uppkom (al:a andra olyckor att förtiga) nödvändigheten för Konungarne att. på Statens och folkets bekostnad, föda derna skara af Sykofanter och klienter — och der-f orsaken till den tillökning i an:ialet af Embetsman , som, snart stig:t till en höjd, att landet är föga mind:e deraf öfversvämmadt, än Egyp en fordom var det af gräshoppor. Den nya Adeln fick emellertid, såsom Konungarnes favoriter ofta tillförene, tillfälle att, under utöfn-ngen af sina Embeten, slå under sig stora rikedomar, och anspråken inom denna samhällsklass ble vo så edes dubbelt betungarde för Folket och Konunzgarne. Så nödgades Hofvet och Konungadömet vid 1720 års Regementsförsndring att ånyo stalla sig under Avrnritokratiins faror — och en kraftfull aristokratiskt-oligarkisk styrelse trädde till ev början, under en af den gam:a Adeins kraftifulle män, i Souveiänitetens ställe. Derefter kommo: partierna med iby åtföjjande olyckor, alla i större eller mindre mån bhärledande sg från splitet, afundsjukan och demoralisationen inom Riks-Stånden, hvilka genom sin orimliga makt att i högsta in-tavsen dömma öfver befordringar och Rege:ingsbe-lut, for merat sig till ett kompakt Byråkratiskt Strå med ett Välfärds-Utskott till Ålderman. — Lyckligtvis begynte folket ;nse vådorna af detta tillsrård, och då tillika aristokratien började frukta, at: bon snart icke finge regera ensam, utav att äfven de ofråalse RiksStånden ville hafva sitt ord med i laget, så bef det en lätt sak för Gustaf III, att genom 1772 ärs statskupp lägga g unden til 1789 års säker betsakt, hvarigenom Svenska Adelrs egentligförvandling till en Korgl. Maj:ts och Kronans embetsmannatorps kunde anses dekreterad. Sakernas tvång gjorde emedlertid f. d. Konungens detronisation nösvändig. Hade den ej skett af Adlercreu z och Adlersparre, så hade troligen F:anska eller Ryska Kejsaren åtagit sig b-sväret. Till någon annan plan hos de egeniliga revolutionsmånnen, än den, wvsserliger berömliga, att blifva af med en envis, landsförderflig Kung, finnes ej spår i allt hvad vi last eller hört om ifråg2varande statshvälfnirg. Hvad som i öfrigt gjordes, det planerades fört ef eråt på Mannerheimska klubben och i Konstitutton-Ut-kot:et. Resultatet känner en hvar, Det var 1809 års regeringsform. Att deina grundlag är skifven af embetsmän coch egentligen för dem och deras skydd; att aristokretien, så vidt den baserade s:g på någon annan grund än innehafvandet af högre eller :ägie embeten cch tjenster, helt och hållet tillinte:gjordes, genom Adelns, i följd af opinionernas stäl ning, snart sagdt nödt-ungna uppofriogar af privilegier samt lagen mot fidei-kemmissstifteser — är icke obekant för någon, som aldrig så flygtigt följ senare tide;s händelser. Också visade sig omedelbart följderna af dessa. förändrade förhå ianden. Reaktionen var redan före slutet af 1806 års riksdag i full gång. Den fortsatte sin bana vid 1810, 1812 och :815 iörens rik-dagar, — Först 1818 röjdes ett litet spår till opposition mot embetsmannamissbruken, hvilken anda vid 1823 års riksdag tog en något mer positiv rikinng, hvaiefter den föll tillbaka vid 18527 och 1828 årens riksdag, för att v:d 1834 och 1835 årens vakna hos de RiksS:ånd, hvilka egentl:gen representera samhällets organiska krafter, och hvilka äro minst snärjda i embetsmanna-intressena.