nämnda f. d. Studeranden och Skoleläraren Möller, hvilken blifvit lagförd för det han, under uppgift att vara prestman, och iklädd presterlig drägt, beredt sig tillfälle att begå åtskilliga tjufnader. Ransakningen rörde nu till en början några skedar och gafflar af silfver samt en silfversenapskanna och en dito ringklocka, hvilka Möller tid efter annan tillgripit å Hötel du Nord, der han åtskilliga gåuger hade spisat. Möller, som nu visade sig mera i negligeen, med grå råck och en sliten svart halsduk, erkände fritt och utan serdeles bryderi, att han begått den emot honom angifne stöld, och uppgaf, att ban försålt alla de stulne silfverpjeserne till Guldsmeden Hr Jonas Lindbergh genom hvars angifvelse Möller blifvit ertappad. Guldsmeden Lindbergth medgaf endast, att han köpt en del af silfret och förklarade, att han omöjligen kunde hafva något att dervid förebrå sig, då Möller presenterat sig hos honom i den andeliga drägten, och han omöjligen kunde ana, att det var en förfalskad Prest, såsom orden föllo sig. Möller fortfor i sin förmälan, att han försålt till Lindbergh alla de silfverpjeser, som han stulit såväl på Hötel du Nord, som andra ställen här istaden; och uppgat derjemte, att han blifvit af Lindbergh riktigt animerad att stjäla, genom den uppmaning Lindbergh skall hafva gjort honom vid deras första handels afslutande, att bara skaffa mer. Detta bestred Lindbergh på det högsta och med yttrande af den största harm, samt yttrade ånyo, att han ej haft någon anledning att fråga hvarifrån presten fått sitt silfver. Målet uppsköts.