göra sig oberoende af utlänningen, har fullkom-
ligt isolerat oss från den handlande ver!den. Un-
der ett oaflåtligt swuäfvande att införa likt och o-
likt i näringsväg, hafva vi på monopolii- och
prohibitif-systemernas styltor byggt en hop före-
tag, hvars svaga grund jämmerligen skakas vid
minsta andedrag till införande af rationella prin-
ciper. Om det ej är på medvetandet af skicklig-
het och förmåga att tillverka bättre och billigare
än andra, som ett industriföretag tillkommit, så
kan det i läogden ej ega bestånd. Idkaren af ett
sådant upphör då att vara närande medlen, utan
förflytiar sig blaod det stora antal tärande, som
lefva af ena dryg skatt, utprässad af dess medbor-
gare. Ej nog dermed; han beröfvar äfven landets
naturliga väsingar det kapital och den arbetskraft,
som, nedlagde i ett efter lokalförhållanden lämpadt
yrke, skulle kunnat sprida välmåga omkring sig.—
Må man besinaa, att den kopparslagare, som vil
göra sina egna skor för att undvika betala tre Riks-
daler till sxomakaren, bedrar sg sjell på en månsg-
dubbel summa, hvilken han kunnat förtjena, om
han i stället egnat samma tid till förfardizande
af en kittel, utoc2 obehaget att vara tvungea nytt-
ja sämre skor.
Det åierstår ännu mycket för oss att lära i
mavufakturväg, och Ingenting försenar mera
konstfirdighetens utbildning, än ulestängandet af
täflan. — Undanrödjom alla hinder som existera
mot en fullkomligt obegränsad export af våra
produkter; låtom oss småningon borttaga alla o-
rättvisa privlegier, som motarbeta en önskvärd
amalgamation af skickilighet och kapitaler; låtom
oss lemna dem så mycket möjligt ett obegränsadt
fält för sin utveckliog; och tillåtom industrien att
söka sin egen jemmnvigt, så skola vi snari igenkän-
na Sverges naturliga näringar på deras ofantliga
jättesprång framför dvifhus-fabrikationea.
Ea blek på Sverges geografiska och po-
litiska läge ötrvertygar om nödvändigheten att
genom ändamålsenliga — författningar snart upp-
lifva vår sedan 2 decennier oupphörligt afta-
gande sjöfart. Om man jemnför vår närvarande
c-opvaerdie flotta, mtd hvad den var 1815, synes
det, att det är hög tid med alfvar tänka på me-
del att förekomma dess vidare förfall eller totala
upplösning.
Hvar och ena känner, att det är från handelsflot-
tan, som ett land i behofvets stund hemtar sjövan
besättning till örlogsfartygen. Uppehålles ej den
förra, så äro de sednare endast till tunga för sta-
ten, cch borde aldrig existera. Lyckas vi deremot
ait bilda en stor och verksaim handelsflotta, så kun-
na vi med mera luga motse ett möjeligt krig; ty
allt öfvertygar oss att Neptunus är Sverges egent-
liga skyddspatron.