varigsbyggnad, som Greve Posse och många ville lita uppföra) beslöts på mitt förslag: 1:0 att pregla en vacker medalj och 2:0 afresten formera en fond, hvars ränta uppgår till 100 Rdr RBgs, hvilken ränta anslis till ett enda årligt premium, som bär den aflidnes namn, att utdela i olika rittningar, än till främjande af sedlighet, dygd och intellektuell bildning, än till uppmuntran af nyttiga mödor i ekonomi-k väg, än tör annat gedt och ädelt, som med anledning af tidens traf kan påhbittas. Med denna belöning skall alltid följa ett exemplar af medaljen, hvilken alltså icke försvinner i. lådorna och förgätes; men årligen lifvar och eterniscrar den äd!es minve, i bredd med den verksamma nytta, som framkallas af belöningen, hvilken kommer att väcka täflan, emedan bestämmelsen hvar gång bör året förut tillkännagifvas. På detta sätt hoppas man befrämja det goda, i föreving med Dens minne, som alltid rastlöst sträfvade till detta mål. Det skall vara mig ljuft, om du gillar dessa mina åsigler — — Insärdaren försökte nu bereda en större insamling genom bidreg äfven från vissa kretsar i hufvudstaden; men hans br mödanden strandade mot t dens och natiorens karakterslyten: afund, snålbet, egoism.) ?Det var endast Schwerin, bvilken framför allt var Greive? hvars hjerta och hvars börs alltid voro tillgängliga, då det gällde det goda, det sköna, det ädla. När insändaren öfverskickade hans tillskott, svarade korrespondrnter: T--g den 3 Febr, 1827. Tusn varma tacksagelser för din värderade higkomst, och lika många för din hågkomst cch nit för den hel:ga saken, för vår oförgätliga Ehrenborgs minne och för det nu meddelade bidraget dertill 10 Rdr banko, dem jag rigtigt bekommit och för hvilka (liksom för ditt eget bidrag) du framdeles skall få en mera officiel redovisning. Tacka emedlertid den vördnadsvärde Grefve Schwerin ödmjukast och gör mig hos honom påmind, emedan jag vet värdera slika mäns bågkomst. Troligen koromer jag till rästa riksdag, om jag har lif och he!sa. Det är en bland lifvets högre pligter, ehuru man (och en man som jag) så litet kan uträtta; men jag säger med Tegv: Härförarn ensaw vinner icke slaget, ?De tjocka leder vinna det åt honom. — — Dock iror jag som du, att dessa leder, om man räknar de redlige, upplyste, oberoende, blifva ty värr! rätt glesa. — — . Förestfende torde upplysa Elfsborgsbon om ändamålet med insamlingen, som ej boit anvävdas till minnesvård, hvars uteblifvande likväl insändaren, olika med honom beklagar. Det vore önskligt att denna brist afhj.lptes medan någon ännu lefver, som vet hvar griftplatsen är belsgen. Stockholmsbo.