i (Insär dt). I anledning af Elfsborgs Bons artikel i N:o 33 af Nya Afiorbladet den 26 innevarande Mars, anser en person med sakkännedom sig böra meddela några upplysvingar, innefattade i nedanstående utdrag af ivenne bref från en numera afliden SkaraborgsBo til! en ännu lefvande StockholmsBo. T—g den 6 September 1826. Emotteg rsin varma, hjerthga tacisigelse för ditt värda bref af den 24 sistl., med deruti slutne bidreg, Rdr 20 Banko till mirnespenningen öfver vår oförgitlige Ehrenborg, — Det skärkte mig en hög och cubbel fögnad, detta bref; jig fick derizserom icke allenast höra något om och från dig, min g0de Bror! jsg fick tfven erfara, att den oförgätliges minne ännu lefver i ett ädelt bröst mer — och vå den goda sakens vägnar, tackar jag dig hjertligt för ditt hederliga bidrag, och för de tenkesätt, bvilka föranledt dertill. — Detta är dena enda summa ja fått emoltaga från den aflidnes (som jag skulle tro) mårga Stockholmsvänner, ehuru de ej saknat uppmuntringar dertill. Sazema höst vår vän efled, beslöt jag söka tillvägabringa någon insamling, till räddande af hans sköna minne, Min vän och granne, Grefve G. Piper och jag salie ss I i:en iör iö:eiagei; det gick än bra och än trögt; oftast ty värr! det sednare, Derjemte stötte man på vissa menniskors afuodsjuka, andras egenvnyttiga snålhet och andras servilite. Med ett ord: tusen vidrigheter mötte; men med eu kraftfull vilja går man dock något stycke väg med en god sak. — Sedan vi haft vår insamling till mer än 1000 Rdr Banko, satte vi hushållssällskapet i färd; en subsksiptionslista sändes hvar korresponderande ledamot, men insamlingen blef klen. Emedlertid och eiter många ventilationer om hvad man skulle göra med denna lilla summa (för liten till en minnesvård, den vi velat resa midt på Marieholms gård, men hvaröfser mångens småsinne förargades; förliten till en åt oförvunna brottslingar ämnad särskilt för