8 LM RV hvilka de notabiliteter äro, som vi fått :e på oppositonsbänkarne, ifall de icke blifvit dädanskrämda af den nuvarande ömkeliga oppositionen; men att döma af vissa himmelstecien, hade ingredientierne bordt bli högst betinkliga, t. ex. afsiedade Stats-Råder som ämnade att blifva Stats-Råder än en gång c. ce. Ice. Men — vi vilja icke hugga in midt i frågan, utan gå mera grundligt tillväga och följa Minerva å spåren under alla hennes krumbugter i N:is 25 och 26 för detta år, der ämnet förekommer, under pacan af Riksdagen 1834, Tredje Artikeln, med ett karakteristiskt motto, hvariär ioflickadt ett ord, hvars andersening vi få se unde:r analysen af artikeln. Till en början måste vi armärka, att Minerva, som hittils ihärdigt påstått, att detär fullkomligt oriktigt att gifva namn af Ministere åt Svenska Konungens Rådgifvare, beqrämar sig numera blott att kalla det oegentligt. Detta beqvåmarde att slutligen höra på ett öra som hittils agerat döft, är dock inväfdt i en beskyllning mot den först uppträdande oppositionen, med hvilten Regeringen i femton år kämpav, eller att denna opposition Yctj visste något annat om sin bestämmelse, än att dea borde utbyta regeringsledamöterne emot ardra?, Utan att tänka synnerligen högt om bemälte opposition, synes dock en dylik. beskylloivg garska orättvis, såvida den serskild: säges om denna opposition, — Man äger antaga att hvarje Statsman är konseqrvent, och således att han icke lätt ombyter system, om han icke är desto föraktligare eller tror sig innehafva sitt enmbete utan annan pligt än att uppbära löneov; och serskildt har vår Ministere sedan 1809 visat sig föga tillgänglig för nya ideer eller böjd för affällighet från -icke de gamla ideerna ty det vore synd att säga, utan — från slendrianen. Det torde således till en viss grad ligga cch böra ligga i hvarje oppositions natur, att den sträfvar ait aflägsva regeringsorganer, hvilkas motcilja eller oförmåga att fitta ett nytt system är alldeles gifven. Minerva som acnars vill synas förståsigpåerska har såleder icke framkastat detta för annat än att insinuera, att oppositionens kämpar bott sträfvade att sjelfve blifva rådgifvare, och det naturligtvis för att fortsätta de afgångnes system, emedan opponenterne icke visste något annat om sin bestämmelse. Denna insinuation är lika gamma! som enfaldig, emedan all egentlig opposition hittils i Sverge utgått från personer, som icke äro iden ställning, att de kunnat aspirera till taburetten. Oppositionens koryfger inom representatioren må tänka om sig sjeliva hvad de behaga, så hafva de dock icke varit annat än de synliga verktygen för sanningar cch ett allmänt tänkesätt, som upprvuxit på helt andra ställen än i dessa personers hufvuden, ty vira stäader utgöra visserligen icke skolan eller ens samlingsplatsen för vetenssapliga undersökningar eller nyasanningars utbildning. För att ge styrka åt den förespeglingen, att det icke kan vara grundsatserna, utan platserna, som en opposition vill åt, och att nya personers inträde icke kan verka någon förändring i styrelsen, måste man framsöka likt och olikt, som kunde inbilia hopen, att styrelsen ingenting f.r eller kan uträtta på egen band. Dertill hörer i första rummet den inbillningen, att Regeringen i allt får föreskrifter af ständerna och måste följa dem, så att efter en siutad Riksdag behöfde Regeringen icke uppgöra egna planer, icke ens äga egna åsigter; den behöfde blott följa ständernas. — Regeringen blef härigenom småningom ingen ting annat än en verkställande maht åt ständerna, eller rättare ständerne blefvo den egentliga regeringen; deras Utskott blefvo de egentliga minister-departementer ne; och 1509 års statsförfattning förvandlades i sjelfva verket till den af 1720. Så mycker vanställning och nonsens bar man väl knappt nyligen sett samlade på ett ställe. Först och främst skall hela detta förhållande hafva uppkommit genom oppositionens anfall, d. v. s. att utan oppositionens tillvaro hade regeringen icke bebeböft bry sig om ständernas beslut? Om icke ministeren blifvit, genom framdragandet till ansvar, nödtvungen all försvara sig sjelf, bade den således icke behöft andra än egna planer och åsigter? Ett verkligen vackert förhållande i ett land, som heter konstitutionelt! Antingen måste intet motstånd finnas (d. Vv. s. en representation blott pro forma, som säger Ja till allt och aldrig håller efterräkningar), eller ock ingen reoerino. utan blott en dvlkk min