NÅGRA STATSEKONOMISKA REFLEXIONER. Man har gjort sig mycken möda att ioveckla Satsetonom en i det djupaste mörker, ehuru dess, liksom andra nyttiga vetenskapers, skönaste karakAcristik ligger uti möjligheten att förenklas och göras så lättfattlig, att hvilken förståndig matmor som bheist skulle kunia tillämpa dess lsor vid sin hushålloing. Ett hus, som skulle styras efter vissa staters tillJonstlade ekonomiska principtr, skulle ovilkorligen förr eller senare gå under. I enskilt såväl som i statsbushållving bör den vanliga förnuftsregeln gälla: ait sälja allt hvad man har att aflita för högsta pris, och att köpa allt hvad man behöfver till det lägst möjliga pris, uian afseende på, åt hvilken man säljer, eller af hvem man köper, förutsättande blott god vara och vishet om betalning. Liksom månvga ardelige älsta att inrsvepa religonen i metafysikens dimmor för att bättre styra sin bjords samveten, och liksom juristerne helst förlusta sig uti en labyrint af hverandra motsägaude förlattningar, emedan de förutse, atten efter sundt förnuft förenklad legstiftning skulle gifva cödshugget åt advolaturen, så kafva äfven några siatsekenomer sökt intrassla sin vetenskap med tusende stridiga intresser, i kopp a!t förlänga det af ett upplystare tidehvarf längesedan ogillade monopoliesystemet. En individ, med vidsträckta affärer, af o!ikartad beskaffenhet, söker naturligtvis bringa dem alla uti samverkan till förökande af sin rikedom; han forcerar ej den ena rörelsen wulöfver dess naturliga kraft, ej heller återhåller han en annans, endast för att tillfredsställa deras afundsjuka, som kunna vara intresserade i den förre. Lika litet bör en stat gynna den ena näringen genom restriktioner lagde på en annan, ty ingentipg förlamar industrien så mycket som inskränkning och tvång mot produkternas fria sfyltrande. Den stat, som ej medgifver fritt lopp åt handeln. med dess produkler, utan fjetirar den med alla slags monopolier, införselsoch utförselsförbud samt tusende mångartade reciprocitetsförbindelser, skall slutligen se sin Tandel jemte alla sina inoch utrikes relationer försatte uti ett sådant onaturligt tillstånd, att de klokaste statsekonomer äro villridiga hurnuvida det påtagliga onda kan afhbjelpas utan häftiga skakDiogar, ej emedan det icte skulle vara till allmänt kästa att återgå på rätta vägen cch korrigera beg ngna misstag, utan emedan dess bibehållande vunnit ett så ofantligt intresse inom samhället. Många inbilla sig att England koromit upp genom sina monopolier; ingenting är i sjelfva verket mere faskt. Detta land har blifvit rikt itrots af dem, emedan. de naturliga driffjedrarne till industriens framgång der egt en så betydlig öfvervägande kraft mot de onaturliga hindren. — Slafhandeln, Ostiadiska Kompagniets monopolium och flere dylika ekonomiska misstag voro de sednares efföda och skyddades af så mägtiga intressen ech fördomar, att det fordrades hela den förenade krafTen hos sednare tiders största statsmän för att utrota dem. Det lyckades omsider, och resultatet visar tillräckligt, kuru liten vigt en styrelse bör lägga på det skrän, som monopoliesystemets förfäktare alltid upstämma vid minsta tecken till, förbättringar. Det är bedröfligt att se, buru litet unga Stater (d. v. sunga i afseende på folkmängd och industri) Profiterat af deras exempel och uppoffringar, som så dyrt fått betala sina ekonomiska misstag. Bland de förre kan Srserige med skäl räknas. En olycklig böjelse att vilja hvad man kallar