TITCL bad sd stole TUR HATT, dd ULL Örk I ULL bj
kan dock icke tillvitas Ständerna, utan ministåren.
De förre måste fatta beslut i de frågor, som ävo
I angelägna, annars stadnar hela verket. Och sedan
besluten äro attade, hvad vi!l man då att regerin-
gen skall göra? törakta besluten och gå förbi dem
I eller emot dem? Detta är utan tvifvel andemenin-
gen. Eller kanske vill man; att det skull gå så,
som vi sågo vid de första riksdagarna under de
menlösa tiderna: att representationen skall skiljas
åt, utan att bafva fattat sina beslu!, och uvpdraga
I åt regeringen att vidtaga hvad tjenligt synes? Men,
i sådant fall, hvad göra nationerna med en lagstif-
tande och beskattande representation?
Annars skulle man kunna föreslå ministeren en
metod att, med bibehållen ära såsom verklig rege-
ring, kunva underkasta sig Stände;nas beslut. Må
den, likasom annorstädes, vid hvarje riksdag upp-
göra ett system för det hela, jemte detalj-rade pla-
ner för delarna, och framlägga dem för represen-
tationen, hvars arbeten derigenom blifva mycket
enklare och skyndsammare, Bristen på enighet, el-
ler känslan af oförmåga svarar väl: vi äro ingen
minister, — Men hvem hindrar Eder att vara det?
Åtminstone icke konstitutionen ?). — J invänden:
Gsundlagen förbiuder oss att blanda oss uti vissa,
åt Stärderna sjelfva förbehållna ärender, besynner-
ligen beskattningen, hvarom de äro så fasligt ja-
loux. — Häspå svara vi: Hvad är det, som Deras
Exc. hufvudsakligen och dagligen yrka, hvarhelst
(t. ex. på Riddarhuset) man talar till dem, såsom
minister, om icke att de icke sitta der i annan egen-
) En på en gång förvånande och sorglig nyhet
från riksdagen var Grefve Horns yttra:.de på Rid-
darhuset den 5 Februari, att viicke hafva någon
minister att affordra redo för styrelsens gäng
och grundsatser. Under det många oppositions-
män voro tvetydiga, halft konstitutionella, till-
gängliga för de afillistigheten framkastade skrup-
ler, stod all:id Grefve Horn, med en blek lika
oförvillad, som hans karakter var upphöjd öf-
ver all tvetydighet, Gesom dessa egenskaper.
kommenderade han ailtid aktning, om han ock :
icke utvecklade någon ledande verksamhet. Han
säg vår statsförfattning ur den enda synpunkt,
hvarur den kan ses, om man icke skall nödgas
erkänna, at hela anstalten blott är ett gyckel-
spel. Att nu äfven denne man skulle vackla och
misströsta, har verkligen förvånat och bedröfvat
oss. Hvilken glädje skall icke detta hafva väckt
ho; det verkligen lagbundna statsskickets fiender!
Öfver en sådan omvändelse blifver der större glä-
dje, än öfver nio och nitt:o, som ingen om vän-
delse behöfva.
Grefve Horn har i vår tanka fullkomligt rätt
deri, att om man endast tänker sig det juridiska
förhållandet, så erbjuder hvarken den Svenska
konstitutionen eller den konstitutionelia monar-
kien i allmänhet någon säkerhet åt nationerna, i
fall det vemligen kommer så långt, att ministrar-
ne krypa batom monarkens personlighet, hvilken
är oantastlig och oafsättlig, ehvad han företager
sig. Endast det äfventyrliga försöket att helt
och hållet neka budgeten, vore i sådant fall att
använda, hwviket likväl svårligen låter göra sig
annat än i England, der parlamentet kan ned-
sitta en komitdg, som förvaltar utgifterna, intill
dess ministeren är ombytt. Också är det visserii-
gen erfarenheten om det illusoriska i det konsti-
tutionella systemet, som mer än något anuat i
sednare tider utbredt republikanismens grund-
sats: att söka sjelfva den yttersta motvigten mot
missbruken af den högste statschefens makt uti
embete:s återbesättande genom nytt val efier
vissa år, eburnu sjelfva makten kan vara fullt ut
så stor och större än i flera monarkiska stater.
Men nu är Sverge icke republik, utan monarki;
och då fråga vi Giefve Horn: huru är det möjligt
att tänka sig någon lagbunden monarki, med en
rådgifvarepersonal, som sträfvar till intet högre
mål, än att kasta ansvarigheten på monarken — :
som undandrager sig allt annat ansvar, än det
juridiska — som bestämdt vägrar att utveckla
och försvara grunderna för styrelsens åtgärder —
som nekar nödvändigheten af systematisk enhet
mellan de ohka rådgifvarne — som, med ett ord,
söker borttaga den enda g-undsats, hvarpå tänk-
barheten af frihet under monarki hvilar? Vi
för vår del åtminstone kunna icke begripa, hvar-
för Grefve Horn eller någon annan någonsin gör
sig mödan att komma hit till riksdag , om det
verkligen så förhå!ler sig. som han nådstar.