varigsbyggnad, som Greve Posse och många ville
lita uppföra) beslöts på mitt förslag: 1:0 att pregla
en vacker medalj och 2:0 afresten formera en fond,
hvars ränta uppgår till 100 Rdr RBgs, hvilken
ränta anslis till ett enda årligt premium, som bär
den aflidnes namn, att utdela i olika rittningar, än
till främjande af sedlighet, dygd och intellektuell
bildning, än till uppmuntran af nyttiga mödor i e-
konomi-k väg, än tör annat gedt och ädelt, som
med anledning af tidens traf kan påhbittas. Med
denna belöning skall alltid följa ett exemplar af
medaljen, hvilken alltså icke försvinner i. lådorna
och förgätes; men årligen lifvar och eterniscrar den
äd!es minve, i bredd med den verksamma nytta,
som framkallas af belöningen, hvilken kommer att
väcka täflan, emedan bestämmelsen hvar gång bör
året förut tillkännagifvas. På detta sätt hoppas
man befrämja det goda, i föreving med Dens min-
ne, som alltid rastlöst sträfvade till detta mål. Det
skall vara mig ljuft, om du gillar dessa mina åsig-
ler — —
Insärdaren försökte nu bereda en större insamling
genom bidreg äfven från vissa kretsar i hufvudsta-
den; men hans br mödanden strandade mot t dens
och natiorens karakterslyten: afund, snålbet, egoism.)
?Det var endast Schwerin, bvilken framför allt var
Greive? hvars hjerta och hvars börs alltid voro
tillgängliga, då det gällde det goda, det sköna,
det ädla.
När insändaren öfverskickade hans tillskott, sva-
rade korrespondrnter:
T--g den 3 Febr, 1827.
Tusn varma tacksagelser för din värderade hig-
komst, och lika många för din hågkomst cch nit
för den hel:ga saken, för vår oförgätliga Ehren-
borgs minne och för det nu meddelade bidraget
dertill 10 Rdr banko, dem jag rigtigt bekommit
och för hvilka (liksom för ditt eget bidrag) du fram-
deles skall få en mera officiel redovisning. Tacka
emedlertid den vördnadsvärde Grefve Schwerin
ödmjukast och gör mig hos honom påmind, eme-
dan jag vet värdera slika mäns bågkomst.
Troligen koromer jag till rästa riksdag, om jag har
lif och he!sa. Det är en bland lifvets högre pligter,
ehuru man (och en man som jag) så litet kan ut-
rätta; men jag säger med Tegv:
Härförarn ensaw vinner icke slaget,
?De tjocka leder vinna det åt honom. — —
Dock iror jag som du, att dessa leder, om man
räknar de redlige, upplyste, oberoende, blifva ty värr!
rätt glesa. — — .
Förestfende torde upplysa Elfsborgsbon om ända-
målet med insamlingen, som ej boit anvävdas till
minnesvård, hvars uteblifvande likväl insändaren,
olika med honom beklagar. Det vore önskligt att
denna brist afhj.lptes medan någon ännu lefver,
som vet hvar griftplatsen är belsgen.
Stockholmsbo.