som deras fäder från urminnestid innehaft; och än-
då talade Utskottet om olämpligheten, att utan
behof gifva offentlighet åt rådslag inför Konun-
gen. Utskottets handlingssätt gåfve anledning till
förmoda att dess nekande grundades på nsödvän-
dighet att fördölja, och ej på blott benägenhet att
förhemliga. — Då det numera vore under en Be-
presentants värdighet att begära något af nuva-
rande Konstitutions-Utskott och det icke gjorde
ära åt någons förnuft, att af Utskottet vänta ett
rättvisare handlingssätt genom återremiss af ifrå-
gavarande memorial, hade man endast att hop-
pas, att Kongl. Maj:t skulle bifalla Stårdets gjorde
begärän, ait undfå del af sjelfva Stats-Råds
protokollerna i detta ämne; och måtte det då blif-
va Konstitutions-Utskottets ledamöter förbehållet att
söka för nationen undanhålla sina egna åtgärder.
Talaren ansåg det, för närvarande, endast vara Stån-
det värdigt att. med ogillande lägga memorialet till
handlingarne, bvarpå proposition yrkades.
NILS MANSSON trodde sig ej säker, om han rätt
uppfatiat meningen uti ifrågavarande memorial; Det
förefölle emedlertid besynnerligt, att Utskottet der-
uti yttrat, det reservationer icke fings åtfölja Utskot-
tets menorialer till Riks-Stånden; sådant vore visser-
ligen för långt gånget. — Sedan Sekreteraren erin-
rat, att detta endast vore förbudet i anmärknings-
frågor, yttrade ANDERS DANIELSSON, att man i
detta memorial kunde skåda en af dessa handlinger,
som mer än de fl:ste andre måste upptäcka för
Svenska folket huru ringa det hade att vänta af sina
så kallade ombud. — 8 å 900 familler försättas i
osäkerhet om sin besittningsrstt till sine hemman ge-
nom en regeringsåtgärd, hvilken ålede dem en bevis-
ningsskyldigbet, som, då man ej fioge gå tillbaka
till förfäidrens rättigheter under en annan Statsrege-
rings myndighet, icke kan begaguas. Ståndet hade
hos Kocungen begärt en förändriog i förhållandet.
Dea hade blifvit afslagen och Ständernas rättighet,
att vidröra denna sak, ifrågasatt, till och med i or-
dalag, som vittnade om grundsatser i Statens ech
Kyrkaus inbördes förhållande, hvilka luktade af
katolisism, omklädd i värdsligt enviälde. Man ha-
de förvånats deröfver ech äfven Ständerna hade yr-
kat på de hotade åboernes rätt; den anmälte anled-
ningen tll anmärkning mot Konungens Rådgifvar
afslås af endast omkring 10 personer, utgörande
Konstitutions- Utskottets majoritet. Fle:e af dessa haf-
va bikväl för en formfråga af föga vigt, tillställt
RiksRöätt, i stället för att följa grundlagens tyd-
liga hänvisving till ett annat behandlingssätt, — och
neka den all påföljd af ett brott, som hotade mång-
hundrade famiilers välfärd. Då nu Bonde-Ståndet,
som representerar 35 af Svenska folket, begärde att
få se de skäl, hvarpå dessa 10 personer grundat
deras afslag, svara de blott: det fån I icke; deraf
han I ej behof! — Det enda återstående hoppet
vore den begäran, som afgifvits till K. M. om del-
fående af Stats-Råds protokollen i ämnet, och i af-
seende på memorialet, borde man endast, med ogil-
Zande lägga det till handlivgarne. Fliruti instämde
flere ledamöter, hvaribland HANS JANSSON som
förklarade, att då man jemförde detta memorial med
Utskottets öfriga åtgärder under denra Riksdag, kuän-
de man cj neka, att Utskottet hardlat konseqrent.
Önskligt vore dock, om Utskottet ville inskränka den
obehöriga myndighet, det söker att tillvälla sig, samt
upphöra med ett förfarande som väl kunde anstå en
Inqvisitions-Domstol men icke passade i ett konsti-
tutionelt samhälle. Efter det att Talmannen till-
kännagifvit, att han ansåg Ståndet icke öga pröf-
ningsrätt, buruvida Utskottet i det!a fall rätteligen
förfarit eiler icke; beslöt Stånvdet att memorialet
skul!te läggas till handlingarne.
Nåsre andre ärender af särdeles intresse förebades
icke i detta plenum.
a 2 RA Sr a eng io re een FREE ER a oe nn
