göra sig oberoende af utlänningen, har fullkomligt isolerat oss från den handlande ver!den. Under ett oaflåtligt swuäfvande att införa likt och olikt i näringsväg, hafva vi på monopoliioch prohibitif-systemernas styltor byggt en hop företag, hvars svaga grund jämmerligen skakas vid minsta andedrag till införande af rationella principer. Om det ej är på medvetandet af skicklighet och förmåga att tillverka bättre och billigare än andra, som ett industriföretag tillkommit, så kan det i läogden ej ega bestånd. Idkaren af ett sådant upphör då att vara närande medlen, utan förflytiar sig blaod det stora antal tärande, som lefva af ena dryg skatt, utprässad af dess medborgare. Ej nog dermed; han beröfvar äfven landets naturliga väsingar det kapital och den arbetskraft, som, nedlagde i ett efter lokalförhållanden lämpadt yrke, skulle kunnat sprida välmåga omkring sig.— Må man besinaa, att den kopparslagare, som vil göra sina egna skor för att undvika betala tre Riksdaler till sxomakaren, bedrar sg sjell på en månsgdubbel summa, hvilken han kunnat förtjena, om han i stället egnat samma tid till förfardizande af en kittel, utoc2 obehaget att vara tvungea nyttja sämre skor. Det åierstår ännu mycket för oss att lära i mavufakturväg, och Ingenting försenar mera konstfirdighetens utbildning, än ulestängandet af täflan. — Undanrödjom alla hinder som existera mot en fullkomligt obegränsad export af våra produkter; låtom oss småningon borttaga alla orättvisa privlegier, som motarbeta en önskvärd amalgamation af skickilighet och kapitaler; låtom oss lemna dem så mycket möjligt ett obegränsadt fält för sin utveckliog; och tillåtom industrien att söka sin egen jemmnvigt, så skola vi snari igenkänna Sverges naturliga näringar på deras ofantliga jättesprång framför dvifhus-fabrikationea. Ea blek på Sverges geografiska och politiska läge ötrvertygar om nödvändigheten att genom ändamålsenliga — författningar snart upplifva vår sedan 2 decennier oupphörligt aftagande sjöfart. Om man jemnför vår närvarande c-opvaerdie flotta, mtd hvad den var 1815, synes det, att det är hög tid med alfvar tänka på medel att förekomma dess vidare förfall eller totala upplösning. Hvar och ena känner, att det är från handelsflottan, som ett land i behofvets stund hemtar sjövan besättning till örlogsfartygen. Uppehålles ej den förra, så äro de sednare endast till tunga för staten, cch borde aldrig existera. Lyckas vi deremot ait bilda en stor och verksaim handelsflotta, så kunna vi med mera luga motse ett möjeligt krig; ty allt öfvertygar oss att Neptunus är Sverges egentliga skyddspatron.