nas natur medför detta förhållande. Nu är det likväl obestridigt, att ehuru skärgårdsflottan, i sitt nuvarande skick, visst icke kan sägas svara mot behofvet, skulle hon likväl vid ett infallande krig onekligen göra landet vigiga tjenster, och hon, som icke kostat en tiondedel mot den stora, likväl bli för staten tio gånger nyttigare ön den senare, som i sitt nuvarande skick ingenting kan uträtta mot fienden, och som man derföre — eburu bizarrt det än må låta — snarare skulle önska, att hon vore reducerad blott till några välseglande fregatter, som landet hade råd att hålla i rörelse, och att linieskeppen som nu icke kunna u!trustas på en gång utan oerhörda summor, snarare måte träffas af den oundvikliga förstöringen , emedan dessa sedermera åtminstone iogenting skulle kosta att underhålla, I alla fall befinnes det, att åtminstone någonting kunde vinnas för materieln, genom besparing i personalens utgifter för det högre befälet, Är det då ej möjligt, att få sjökarteverket ombesörjät för mindre ån 5,800 Rdr bio åt den, som förrättar sammandragen deraf, och skulle detta ej kunna ske af någon mindre än en Amiral? Skulle icke någon finnas beredvilliz att förratta GeneralAdjutantstjenster, eller sitta i förvaltningen af Sjöärenderne för 4,500 Rdr och en rymlig våning, utan ett särskildt arfvode af 1,200 Rdr; ait vara ledaraot i sistvärade verk för 2000 Rdr lön, utan det särsk Ida arfvodet af 300 Rdr o. s. v. Man skulle blott med dessa arfvoden komma ett godt stycke på vägen med Kungsholms befästnivg, och det är troligt, att den fredliga tjenstgöringen likväl icke skulle lida deraf. Vi vänta just icke att Vederbörande skola följa detta råd, men vi hafva anfört det till en liten tröst för Rikets Ständer emot de samvetsqval som man är så angelägen att väcka öfver de vägrade anslagen.