ring med detsamm2. Mon förmodar att dessa
yttranden icke bevöfva några vidare kommentarie:?
utan tydeligen ådegalägga författarens afsigt, utt
fästa uppmärksamheten på den fara, som äfven i
afseende på soldatens esprit skull: uppstå bo: en
tropp, som saknade tillräcklig beröring med sitt befäl.
Det förmenande nedslåenade tör nationalkänslans, som
efter anmärkarns tanke skulle finnasi de här uppre
pade yttranden inskränker sig troligen i effekten en-
dast på hans egen inbillningz; äfvecsom det påstådda
gynvand-t af de såkallade Sarmatistka folken, Napole-
oas yttrande — det Fransmännen icke voro jätiast
att bilda till soldater, har belt och hållet afseen-
de på disciplinen. Det är nemligen det egna med
den Fransyska soldaten, att den ehuru för öfrigt
god, likväl sällan kan riktigt discipliceras. Haas
liflighet och oförvägenhet ligga nästan oöfvervinner-
liga hinder deremot.
Anmärkarens framkastade men återiagna upp-
manirg till författaren, att uppgifva sitt namn, för
att derigenom erhilla en auktoritet för de i Stats-
tidoinges yttrade åsigterne, hade denne troligen ic-
ke efterkommit, cch detta af det enkla skäl, att han
icke med insändaren i Afionbledet iror, det man
i slikt fall bör söka auktoriteten, 1 namn, u:an i
sak. Sanning är sanning, den må komma ifrån
Pål eller Pär. Orsaken till anmärkarens å!er-
tagning af nyssnämnde uppmaning vore, att förfat-
taren i fortsättningen af sin skrift skulle råkat i
rootsägelse till de efter enmärkarens tanke så orik-
tiga premisserne, deruti, att författaren yttrat, det
färdigheten hos vår stående arme är mycket större
än man kusvat vänta af troppar med så liten öf-
ning i förhållande till andra länder; samt förvå-
nad öfver vått indelta kavalleris fördighet, då
man besinnpar hvad tid som efordras för hästens
och karlens dressering. Om fårdigheten bos vår stå-
ende armds Infanteri, är större än man kunde vän-
ta af troppar med så liten öfoing, så följer deraf
ingalunda att dess soldater äro Itt denade; färdig-
heten kommer neinligeu deraf, att de såsom legde
äro till större delen 10 till 15 års tjente soldater,
samt af ett förtjenstfullt bemödande hes befslet;
den stora motsigelse, som anmärkaren häruti trott
sig finna, larer således gauska val kunna förklaras.
Hvad kavalleriet beträffar så äro Excercitiesqva-
droverne orsaken till deras ferdighet, och den, som
sett dem innan de erhölio dessa, ltrer lifligt nog
kunna påminna sig deras mindre fuilkomrade till-
stånd. Den edvokatoriska anmärkaren torde således
benäöget tillåta, att de slutföljder, som af premisser-
ne blifvit dragoe, måtte få oförändrade qvarstå.
Författarens till artikeln i Statstidningen, menig
med den önskan, att representanterve ville under-
söka huru det ser ut i andra länder är för hvar-
je uppmärksam läsare solklart deri, att de derige-
nom skulle öfsertyga sig till hvad böjd af uts-ck-
liog krigskonster äfvensom tropparnes färdighet
derstädes stigir, för att finna, buruvida det lönade
mödan göra försöket, att med rekryter, (som en
beväring i början af ett fälttåg buru man må vän-
da sig ändock skola blifva) gå första anfaliet till
mötes Äc. c. Hvad konskriptionssystemet t. ex. i
Prtussen vidkommer, så känner författaren detta
säkerligen vida bättre än anmärkaren, och kan för-
sökra bonom, att han ären liflig enbävgare af Preus-
sens hela militärsystem, och skulle af mångfalldiga
skäl önska, att detta hos oss kunde införas. )
Till svar på de sista af anmärkarens deklamatio-
ner, får författaren endast yttra, att ett folk kan
afskudda sig ett främmande och förnedrande för-
tryckt, utan att derföre vara så alldeles lätt ait kun-
pa bänföra; huruvida afliggindet af prygel och gat-
lopp soro dnffjidrarne till den åberopade vackra
kandlingen, öfverlemna vi till anmärkarens eget no-
gare eftersinnende att afgöra, samt sluta red den
förklaringen, i afseende på villkoren för nationalan-
daus uppsäckelse, såsom medel bland annat till fä-
derresslandets försvar,? att då såroderiets tider ru-
mera synas vara förbi, den retta uppväckelsen för
denna anda säkerligen Bgger 1 sanning och upprik-
tighet, så väl emot folken som Individen.
) Detta betviflas icke, men i denna punkt anser
Red. sig böra evindra att anmirkaren troligen en-
dast menat sjelfva formen eiler organismen af för-
svarsverket i Preusser, icke den betungande ut-
sträckniog, som Preussens läge utan naturliga grin-
sor, och den af andra länder afskurna delen at
dess besiltnivgar der gjort nödväsdrgs men hiil-
- It a or PR fr a hörd oas oo