AF VYyCTCBORTIL IT AMEILIVIULCIA IUCECIl, ALL I FÅ EU TIS ta pri ovliiR CL se en folkets fader. — Detta känner hvar och en, som under Konungens resor set: honom, stundom af det goda folket, som trängas om att komma honom närmast, nästan skild ifrån sin omgifning. vandrande midt igenom de jublande massorna. Deras obetingade glädjerop döfva till och med skränande publicisters klagorop öfver det arma förtryckta folket, Således hafven J ändå icke hunnit längre i edert medborgerliga edukationsnit, än att vi Sven kar vilja älska och ära vår lagkrönta Konung på förfädrens vis, 7) Riksdagarnes förläggande till en provinsstad, måste således alltid för den Stockkolmska publiciteten blifva en stor saknad, isynnerhet sedan vår kriaförfattare (tör hvilken de styrandes privatlif är ett så intressaut fält,) så naivt förklarat sqvalret utgöra publicitetens (NB af den så kallade liberala kulören) egentliga lifsprincip. 8) Alla dessa nödrop från den aftonbladiska legione.:s teder, hvars lösen åtminstone igenkännes icke vara den samma som Hederslegionens, böra likväl alldrig kunna skrämma Sverges lagstiftande makter från foretaget med Riksdags hållande utom Stockholm. Man våge blott försöket; millioner skulle glädja sig att se det kära fäderneslandets angelägenheter behandlade långt ifrån förvillelsernas officiella verkstäder. Meningsstrider, som är öfverläggningarnes element, skulle icke fela att under hålla all den rörelse och allt det ungdomliga lif i staten, som vill befrämja det rätta. Dertill behöfs alldra minst några kurrosiva medel, bämtade ur den liberala jurnalismers giftpölar. . Vår kriaförfattare frågar, hvarföre man skall vilja upphöja den ena statsmakten till förmyndare öfver den fria reflexionen hos den andra, som egentLligen alldrig bör kunna hafva annat intresse än fädernes: landets. Hvad är meningen med denna fråga, om ej, att den andra statsmakten ledes af ett intresse stridande mot fädernesiandets, och att detta intresse är i våda, om icke han, Aftonbladisten med sitt anhang, får vara med såsom Stor Inqvisitor öfver båd... Men viäro ändock orubbliga i den öfvertygelsen, att landets ekonomiska angelägenheter skötas bäst utan sammanlänkande med politikens spitsfundigheter, likasom utan allt deklamerande om det fattiga förtryckta folkets önskningar och bebof, hvilka deras lagligen valda ombud måste känna bättre än deras oombedda sakförare, publicisterna. Konungens landsfaderliga afsigter skola då, befriade från lögnaktiga vrängningar ech köpta publicister kommentarier, oförbindradt finna vägen tilt representantens hjerta och förstånd. Och måtte slutligen den för. hvarje ärlig Svensk efterlängtade dagen randas, då den straffande Nemesis ej längre dröjer att rycka förtalets dolk och misstroendets giftbägare ur handen på de falska profeter, hos hviika vargens klor och räfvens långa svans sticka fram under det påbängande prima Elekta elier kanske ännu behagligare Siberiska Lammskinnet. 1) Dei är sådana vinkar, om hvilka det i 60 Cap. 4 och 3 4.4 Missgersiogsbalken heter: skrifver och spridsr någo: ut sådan smädeskrift, som 1örer en eiler flesas heder och ära, goda namn och rykte? — —: vare ärelös, och plikte thertill med spö eller ris, fängelse vid vatten och bröd eiler landsflykt, — — och varde smädeskriften af skarprät aren offeatligen uppbränd. Vi nämna detta 1 förbigående, cch utan att anse det jösa mödan dervid längre uppehålla oss, blott i ändamål att visa Dagbiadets Utgifvare huru illa han kunde vara exponerad genom att låta bruka sitt blad till vehikel för dylika infamier, i fall han icke uti sjelfva sin intetlectuella nullitet och brist på urskillning ägde en garanti att sådant mindre tillräknas honom, än de redaktörer, hos hvilka man gör något anspråk på bildning eller kunskaper. 2) Något missiag måtte säkert vara å färde i liknelsen. L ka litet nemligen som den ofvanstående artikeln bar någon gemenskap med sunda förnufiet, hka litet kan uppfattningen deraf sådan den förekommer i Götheborgs Dagblad, liknas vid något Lejon. Det är synbarligen åsnan i lejoahud, som här framträdt. — Stundem äro äfven pudlar — lydiga cch lätt dresserade tjur — klippta com lejon, 3) Ja hvem vet hvad som kunde hända! — tillafventyrs blefve dock ifvern för riksdagarne i landsorten mindre om sådant skulle iaträffa. Emediertid är det något eget och naivt att höra Götheborgs Dagblsd tala om oberoende, och sålunda framställa den nuvarande majoriteten såsom en motsats dertill, helst när man betänker huru pass mycket Dagbladsskrifvarne? influerat på denna majoritetens anda. 4) För bättre minne skull huru dessa tillrvättavisningar slagit sig ut, torde man erinra sig Statstidningens evolutioner i f:ågan. om motiverna till förändringen af 5 Cap. 1 S. Missgerningsbalken, de famösa artiklarna i lånefrågan , ccs sednast de uti sista Fredag.bladet granskade artiklarna om militäranslagen, 5) Se der ändtligen, hvart författaren ville komma. Avilken fröj! 1 Isral skulie det icke väcka, om denna öma isbjudning ledde till vår omvändelse! Tills vidare få vi likväl, oaktadt den förespeglade belöningen, öfverlemva omsorgen om allmänna