och med detsamma som en högre procent för
upplåningen bestämdes, och Riksgäldskontoret blefve då i
tillfalle att ej behöfva mottaga mera, än det behöfde —
1832 hade det varit nära, att Riksgäldskontorets fullmäkti-
ge, i anseende till em yppad brist i beräknade tillgångar
af 2 å 300,000 Rdr, nödgats hos Kongl. Maj:t begära
Ständernas sammankallande; men förlägenheten hade dock
upphört genom anskaffande lån och influten bevillning. Ett
sådant förhållande visade dock angelägenheten af, att icke
binda fullmäktige vid alltför inskränkte och oföränderlige
föreskrifter i afseende på lånevilkoren, Talmannen funne
sig derföre föranlåten yrka Ståndets biträdande af Högr.
PresteStåndets beslut, hvilket med nödig säkerhet för R.
St., förenade den frihet uti operationernes bedrifvande, som
måste lemnas åt fullmägtige, om dessa skola kunna undgå
ar förr eller senare äska sina principalers sammankallan-
de.
HANS JANSSON fr. Elfsborgs län trodde att han, som
i egenskap af fullmäktig, 1 Riksgäldskontorct, vore
pligtig att rätta sig efter Ständernas blifvande beslut, af
sådan orsak vid detta tillfälle borde iakttaga tystnad och
ej deltaga i diskussionen, men ville dock, i enlighet med
sin förut yttrade öfvertygelse om vådan at utländsk skuld-
sättning, tillstyrka bifall till Anders Danielssons förslag,
hvilket kunde verkställas med landets egna penningetill-
gångar. Låna vore oundvikligt, ty att lägga allt på bevill-
ningen vore eJ tänkbart. ÅA den andra sidan vore omöjligt
att undvika utländskt lån, om icke bevillningen något höj-
des utöfver dess nuvarande belopp; och hyad Utskottet
härutinnan tillstyrkt vore både lämpligt och billigt. I
afseende åter på upplåningsvilkoren, instämde han med
Anders Danielsson, hvars förslag, bättre än något annat,
torde kunna förekomma Riksgäldskontorets befarade helä-
enhet. Hade man blott hunnit öfver de 2:ne första åren,
eller till 1837, då en del af den nya bevillningen influtit,
kunde man påräkna en mindre ofördelaktig ställning; men
då de, genom nya statsregleringen påräknade tillgångar ej
kunde inflyta förr än om 2 år, föranledde ett sådant för-
hållande en förlägenhet, hälst alla utgifter måste under
tiden oafkortadt och på bestämda tider utgå.
Med Anders Danielsson förenade sig ANDERS ANDERS.
SON fr. Skaraborgs län, ANDERS ERIKSSON från Öre-
bro län, JOHANNES JOHANSSON och HANS HANS-
SON frn Dala. län m ff