8 LM RV
hvilka de notabiliteter äro, som vi fått :e på op-
positonsbänkarne, ifall de icke blifvit dädanskräm-
da af den nuvarande ömkeliga oppositionen; men
att döma af vissa himmelstecien, hade ingredien-
tierne bordt bli högst betinkliga, t. ex. afsiedade
Stats-Råder som ämnade att blifva Stats-Råder än
en gång c. ce. Ice.
Men — vi vilja icke hugga in midt i frågan,
utan gå mera grundligt tillväga och följa Minerva
å spåren under alla hennes krumbugter i N:is
25 och 26 för detta år, der ämnet förekommer,
under pacan af Riksdagen 1834, Tredje Artikeln,
med ett karakteristiskt motto, hvariär ioflickadt ett
ord, hvars andersening vi få se unde:r analysen af
artikeln.
Till en början måste vi armärka, att Minerva,
som hittils ihärdigt påstått, att detär fullkomligt o-
riktigt att gifva namn af Ministere åt Svenska Ko-
nungens Rådgifvare, beqrämar sig numera blott att
kalla det oegentligt.
Detta beqvåmarde att slutligen höra på ett öra
som hittils agerat döft, är dock inväfdt i en be-
skyllning mot den först uppträdande oppositionen,
med hvilten Regeringen i femton år kämpav, el-
ler att denna opposition Yctj visste något annat om
sin bestämmelse, än att dea borde utbyta regerings-
ledamöterne emot ardra?, Utan att tänka synner-
ligen högt om bemälte opposition, synes dock en dy-
lik. beskylloivg garska orättvis, såvida den serskild:
säges om denna opposition, — Man äger antaga att
hvarje Statsman är konseqrvent, och således att han
icke lätt ombyter system, om han icke är desto
föraktligare eller tror sig innehafva sitt enmbete u-
tan annan pligt än att uppbära löneov; och serskildt
har vår Ministere sedan 1809 visat sig föga till-
gänglig för nya ideer eller böjd för affällighet från
-- icke de gamla ideerna ty det vore synd att sä-
ga, utan — från slendrianen. Det torde således till
en viss grad ligga cch böra ligga i hvarje opposi-
tions natur, att den sträfvar ait aflägsva regerings-
organer, hvilkas motcilja eller oförmåga att fitta
ett nytt system är alldeles gifven. Minerva som
acnars vill synas förståsigpåerska har såleder icke
framkastat detta för annat än att insinuera, att
oppositionens kämpar bott sträfvade att sjelfve blif-
va rådgifvare, och det naturligtvis för att fortsätta
de afgångnes system, emedan opponenterne icke viss-
te något annat om sin bestämmelse.
Denna insinuation är lika gamma! som enfaldig,
emedan all egentlig opposition hittils i Sverge ut-
gått från personer, som icke äro iden ställning, att
de kunnat aspirera till taburetten. Oppositionens
koryfger inom representatioren må tänka om sig
sjeliva hvad de behaga, så hafva de dock icke varit
annat än de synliga verktygen för sanningar cch
ett allmänt tänkesätt, som upprvuxit på helt andra
ställen än i dessa personers hufvuden, ty vira stäa-
der utgöra visserligen icke skolan eller ens samlings-
platsen för vetenssapliga undersökningar eller nyasan-
ningars utbildning.
För att ge styrka åt den förespeglingen, att det
icke kan vara grundsatserna, utan platserna, som
en opposition vill åt, och att nya personers inträ-
de icke kan verka någon förändring i styrelsen,
måste man framsöka likt och olikt, som kunde in-
bilia hopen, att styrelsen ingenting f.r eller kan
uträtta på egen band. Dertill hörer i första rum-
met den inbillningen, att Regeringen i allt får fö-
reskrifter af ständerna och måste följa dem, så att
efter en siutad Riksdag behöfde Regeringen icke
uppgöra egna planer, icke ens äga egna åsigter;
den behöfde blott följa ständernas. — Regerin-
gen blef härigenom småningom ingen ting annat
än en verkställande maht åt ständerna, eller rättare
ständerne blefvo den egentliga regeringen; deras
Utskott blefvo de egentliga minister-departementer
ne; och 1509 års statsförfattning förvandlades i
sjelfva verket till den af 1720.
Så mycker vanställning och nonsens bar man
väl knappt nyligen sett samlade på ett ställe. Först
och främst skall hela detta förhållande hafva upp-
kommit genom oppositionens anfall, d. v. s. att u-
tan oppositionens tillvaro hade regeringen icke be-
beböft bry sig om ständernas beslut? Om icke mi-
nisteren blifvit, genom framdragandet till ansvar,
nödtvungen all försvara sig sjelf, bade den således
icke behöft andra än egna planer och åsigter?
Ett verkligen vackert förhållande i ett land, som
heter konstitutionelt! Antingen måste intet motstånd
finnas (d. Vv. s. en representation blott pro forma, som
säger Ja till allt och aldrig håller efterräkningar),
eller ock ingen reoerino. utan blott en dvlkk min