sig fras fram af sin goda appelkastade springare
och fäktade m d ridspöet i Juften.
Din fru? hved är det för någon? frågade han.
Ea feå.
?Hvad skulle hoa vilja?
Tala med dig.
Då ian hon komma till mig!
Hon ar kär i dig, och vill göra dig lycslig --
Vili hon betala mina skulder?
Alt hvad du önskar, skall hon uppfyila; kom,
för) med mig!
D-n unga herren red nu i långsamt skridt fram
emot feslottet, petade sig i tänderva, och gnolade
på en faxoritmelodi.
Så snart ban ankom till slottets förgård, steg han
a: hästen, hvilken en rymf genast band fast vid ett
träd. .
E: annan nymf införde honom i den skönas bu-
doir.
Madame, ni har låtit kalla mig, — hvad är er
åstundan? började han konversationen, och slog
deruoder med sitt spö dammet af ställorsa.
?Du behagar mig, unge mar; kom närmare, sätt
diz ned på soffan!
Det är mig alldeles omöjligt. Ännu ionan solen
gått ner, måste jag vara tillbaka i Poris, — vå
kamrater vänta miss, — vi ha för oss saker af vigt,
— 3; skola spela farao.
Blif qvar hos mg, — också jag spelar farao,
Jag spelar in!e med feer, — de göra hocus po-
ku, —
BL:f qvar, jag ber dig, — jag tycker om dig,
jag tycker om dig ganska mycket.
Det tror jag visst, — men skall jag vara upp-
riktig, så måste jag tilistå alt jag alldeles ante tyc-
ker om er, min fru. — slätt inte; ni bar blåa ö-
gov, — jag älskar svarta, — adieu min nådigal!
Stanna, jag besvär dig! ropade feen, och höll
bonom sakta tillbaka I den ena sva!vingen af hans
violblåa frack. Se om du blir qvar, så får du
utbedja dig en nåd af mig . .. . Uppe på vinden
ligger en otslig månogd talismaner, — sök ut åt dig
et. dussin och håll till godol!
Talismaner? hvad för talismane:;? frågade sprät-
ten, och lorgnetterade feen.
Jag vill ge dig en ros, som bstter den tjus-
ningskraften att inge kärlek för dig hos hvarje flic-
ka som andas dess doft.
Basl flickorra ä 0 nog derförutan gana i mig,
— det är eo sak, som inte stort b kymrar mig.
Jazg vil ce dg en börs som på nyu blir full för
hvar gång du tömmer den.
FualN? och hvarmed?
Med sköna, blinka dukater.
Det vore då någonting som bättre talar! —
och hvad skulle du derför begära wui! vedergäll-
nng ?
Endast din kärlek !
Kavaljeaen lyfte lorgnetten för andra gången
till ögat.
Ni: har, som jag ser. hblondt hår, sale han,
?jag tycker mer Ow svart, — adicu min fru!
2
Bif qvar, marmorbjerta! jag ber, jag besvär
dig! Se, din köld bar i mitt böst upptäadt en lå-
ga, s.m hotar att förtära mig! jag känover att
jag icke kan ietva dig förutan.
Madam-, spira ed:a smickrands talvät! vid gul,
ni ledsnar ut mig !
Du är den först man, som mots!år mig, derför
ålssar jag vig, derför tillber jag dis!
Sprättev såg på klockan,
Min gud! redan sju; jag måste härifrån, adieu
min frul 25 Rp ?
Han gjord: en kort bugning, steg på sin häs,
och ilade i pilsoabb ridt wvillbasa till Paris.
Fceen såg från sin balkong efter honom med
trånande blickar, och då han försvunnit ur ög-
nasigte perlade en tår Iram i hennes öga, — Det
var des första tår hon gråtit, — hjertat ville
brista — non skyvdade ner i parker, Ios6g näck-
t-rgalernås melankoliska sånger och blowmoinas
mystiska årga, kastade sig ned i grönsraset och
börjide gråta rätt bitterligen. i
i Och så gråter hoa allfrån den stunden ända
tills dato, och anrdalen, som hon vattuar med si
na tårar, q äller vinet för alla viner fram, charm -
pagnen, deu ljufva luftiga roseiröda Oeil de Per-
drix, denpoa milda, etheriska, glidje- och kör-
I;ksväckande nektar, hvaiaf bultelien kostar Tre