AF VYyCTCBORTIL IT AMEILIVIULCIA IUCECIl, ALL I FÅ EU TIS ta pri ovliiR CL
se en folkets fader. — Detta känner hvar och en, som
under Konungens resor set: honom, stundom af det goda
folket, som trängas om att komma honom närmast, nä-
stan skild ifrån sin omgifning. vandrande midt igenom
de jublande massorna. Deras obetingade gläd-
jerop döfva till och med skränande publicisters kla-
gorop öfver det arma förtryckta folket, Således
hafven J ändå icke hunnit längre i edert medborgerliga e-
dukationsnit, än att vi Sven kar vilja älska och ära vår lag-
krönta Konung på förfädrens vis, 7) Riksdagarnes förläggan-
de till en provinsstad, måste således alltid för den Stock-
kolmska publiciteten blifva en stor saknad, isynnerhet se-
dan vår kriaförfattare (tör hvilken de styrandes privatlif
är ett så intressaut fält,) så naivt förklarat sqvalret ut-
göra publicitetens (NB af den så kallade liberala kulören)
egentliga lifsprincip. 8) Alla dessa nödrop från den afton-
bladiska legione.:s teder, hvars lösen åtminstone igenkän-
nes icke vara den samma som Hederslegionens,
böra likväl alldrig kunna skrämma Sverges lagstiftande
makter från foretaget med Riksdags hållande utom Stock-
holm. Man våge blott försöket; millioner skulle glädja sig
att se det kära fäderneslandets angelägenheter behandlade
långt ifrån förvillelsernas officiella verkstäder. Meningsstri-
der, som är öfverläggningarnes element, skulle icke fela att
under hålla all den rörelse och allt det ungdomliga lif i
staten, som vill befrämja det rätta. Dertill behöfs alldra
minst några kurrosiva medel, bämtade ur den liberala jur-
nalismers giftpölar. . Vår kriaförfattare frågar, hvarföre
man skall vilja upphöja den ena statsmakten till förmyn-
dare öfver den fria reflexionen hos den andra, som egent-
Lligen alldrig bör kunna hafva annat intresse än fädernes- :
landets. Hvad är meningen med denna fråga, om ej, att
den andra statsmakten ledes af ett intresse stridande mot
fädernesiandets, och att detta intresse är i våda, om icke
han, Aftonbladisten med sitt anhang, får vara med såsom
Stor Inqvisitor öfver båd... Men viäro ändock orubbliga
i den öfvertygelsen, att landets ekonomiska angelägenheter
skötas bäst utan sammanlänkande med politikens spitsfundig-
heter, likasom utan allt deklamerande om det fattiga förtryck-
ta folkets önskningar och bebof, hvilka deras lagligen valda
ombud måste känna bättre än deras oombedda sakförare, pub-
licisterna. Konungens landsfaderliga afsigter skola då, befriade
från lögnaktiga vrängningar ech köpta publicister kommen-
tarier, oförbindradt finna vägen tilt representantens hjerta
och förstånd. Och måtte slutligen den för. hvarje ärlig
Svensk efterlängtade dagen randas, då den straffande Ne-
mesis ej längre dröjer att rycka förtalets dolk och misstro-
endets giftbägare ur handen på de falska profeter, hos
hviika vargens klor och räfvens långa svans sticka fram
under det påbängande prima Elekta elier kanske ännu
behagligare Siberiska Lammskinnet.
1) Dei är sådana vinkar, om hvilka det i 60 Cap.
4 och 3 4.4 Missgersiogsbalken heter: skrifver
och spridsr någo: ut sådan smädeskrift, som 1ö-
rer en eiler flesas heder och ära, goda namn och
rykte? — —: vare ärelös, och plikte thertill
med spö eller ris, fängelse vid vatten och bröd
eiler landsflykt, — — och varde smädeskrif-
ten af skarprät aren offeatligen uppbränd. Vi
nämna detta 1 förbigående, cch utan att anse det
jösa mödan dervid längre uppehålla oss, blott
i ändamål att visa Dagbiadets Utgifvare huru il-
la han kunde vara exponerad genom att låta bru-
ka sitt blad till vehikel för dylika infamier, i
fall han icke uti sjelfva sin intetlectuella nullitet
och brist på urskillning ägde en garanti att så-
dant mindre tillräknas honom, än de redaktörer,
hos hvilka man gör något anspråk på bildning
eller kunskaper.
2) Något missiag måtte säkert vara å färde i lik-
nelsen. L ka litet nemligen som den ofvanståen-
de artikeln bar någon gemenskap med sunda
förnufiet, hka litet kan uppfattningen deraf så-
dan den förekommer i Götheborgs Dagblad,
liknas vid något Lejon. Det är synbarligen
åsnan i lejoahud, som här framträdt. — Stun-
dem äro äfven pudlar — lydiga cch lätt dresse-
rade tjur — klippta com lejon,
3) Ja hvem vet hvad som kunde hända! — tillaf-
ventyrs blefve dock ifvern för riksdagarne i lands-
orten mindre om sådant skulle iaträffa. Emed-
iertid är det något eget och naivt att höra Göthe-
borgs Dagblsd tala om oberoende, och sålunda
framställa den nuvarande majoriteten såsom en
motsats dertill, helst när man betänker huru
pass mycket Dagbladsskrifvarne? influerat på
denna majoritetens anda.
4) För bättre minne skull huru dessa tillrvättavis-
ningar slagit sig ut, torde man erinra sig Stats-
tidningens evolutioner i f:ågan. om motiverna till
förändringen af 5 Cap. 1 S. Missgerningsbalken,
de famösa artiklarna i lånefrågan , ccs sednast de
uti sista Fredag.bladet granskade artiklarna om
militäranslagen,
5) Se der ändtligen, hvart författaren ville komma.
Avilken fröj! 1 Isral skulie det icke väcka, om
denna öma isbjudning ledde till vår omvändelse!
Tills vidare få vi likväl, oaktadt den förespeglade
belöningen, öfverlemva omsorgen om allmänna