Je VSM Pe Ul 9 VART tU ltdtar UV HRULLICIS DCtänkanden, hvilka med frågan om garanti för Hypoteks-föreningarne egde gemenskap, och af hvilka N:äis 425 och 427 återremitterades, förekom Banko — och Lag-Utskottens, den 17 sistl. Mars före hafde Utlåtande N:o 4, med förslag tll lag för offentliga Bolagsbanker. — Efter en lång prejimiaar diskussion huruvida Ståndet borde frångå sitt vid förra tillfället fattade beslut, de: dylika Backer icke skulle få utgilva tryckta eller graverade kredits:d!ar, och i denna principfråga ingå på de från de öfriga Stånden gjorda inbjudningir, beslöts det senare, efter votering, med 23 röster mot 17. Derefter föredrogs Utskottens lagförslag S. för I. och bifölls med följande förändringar: 7. Kap. 4 SS. Orden eller H.rads-Rätt och eller landsort skulle utgå, emedan Ståndet ansåg Banker af denna beskaffenhet endast böra få bilda sig i ståderne, ordet Bolags-reglorna skulle förändras till BolagsKontraktet. 3. Kap. 25 S. I stället för denna Ä. antogs, på framställning af Hr Hessle, 27. och 28 5. S. af grefve Frölichs reservation. 29. SStåndet beslöt att solidarisk Bank ej skulle få utgifva tryckte eller graverade kreditsedlar å mindre belopp än 5 Rdr. kurant. (Utskotten hade föreslegit 3 Rdr. kurant,) Uppå framställning af Hr Hessle och efter votering som utföll med 1. rösts pluralitet för den segrande meningen, stadgade Ståndet siutligen, att hela 4 Kapitlet, som handlar om ansvar för öfverträdelse af den ifrågavarande lagen, skulle utgå ur förslaget, och i dess ställe införas en n S. af följande lydelse: Ställe sig Bolaget till efterrättelse allt hvad i denna lag finnes stadgadt, så kärt det Bolaget är att vid sina privilegier varda bibehållet. De många voteringarnz och långa debatterne vållade, att Plenum ej slutade förr än kl. F I om naiten. Bonde Ståndets Plenum den 21 Februari. Då vi törut i detta blad redogjort för den discussion som den 16 sistl. Februari uppkom i Heder värda Bondeståndet, i anledning af Ridderskapet och Adelns inbjudning till Ståndet att förena sig i Ridd. och Adelns beslut i Lånefrågan, anse vi oss äfven böra, helst atskillige af Ståndets ledamöter deroxa till Red. yttrat sin Önskan, lemna en närmare kännedom af de yttranden, som afgåfvos vid justeringen af det då förda Protokoll. Vi ha derföre förskaffat css del at protokollet vid sistnämde tillfalle, och få derutur meddela följande utdrag. Sedan protokollet för den 16 Februari (Se N:ris 15, 18 och 19) blifvit uppläst, begärde NILS PERSSON fr. Örebro Län ordet och yttrade, att Lan, som både den 2 Febr. då frågan först förevar iståndet, röstat för bifall till StatsUtskottets Utlåtande N:o 405, som innefattade afslag å lånet, och som den .16 äfven yrkat afslag å Adelns inbjudning, icke kunde underlåta att reservera sig emot Bonde-Ståndets vid sista tillfället fattade beslut, hvilket han ansåg olycksbringande. Bonde-Ståndet komme att uppbära hela skulden, ty de borde känna hvar skon klämde; men de 2:ne andra Stånden, som bidragit till beslutet, voro ursägtade, emedan man cj kunnat af dem vänta annat. Riksgålds-Kuntorets ställning vore dålig, möjligen härledande sig från Ständernas frikostighet vid sista Riksdag. Banken hade äfven för realisationens uppehållande, i händelse metalliska valutan komme att sjunka under fastställd proportion, erhållit kreditiv å 2,200,090 Rar Specie. Nu vore ett lika belopp beviljadt, eller tillsammans 4 millioner, att från utrikes ort upplåna, utan något bestämdt maximum för blifvande ränta, och vederbörande torde ej kunna tilltalas, om lånen drogo 6, 3, 19, å 12 proc. — Det nu justerade beslutet vore en frukt af deras bemödanden, hvilka ansett det vara omöjligt för Svenska nationen, att kunna bära någan ökad skattebörda; Och af den pluralitet, som i frågan gjort sig gällande, hade flere talare uppträdt med ömmande framställningar för kommittenternes nedtryckta belägenhet, som borde afhjelpas med lån, som våra efterkommande skulle få betala. — Den enda tröst man i olyckan hade vore hoppet om Liksdagens snara slut, Slutligen ville talaren, förklara att ban å egna och sine kommittenters vägnar, afsade sig allt deltagande uti den bevillning, som framdeles i och för det ifrågavarande lånet möjligen komme att drabba Staten. —. Å LARS LARSSON fr. Elfsborgs län ville, i afseende på den förtydning, som gifvits åt hans d. 16 hafde yttrande, att efterskänkning af ett års skatter icke skulle medföra någon verklig båtnad, afgifya den förklaring, att hans mening varit, att förhållandet skulle blifva sådant, såvida nemligen denna, eljest visserligenej obetydliga, lättnad komme att köpas genom en snart mångdubblad beskattning till betäckande af de förluster för det allmänna som han fruktade skulle upstå af detta Statens mäklarebestyr mellan enskilte. Sådan hade meningen varit, och måhända mera tydlighet deråt kunnat gifva3, men talaren hade icke varit sinnad eller beredd att deltaga i öfverläggningen, Discussionen hade i öfrigt icke angätt några Skattefrägor, och hvad som yttrats, måste derföre uppfattas relativt. Talaren ansåg äfyen Bonde-stån 1.2 häfta hart sSdlli:fr. .— aa fe fa haclut huöslklat sosss äv ess TT TT 000 TTT TATT NANNE