verkligen är, står lika haltlöst i harmoni med den, som
yttrade det; ty ganska kort tid derefter var det som s il-
dringarnes författare dagligen uppeböll sig, icke såsom en
bandhund, men såsom en civiliserad knähund på mattan
— i Grefyvens förmak f) — men förmodligen åsyftande att
likna galerslafven, som sjunger serenader till den åra vid
hvilken han är bunden. Ja, det såg nästan ut, som ctt
för intimt förhållande hade uppstått mellan samma Grefve
och öfver!öparen. Resultatet af denna liaison blef, att
Skild:s Förf. uppträdde såsom Regeringens publicistiska or-
gan och med detsamma försvann den frimodiga oppositio-
nisten i Fäderneslandet,
Härifrån gå vi tillbaka till den i många afseenden märk-
värdiga 1827 års revisions Den monarkiska principen bör-
jade då blekna för den klarscende royalisten, förmodligen
af pågot uppehåll i utbekommandet af de utlofvade Judas-
penningarne. Vår Tartuff, alltid beredd på en öfvergång,
närmade sig nu väl med försigtighet men ej förfäran en
del af revisionens fritänkande ledamöter. Band andra blef
Ex. Adlersparre hedrad med en och annan påhälsning. Det
var vid denna tid, som Skildringarnes Författare yttrade
till den vördnad värde, nu mera aflidne Kammarherre Seth:
att Sverge kan skatta sig lyckligt, som ännu äger i Exc.
Adlersparre en man, upphöjd öfver alla egna intressen, och
som i alla afseenden kan kallas en folkets man.? Men,
länge blåste naturligtvis ej samma vind, och en lycksöka-
re måste flitigt rätta sig efter alla vindkast — hvaraf också
hände, att Exc. Adlersparre, i den i tidningen Fäderneslan-
det införda artikeln om 1809 års män, fick vidkännas en
mängd skarpa tillvitelser, såsom en reparation för det be-
röm, hviliet samma författare någon tid förut hade låtit
flöda öfver honom.
Nu kommer 3:e hufvudepoken eller 1828 års riksdag. Här
uppträdde Skildringarnes Författare ånyo i oppositionens
leder, likvist med exa moderation, som man ej hade väntat.
Visserligen insåg hvar och en att mannen var dnbbel, och
att saken för bvilken han stred var både haltande och
sjuk; några voro till och med i den öfvertygelsen, att han
hörde till de s. k. seld ade rännarne. Taflan förän-
drar sig snart, och vår man blef, hvad alla naturligtvis
visste förut, sedan han vinglat från oppositionen till mini-
steren, från ministeren till oppositionen — ordentligt
köpt af det ena partiet, till fromma för sig och sitt rykte;
och härmed slutar fjerde epoken.
Femte akten af denna författares alltigenom ömkliga tra-
gedie, börjas och slutår med en total moralisk upplösning
inom hela hans individuella varelse; ty, sedan han hade
förlorat opinionens beskydd — till och med slutligen hen-
nes öfverscende, måste Författaren af Skildringarna för si-
na oerhörda vinglerier, till näpst för sig och androm till
varnagel, intaga ett rum på gäldstugan. Det var troligen
i detta hedersrum, son det nobla företaget framstod att
utgifva skildringarna.
Så ligger denna författares lefnadstafla — öfverstruken
af en bildad tidsande, hvilken med upplysning och humani-
tet vill sammanlänka de spridda delarne af en söndersliten,
men ännu i sina fragmenter, vördnadsvärd nation. Må
Skildringarnes Författare fortfara i sina konstknep — sä-
kert är, att hvarje vanbörding, som vill sönderrycka det
samhälle han tillbör, arbetar sjelf på sin egen under-
gång.
t) Den hemliga konferensen angående uppköpet af de till
staden komna exemplaren af Memoires de Bourienne,
samt spionaget på Ehrenborg och Ankarsvärd, äro partier,
hörande till samma historiska tafla.