nämnda f. d. Studeranden och Skoleläraren Möller,
hvilken blifvit lagförd för det han, under uppgift
att vara prestman, och iklädd presterlig drägt, be-
redt sig tillfälle att begå åtskilliga tjufnader. Ran-
sakningen rörde nu till en början några skedar och
gafflar af silfver samt en silfversenapskanna och en
dito ringklocka, hvilka Möller tid efter annan till-
gripit å Hötel du Nord, der han åtskilliga gåuger
hade spisat. Möller, som nu visade sig mera i
negligeen, med grå råck och en sliten svart hals-
duk, erkände fritt och utan serdeles bryderi, att
han begått den emot honom angifne stöld, och upp-
gaf, att ban försålt alla de stulne silfverpjeserne
till Guldsmeden Hr Jonas Lindbergh genom hvars
angifvelse Möller blifvit ertappad. Guldsmeden Lind-
bergth medgaf endast, att han köpt en del af silf-
ret och förklarade, att han omöjligen kunde hafva
något att dervid förebrå sig, då Möller presenterat
sig hos honom i den andeliga drägten, och han o-
möjligen kunde ana, att det var en förfalskad
Prest, såsom orden föllo sig.
Möller fortfor i sin förmälan, att han försålt till
Lindbergh alla de silfverpjeser, som han stulit så-
väl på Hötel du Nord, som andra ställen här ista-
den; och uppgat derjemte, att han blifvit af Lind-
bergh riktigt animerad att stjäla, genom den
uppmaning Lindbergh skall hafva gjort honom vid
deras första handels afslutande, att bara skaffa
mer.
Detta bestred Lindbergh på det högsta och med
yttrande af den största harm, samt yttrade ånyo,
att han ej haft någon anledning att fråga hvari-
från presten fått sitt silfver. Målet uppsköts.