NÅGRA STATSEKONOMISKA REFLEXIONER.
Man har gjort sig mycken möda att ioveckla
Satsetonom en i det djupaste mörker, ehuru dess,
liksom andra nyttiga vetenskapers, skönaste karak-
Acristik ligger uti möjligheten att förenklas och gö-
ras så lättfattlig, att hvilken förståndig matmor
som bheist skulle kunia tillämpa dess lsor vid sin
hushålloing.
Ett hus, som skulle styras efter vissa staters till-
Jonstlade ekonomiska principtr, skulle ovilkorligen
förr eller senare gå under.
I enskilt såväl som i statsbushållving bör den
vanliga förnuftsregeln gälla: ait sälja allt hvad man
har att aflita för högsta pris, och att köpa allt
hvad man behöfver till det lägst möjliga pris, u-
ian afseende på, åt hvilken man säljer, eller af
hvem man köper, förutsättande blott god vara och
vishet om betalning.
Liksom månvga ardelige älsta att inrsvepa reli-
gonen i metafysikens dimmor för att bättre styra
sin bjords samveten, och liksom juristerne helst
förlusta sig uti en labyrint af hverandra motsä-
gaude förlattningar, emedan de förutse, atten efter
sundt förnuft förenklad legstiftning skulle gifva
cödshugget åt advolaturen, så kafva äfven några
siatsekenomer sökt intrassla sin vetenskap med tu-
sende stridiga intresser, i kopp a!t förlänga det af
ett upplystare tidehvarf längesedan ogillade mono-
poliesystemet.
En individ, med vidsträckta affärer, af o!ikartad
beskaffenhet, söker naturligtvis bringa dem alla uti
samverkan till förökande af sin rikedom; han for-
cerar ej den ena rörelsen wulöfver dess naturliga
kraft, ej heller återhåller han en annans, endast
för att tillfredsställa deras afundsjuka, som kunna
vara intresserade i den förre. Lika litet bör en
stat gynna den ena näringen genom restriktioner
lagde på en annan, ty ingentipg förlamar indu-
strien så mycket som inskränkning och tvång mot
produkternas fria sfyltrande. Den stat, som ej
medgifver fritt lopp åt handeln. med dess produk-
ler, utan fjetirar den med alla slags monopolier,
införsels- och utförselsförbud samt tusende mång-
artade reciprocitetsförbindelser, skall slutligen se sin
Tandel jemte alla sina in- och utrikes relationer
försatte uti ett sådant onaturligt tillstånd, att de
klokaste statsekonomer äro villridiga hurnuvida det
påtagliga onda kan afhbjelpas utan häftiga skak-
Diogar, ej emedan det icte skulle vara till allmänt
kästa att återgå på rätta vägen cch korrigera be-
g ngna misstag, utan emedan dess bibehållande
vunnit ett så ofantligt intresse inom samhället.
Många inbilla sig att England koromit upp genom
sina monopolier; ingenting är i sjelfva verket mere
faskt. Detta land har blifvit rikt itrots af dem,
emedan. de naturliga driffjedrarne till industriens
framgång der egt en så betydlig öfvervägande
kraft mot de onaturliga hindren. — Slafhandeln,
Ostiadiska Kompagniets monopolium och flere dy-
lika ekonomiska misstag voro de sednares efföda
och skyddades af så mägtiga intressen ech för-
domar, att det fordrades hela den förenade kraf-
Ten hos sednare tiders största statsmän för att ut-
rota dem. Det lyckades omsider, och resultatet
visar tillräckligt, kuru liten vigt en styrelse bör
lägga på det skrän, som monopoliesystemets för-
fäktare alltid upstämma vid minsta tecken till, för-
bättringar.
Det är bedröfligt att se, buru litet unga Stater
(d. v. s- unga i afseende på folkmängd och industri)
Profiterat af deras exempel och uppoffringar, som så
dyrt fått betala sina ekonomiska misstag.
Bland de förre kan Srserige med skäl räknas.
En olycklig böjelse att vilja hvad man kallar