i (Insär dt).
I anledning af Elfsborgs Bons artikel i N:o 33
af Nya Afiorbladet den 26 innevarande Mars, an-
ser en person med sakkännedom sig böra medde-
la några upplysvingar, innefattade i nedanstående
utdrag af ivenne bref från en numera afliden Skara-
borgsBo til! en ännu lefvande StockholmsBo.
T—g den 6 September 1826.
Emotteg rsin varma, hjerthga tacisigelse för ditt
värda bref af den 24 sistl., med deruti slutne bi-
dreg, Rdr 20 Banko till mirnespenningen öfver vår o-
förgitlige Ehrenborg, — Det skärkte mig en hög
och cubbel fögnad, detta bref; jig fick derizserom
icke allenast höra något om och från dig, min g0-
de Bror! jsg fick tfven erfara, att den oförgätliges
minne ännu lefver i ett ädelt bröst mer — och vå
den goda sakens vägnar, tackar jag dig hjertligt för
ditt hederliga bidrag, och för de tenkesätt, bvilka
föranledt dertill. — Detta är dena enda summa ja
fått emoltaga från den aflidnes (som jag skulle tro)
mårga Stockholmsvänner, ehuru de ej saknat upp-
muntringar dertill.
Sazema höst vår vän efled, beslöt jag söka tillvä-
gabringa någon insamling, till räddande af hans
sköna minne, Min vän och granne, Grefve G. Piper
och jag salie ss I i:en iör iö:eiagei; det gick än
bra och än trögt; oftast ty värr! det sednare, Der-
jemte stötte man på vissa menniskors afuodsjuka,
andras egenvnyttiga snålhet och andras servilite. Med
ett ord: tusen vidrigheter mötte; men med eu kraftfull
vilja går man dock något stycke väg med en god
sak. — Sedan vi haft vår insamling till mer än
1000 Rdr Banko, satte vi hushållssällskapet i färd;
en subsksiptionslista sändes hvar korresponderande
ledamot, men insamlingen blef klen. Emedlertid
och eiter många ventilationer om hvad man skulle
göra med denna lilla summa (för liten till en minnes-
vård, den vi velat resa midt på Marieholms gård,
men hvaröfser mångens småsinne förargades; förliten
till en åt oförvunna brottslingar ämnad särskilt för-