uppkom (al:a andra olyckor att förtiga) nödvändig-
heten för Konungarne att. på Statens och folkets
bekostnad, föda derna skara af Sykofanter och
klienter — och der-f orsaken till den tillökning i
an:ialet af Embetsman , som, snart stig:t till en höjd,
att landet är föga mind:e deraf öfversvämmadt, än
Egyp en fordom var det af gräshoppor.
Den nya Adeln fick emellertid, såsom Konungar-
nes favoriter ofta tillförene, tillfälle att, under ut-
öfn-ngen af sina Embeten, slå under sig stora ri-
kedomar, och anspråken inom denna samhällsklass
ble vo så edes dubbelt betungarde för Folket och
Konunzgarne. Så nödgades Hofvet och Konunga-
dömet vid 1720 års Regementsförsndring att ånyo
stalla sig under Avrnritokratiins faror — och en
kraftfull aristokratiskt-oligarkisk styrelse trädde till
ev början, under en af den gam:a Adeins krafti-
fulle män, i Souveiänitetens ställe. Derefter kom-
mo: partierna med iby åtföjjande olyckor, alla i
större eller mindre mån bhärledande sg från splitet,
afundsjukan och demoralisationen inom Riks-Stån-
den, hvilka genom sin orimliga makt att i högsta
in-tavsen dömma öfver befordringar och Rege:ings-
be-lut, for merat sig till ett kompakt Byråkratiskt
Strå med ett Välfärds-Utskott till Ålderman.
— Lyckligtvis begynte folket ;nse vådorna af detta
tillsrård, och då tillika aristokratien började frukta,
at: bon snart icke finge regera ensam, utav att äf-
ven de ofråalse RiksStånden ville hafva sitt ord med
i laget, så bef det en lätt sak för Gustaf III, att
genom 1772 ärs statskupp lägga g unden til 1789
års säker betsakt, hvarigenom Svenska Adelrs egent-
lig- förvandling till en Korgl. Maj:ts och Kronans
embetsmannatorps kunde anses dekreterad. Saker-
nas tvång gjorde emedlertid f. d. Konungens detro-
nisation nösvändig. Hade den ej skett af Adler-
creu z och Adlersparre, så hade troligen F:anska
eller Ryska Kejsaren åtagit sig b-sväret. Till nå-
gon annan plan hos de egeniliga revolutionsmånnen,
än den, wvsserliger berömliga, att blifva af med en
envis, landsförderflig Kung, finnes ej spår i allt
hvad vi last eller hört om ifråg2varande statshvälf-
nirg. Hvad som i öfrigt gjordes, det planerades
fört ef eråt på Mannerheimska klubben och i Kon-
stitutton-Ut-kot:et. Resultatet känner en hvar, Det
var 1809 års regeringsform. Att deina grundlag
är skifven af embetsmän coch egentligen för dem
och deras skydd; att aristokretien, så vidt den ba-
serade s:g på någon annan grund än innehafvandet
af högre eller :ägie embeten cch tjenster, helt och
hållet tillinte:gjordes, genom Adelns, i följd af opi-
nionernas stäl ning, snart sagdt nödt-ungna uppof-
riogar af privilegier samt lagen mot fidei-kemmiss-
stifteser — är icke obekant för någon, som aldrig
så flygtigt följ senare tide;s händelser. Också vi-
sade sig omedelbart följderna af dessa. förändrade
förhå ianden. Reaktionen var redan före slutet af
1806 års riksdag i full gång. Den fortsatte sin ba-
na vid 1810, 1812 och :815 iörens rik-dagar, —
Först 1818 röjdes ett litet spår till opposition mot
embetsmannamissbruken, hvilken anda vid 1823 års
riksdag tog en något mer positiv rikinng, hvaief-
ter den föll tillbaka vid 18527 och 1828 årens riks-
dag, för att v:d 1834 och 1835 årens vakna hos
de RiksS:ånd, hvilka egentl:gen representera sam-
hällets organiska krafter, och hvilka äro minst
snärjda i embetsmanna-intressena.