Sedan Svea Rikes aldeles icke anonyma Stägpder för sin del motiverat den grundlagsförändring, att Konungen må kunna sammankalla Ständernsa till Riksdag annorstädes inom Riket än uteslutande i Stockholm, så hafva de väl ock så i och med detsa ma, utiryckt en opinion, lika allmän cec: tillförlitlig, sm den vår Kria-författarei Aftonbladet vill oss påtruga: och hvem vet, cm icke, ju mera man forskar i denna sak, ju flera npptäkter torde göras, att de sa Aftonbladistiska opinioner, äro ingenting mindre än inländska En väl underrättad Samlare har i detta afseende gifvit vinkar! 1) Och då, som det vill synas, bvarken de klivgande skälen eller hotelserna från den Legio, hvarpå ftonbladisterna stola, förmått hindra afslöjandet af vissa pubilicistiska ordeoshemligheter, så må de ulfvar i fårakläder se sig väl före, att de icke hvar efter annan varda afklädde den lånta huden af Folkets vänner, hvarmed folkets förvillare till en tid kunna lyckas att fånga dem, som i sin enfald förmena, att allt hvet som är tryckt är sant, och att den har rätt som bäst kan vränga, ljuga och förtala. Nägot som också utgör en hörnsten för konstitutionel fribet och politiskt oberoende är sundt förnuft. Denna hörnsten är bergfast i norden och uppenbarar sin tillvaro atlestädes i landsorterne, fast icke med så koustig slipning och förvillande facetter, som den föreställe, uti vissa kaleidoskoper, mosaiker, styckegods, potpourier, skildringar m. m. i den vägen — a!la beräknade på att tillskynda utgifvaren, per fas aut mnefas, den största möjliga afsättning och vinst. Mästerkockarne sammanröra der en för pöbelgommar särdeles piquante anrättning af dagens sqvaller, iörsatt med de kraftkhugande orden korruptions försök, maktbegär, servilism, egennytta, oduglighet m. w., hvarmed allt som icke bär stämpeln af Aftonbladslibera!ism, bränmärkes, hvaremot sanning och rätt, frihetssinne, duglighet, medborglighet, cegennytta jemte alla de egenskaper, som utmärka den inkorruptibie folkvännen, endast äro att finna i de Aftonbladisters och liberalisters läger. — Det är icke möjligt, att sådant sjefgjordt opinionskrarma i längden skall finna en läsande publik, Den vill och måste hafva något bättre. Vägskålen lutar redan från förvillelsens till det sunda förnuftets sida, Detta förnuf: är ji norden ett hvilande Lejon, 2) som en gång skall återtaga sin missaktade rätt. Reta det icke tili någon sådsn inblandning uti de Stockholmska och andra liberalisters privat lif, som fordom ägt rum, då opinionsyttringar från bergen och dalarne bandgripligen gåfvo sig tillkänna. Varen i tider betänkte på hvd eder frid tillhörer, J Aftonbladister med eder Legio! LAmi du peuple och Le påc Duchesne vcro ärligare pöbelvänner än många bland eder, men de fingo dock ett ömkligt slut. — — — — — Att innan en sådan tid inträffar, edert rastlösa bemödande för i det fattiga folkets bästa skall jyckas afskaffa den betungande tredje bufvudtiteln är förutsatt; men se då til:, att en ytterlig:re förbättring på Stanbopska Tryckpressen i kan, göra den tillika användbar som skjutmachin utan recul, och att stylarne, hvilka så länge varit brukade tilt anfallsvapen mot personer, som hvarken kunna eller vilja neslåta sig till genmäle mot lömska med legal obrottslighet utdelade sidohugg, i nödens stund må kunna tjena till projeciiler under edert materiella sjelfförsver. Edra djupa insigter i militär-yrket, och de läror angående försvarsverket, som J redan tiil en del lyckats göra gällande, skola säkerligen, om A. D. åtager sig le ningen af det tela, med skildringarnes författare, och en annan opinionsmakare ifrån gäldstugan till Sous-Chefer, göra hvarje liberal officer till ett oiutagligt Martellotorn; — förakta icke denna varning — tiden är ond och embytlig, men falskhet cch lögn får dock till slut sin lön.