TITCL bad sd stole TUR HATT, dd ULL Örk I ULL bj kan dock icke tillvitas Ständerna, utan ministåren. De förre måste fatta beslut i de frågor, som ävo I angelägna, annars stadnar hela verket. Och sedan besluten äro attade, hvad vi!l man då att regeringen skall göra? törakta besluten och gå förbi dem I eller emot dem? Detta är utan tvifvel andemeningen. Eller kanske vill man; att det skull gå så, som vi sågo vid de första riksdagarna under de menlösa tiderna: att representationen skall skiljas åt, utan att bafva fattat sina beslu!, och uvpdraga I åt regeringen att vidtaga hvad tjenligt synes? Men, i sådant fall, hvad göra nationerna med en lagstiftande och beskattande representation? Annars skulle man kunna föreslå ministeren en metod att, med bibehållen ära såsom verklig regering, kunva underkasta sig Stände;nas beslut. Må den, likasom annorstädes, vid hvarje riksdag uppgöra ett system för det hela, jemte detalj-rade planer för delarna, och framlägga dem för representationen, hvars arbeten derigenom blifva mycket enklare och skyndsammare, Bristen på enighet, eller känslan af oförmåga svarar väl: vi äro ingen minister, — Men hvem hindrar Eder att vara det? Åtminstone icke konstitutionen ?). — J invänden: Gsundlagen förbiuder oss att blanda oss uti vissa, åt Stärderna sjelfva förbehållna ärender, besynnerligen beskattningen, hvarom de äro så fasligt jaloux. — Häspå svara vi: Hvad är det, som Deras Exc. hufvudsakligen och dagligen yrka, hvarhelst (t. ex. på Riddarhuset) man talar till dem, såsom minister, om icke att de icke sitta der i annan egen) En på en gång förvånande och sorglig nyhet från riksdagen var Grefve Horns yttra:.de på Riddarhuset den 5 Februari, att viicke hafva någon minister att affordra redo för styrelsens gäng och grundsatser. Under det många oppositionsmän voro tvetydiga, halft konstitutionella, tillgängliga för de afillistigheten framkastade skrupler, stod all:id Grefve Horn, med en blek lika oförvillad, som hans karakter var upphöjd öfver all tvetydighet, Gesom dessa egenskaper. kommenderade han ailtid aktning, om han ock : icke utvecklade någon ledande verksamhet. Han säg vår statsförfattning ur den enda synpunkt, hvarur den kan ses, om man icke skall nödgas erkänna, at hela anstalten blott är ett gyckelspel. Att nu äfven denne man skulle vackla och misströsta, har verkligen förvånat och bedröfvat oss. Hvilken glädje skall icke detta hafva väckt ho; det verkligen lagbundna statsskickets fiender! Öfver en sådan omvändelse blifver der större glädje, än öfver nio och nitt:o, som ingen om vändelse behöfva. Grefve Horn har i vår tanka fullkomligt rätt deri, att om man endast tänker sig det juridiska förhållandet, så erbjuder hvarken den Svenska konstitutionen eller den konstitutionelia monarkien i allmänhet någon säkerhet åt nationerna, i fall det vemligen kommer så långt, att ministrarne krypa batom monarkens personlighet, hvilken är oantastlig och oafsättlig, ehvad han företager sig. Endast det äfventyrliga försöket att helt och hållet neka budgeten, vore i sådant fall att använda, hwviket likväl svårligen låter göra sig annat än i England, der parlamentet kan nedsitta en komitdg, som förvaltar utgifterna, intill dess ministeren är ombytt. Också är det visseriigen erfarenheten om det illusoriska i det konstitutionella systemet, som mer än något anuat i sednare tider utbredt republikanismens grundsats: att söka sjelfva den yttersta motvigten mot missbruken af den högste statschefens makt uti embete:s återbesättande genom nytt val efier vissa år, eburnu sjelfva makten kan vara fullt ut så stor och större än i flera monarkiska stater. Men nu är Sverge icke republik, utan monarki; och då fråga vi Giefve Horn: huru är det möjligt att tänka sig någon lagbunden monarki, med en rådgifvarepersonal, som sträfvar till intet högre mål, än att kasta ansvarigheten på monarken — : som undandrager sig allt annat ansvar, än det juridiska — som bestämdt vägrar att utveckla och försvara grunderna för styrelsens åtgärder — som nekar nödvändigheten af systematisk enhet mellan de ohka rådgifvarne — som, med ett ord, söker borttaga den enda g-undsats, hvarpå tänkbarheten af frihet under monarki hvilar? Vi för vår del åtminstone kunna icke begripa, hvarför Grefve Horn eller någon annan någonsin gör sig mödan att komma hit till riksdag , om det verkligen så förhå!ler sig. som han nådstar.