sig fras fram af sin goda appelkastade springare och fäktade m d ridspöet i Juften. Din fru? hved är det för någon? frågade han. Ea feå. ?Hvad skulle hoa vilja? Tala med dig. Då ian hon komma till mig! Hon ar kär i dig, och vill göra dig lycslig -Vili hon betala mina skulder? Alt hvad du önskar, skall hon uppfyila; kom, för) med mig! D-n unga herren red nu i långsamt skridt fram emot feslottet, petade sig i tänderva, och gnolade på en faxoritmelodi. Så snart ban ankom till slottets förgård, steg han a: hästen, hvilken en rymf genast band fast vid ett träd. . E: annan nymf införde honom i den skönas budoir. Madame, ni har låtit kalla mig, — hvad är er åstundan? började han konversationen, och slog deruoder med sitt spö dammet af ställorsa. ?Du behagar mig, unge mar; kom närmare, sätt diz ned på soffan! Det är mig alldeles omöjligt. Ännu ionan solen gått ner, måste jag vara tillbaka i Poris, — vå kamrater vänta miss, — vi ha för oss saker af vigt, — 3; skola spela farao. Blif qvar hos mg, — också jag spelar farao, Jag spelar in!e med feer, — de göra hocus poku, — BL:f qvar, jag ber dig, — jag tycker om dig, jag tycker om dig ganska mycket. Det tror jag visst, — men skall jag vara uppriktig, så måste jag tilistå alt jag alldeles ante tycker om er, min fru. — slätt inte; ni bar blåa ögov, — jag älskar svarta, — adieu min nådigal! Stanna, jag besvär dig! ropade feen, och höll bonom sakta tillbaka I den ena sva!vingen af hans violblåa frack. Se om du blir qvar, så får du utbedja dig en nåd af mig . .. . Uppe på vinden ligger en otslig månogd talismaner, — sök ut åt dig et. dussin och håll till godol! Talismaner? hvad för talismane:;? frågade sprätten, och lorgnetterade feen. Jag vill ge dig en ros, som bstter den tjusningskraften att inge kärlek för dig hos hvarje flicka som andas dess doft. Basl flickorra ä 0 nog derförutan gana i mig, — det är eo sak, som inte stort b kymrar mig. Jazg vil ce dg en börs som på nyu blir full för hvar gång du tömmer den. FualN? och hvarmed? Med sköna, blinka dukater. Det vore då någonting som bättre talar! — och hvad skulle du derför begära wui! vedergällnng ? Endast din kärlek ! Kavaljeaen lyfte lorgnetten för andra gången till ögat. Ni: har, som jag ser. hblondt hår, sale han, ?jag tycker mer Ow svart, — adicu min fru! 2 Bif qvar, marmorbjerta! jag ber, jag besvär dig! Se, din köld bar i mitt böst upptäadt en låga, s.m hotar att förtära mig! jag känover att jag icke kan ietva dig förutan. Madam-, spira ed:a smickrands talvät! vid gul, ni ledsnar ut mig ! Du är den först man, som mots!år mig, derför ålssar jag vig, derför tillber jag dis! Sprättev såg på klockan, Min gud! redan sju; jag måste härifrån, adieu min frul 25 Rp ? Han gjord: en kort bugning, steg på sin häs, och ilade i pilsoabb ridt wvillbasa till Paris. Fceen såg från sin balkong efter honom med trånande blickar, och då han försvunnit ur ögnasigte perlade en tår Iram i hennes öga, — Det var des första tår hon gråtit, — hjertat ville brista — non skyvdade ner i parker, Ios6g näckt-rgalernås melankoliska sånger och blowmoinas mystiska årga, kastade sig ned i grönsraset och börjide gråta rätt bitterligen. i i Och så gråter hoa allfrån den stunden ända tills dato, och anrdalen, som hon vattuar med si na tårar, q äller vinet för alla viner fram, charm pagnen, deu ljufva luftiga roseiröda Oeil de Perdrix, denpoa milda, etheriska, glidjeoch körI;ksväckande nektar, hvaiaf bultelien kostar Tre