Ännu miärkvärdigare är det, att i samma artikel,
hvarom här egentligen är fråga, uppgifves såsom o-
bestridligt, att ända till 1809 både kraft och sy-
stem ådagalades i våra inre anzelägenheter, stt
ännu lärge efier statshvalfningen, tillgång på kraf-
tiga, kunniga och skickliga Embetsman af den fö-
regsende periodens uppskattning fasns; att, Sver-
ges 1.re välstånd i närvsrande tidpunkt icke fullt
mo!svarar hvad man, efter 25 lugaa år, med ett
enda Zyckligt krig, på utländsk botten fördt med
främmande subsidier, skulle kunnat förvänta. Det
erkännes således att den sednare perioden af vårt
statskick icke en gårg förmitt bibehålla den er-
betsmannaduglighet eller det ckonomiska väl-
stånd, som fanns i landet före Revolutionen,
och att folket verkligen äger något skäl till miss-
nöje. Tror man kanhända att detta, eocligt Förfs:
tanka, är formernpas fel? Ja, så skulle man miss-
tänka, efter hvad vi nyss anfört af hans obelåten-
het, med riksdagarne och revisionerne; men mana
bedrar sig. Han har väl på ett ställe yrkat det;
men också på andra ställen motsatsen. Se här ett par
sådane: skulle i vår tid Sverge få uågon gång bättre
råd på kraftiga män, med skapande förmåga, verk-
liga kunskaper, lugn uppfattning och skarp blick ,
så finge man väl se om våra former äro så ned-
rut:vade, att de göra sådane män redlösa.? Vidare
heter det, der han talar om, att vi behöfva män,
som kunde hjelpa oss ur betrycker: Hittar man
en gång på någon sådan, och finner han för sig en
onunrg, som förstår honom, och kan använda ho-
nom, så födes ordningen lätt på nyit, ty för kraft
och ljus är ingenting omöjligt. Skall man här
taga författaren på orden, så har han, tvertemot
sin egen åsyftning gjort den oskickliga och ohöf-
viska insinuationen, att Sverge för närvarande an-
tingen icke har några kraftiga män med skapande
förmåga, lugn uppfattning m. m., eller ock Konun-
gen icke skulle förstå dem och kunna anvinda dem:
— det bar ju, säger han, ej en gång så dugliga
embetsman, som före 1309 — buru otillbörligt att
det j ävdå känner sig lycsligt och beiåtet!
Vi skalle begå en orättvisa emot Läsarens sunda
förstånd, om vi anställde några ytterligare kommen-
tarier öfver denna text, om vi förlorade några fle-
ra ord för att visa, det Förf., hvad han än må förstå
af Naiuralhistorien , likväl är behäftad med en
ohjelplig oreda och en bedröflig okunnighet i Sver-
ges historia, både den fordna och närvarande, och
har lika förvirrade begrepp om dess samhällskick,
sådant det är eller borde vara, som om Statsläran
i allmänhet. Det enda vi vilja tillägga är, att de
bitar af tertial-tionden, hvarvid vi här fäst oss,
finnas i N:o 29 31 af Svenska Minerva, hvilka
vi råda hvarje samlare af kuriosa att förskaffa sig.
De skola för sådene samlare ha alldeles samma
värde, som den Akademiska disputationen med de
tre underbara tryckfelen hsde för bibliomånen.
Dessa underbara tryckfei förvrängde nemligen till
den grad texten, att intet rsenskligt förnuft deraf
kuade utlsta någon rimlig och sammanhängande
mening, :
