Je VSM Pe Ul 9 VART tU ltdtar UV HRULLICIS DC-
tänkanden, hvilka med frågan om garanti för Hy-
poteks-föreningarne egde gemenskap, och af hvil-
ka N:äis 425 och 427 återremitterades, förekom
Banko — och Lag-Utskottens, den 17 sistl. Mars
före hafde Utlåtande N:o 4, med förslag tll lag
för offentliga Bolagsbanker. — Efter en lång pre-
jimiaar diskussion huruvida Ståndet borde frångå
sitt vid förra tillfället fattade beslut, de: dylika
Backer icke skulle få utgilva tryckta eller grave-
rade kredits:d!ar, och i denna principfråga ingå på
de från de öfriga Stånden gjorda inbjudningir,
beslöts det senare, efter votering, med 23 röster
mot 17. Derefter föredrogs Utskottens lagför-
slag S. för I. och bifölls med följande förändrin-
gar:
7. Kap. 4 SS. Orden eller H.rads-Rätt och
eller landsort skulle utgå, emedan Ståndet an-
såg Banker af denna beskaffenhet endast böra få
bilda sig i ståderne, ordet Bolags-reglorna
skulle förändras till Bolags- Kontraktet.
3. Kap. 25 S. I stället för denna Ä. antogs, på
framställning af Hr Hessle, 27. och 28 5. S. af
grefve Frölichs reservation.
29. S- Ståndet beslöt att solidarisk Bank ej
skulle få utgifva tryckte eller graverade kreditsed-
lar å mindre belopp än 5 Rdr. kurant. (Utskotten
hade föreslegit 3 Rdr. kurant,)
Uppå framställning af Hr Hessle och efter vo-
tering som utföll med 1. rösts pluralitet för den
segrande meningen, stadgade Ståndet siutligen, att
hela 4 Kapitlet, som handlar om ansvar för öf-
verträdelse af den ifrågavarande lagen, skulle ut-
gå ur förslaget, och i dess ställe införas en n
S. af följande lydelse: Ställe sig Bolaget till efter-
rättelse allt hvad i denna lag finnes stadgadt, så
kärt det Bolaget är att vid sina privilegier varda
bibehållet.
De många voteringarnz och långa debatterne vål-
lade, att Plenum ej slutade förr än kl. F I om
naiten.
Bonde Ståndets Plenum den 21 Februari.
Då vi törut i detta blad redogjort för den discus-
sion som den 16 sistl. Februari uppkom i Heder vär-
da Bondeståndet, i anledning af Ridderskapet och
Adelns inbjudning till Ståndet att förena sig i Ridd.
och Adelns beslut i Lånefrågan, anse vi oss äfven
böra, helst atskillige af Ståndets ledamöter deroxa
till Red. yttrat sin Önskan, lemna en närmare kän-
nedom af de yttranden, som afgåfvos vid justeringen
af det då förda Protokoll. Vi ha derföre förskaffat
css del at protokollet vid sistnämde tillfalle, och få
derutur meddela följande utdrag.
Sedan protokollet för den 16 Februari (Se N:ris 15, 18
och 19) blifvit uppläst, begärde NILS PERSSON fr. Öre-
bro Län ordet och yttrade, att Lan, som både den 2 Febr.
då frågan först förevar iståndet, röstat för bifall till Stats-
Utskottets Utlåtande N:o 405, som innefattade afslag å lå-
net, och som den .16 äfven yrkat afslag å Adelns inbjudning,
icke kunde underlåta att reservera sig emot Bonde-Ståndets
vid sista tillfället fattade beslut, hvilket han ansåg olycks-
bringande. Bonde-Ståndet komme att uppbära hela skulden,
ty de borde känna hvar skon klämde; men de 2:ne andra
Stånden, som bidragit till beslutet, voro ursägtade, emedan
man cj kunnat af dem vänta annat. Riksgålds-Kuntorets
ställning vore dålig, möjligen härledande sig från Ständer-
nas frikostighet vid sista Riksdag. Banken hade äfven för
realisationens uppehållande, i händelse metalliska valutan
komme att sjunka under fastställd proportion, erhållit kre-
ditiv å 2,200,090 Rar Specie. Nu vore ett lika belopp be-
viljadt, eller tillsammans 4 millioner, att från utrikes ort
upplåna, utan något bestämdt maximum för blifvande ränta,
och vederbörande torde ej kunna tilltalas, om lånen drogo
6, 3, 19, å 12 proc. — Det nu justerade beslutet vore en
frukt af deras bemödanden, hvilka ansett det vara omöjligt
för Svenska nationen, att kunna bära någan ökad skatte-
börda; Och af den pluralitet, som i frågan gjort sig gäl-
lande, hade flere talare uppträdt med ömmande framställ-
ningar för kommittenternes nedtryckta belägenhet, som
borde afhjelpas med lån, som våra efterkommande skulle få
betala. — Den enda tröst man i olyckan hade vore hoppet
om Liksdagens snara slut, Slutligen ville talaren, förkla-
ra att ban å egna och sine kommittenters vägnar,
afsade sig allt deltagande uti den bevillning, som
framdeles i och för det ifrågavarande lånet möj-
ligen komme att drabba Staten. —. Å
LARS LARSSON fr. Elfsborgs län ville, i afseende på
den förtydning, som gifvits åt hans d. 16 hafde yttrande,
att efterskänkning af ett års skatter icke skulle medföra
någon verklig båtnad, afgifya den förklaring, att hans me-
ning varit, att förhållandet skulle blifva sådant, såvida nemli-
gen denna, eljest visserligenej obetydliga, lättnad komme att kö-
pas genom en snart mångdubblad beskattning till betäckande af
de förluster för det allmänna som han fruktade skulle upstå
af detta Statens mäklarebestyr mellan enskilte. Sådan ha-
de meningen varit, och måhända mera tydlighet deråt kun-
nat gifva3, men talaren hade icke varit sinnad eller beredd
att deltaga i öfverläggningen, Discussionen hade i öfrigt
icke angätt några Skattefrägor, och hvad som yttrats, måste
derföre uppfattas relativt. Talaren ansåg äfyen Bonde-stån
1.2 häfta hart sSdlli:fr. .— aa fe fa haclut huöslklat sosss äv
ess TT TT 000 TTT TATT NANNE