viljes, helst en maiskalk Soult eller Gerard (2?) Om han kuvode vinna Gr. Mole, så skulle han äfven hålla tillgodo med honom. Men kandidaterne till ministerea hafva alla förenat sig om, att icke taga emot Soult till konseljpresident, så mycket de annars afvika i åsigter; hvarken Dupin eiler Mole vill under sådant vilkor hafva honom till kamrat, hvarken Thiers eller Guizot vill taga plats jemte honom i konseljen. Om marskalken kommer till Paris, så skall man söka att göra honom bildandet af en ministere omöjligt. Ingen finansminister vill gå till konseljbordet med honom; Passy, hos hvilken man känt sig före, har på det bestämdaste vägrat, Humann tager ett språng tillbaka, såsom för en stor orm. De andre antingen hata eller frukta marskalken, emedan man anser hosom vara i stånd tili allt, och en ande af stål lyser i hans blick, under det denna ande tillika i högsta grad visar sig smidig mot Konungens person. sSoult har alldeles intet system, men bestämda antipathier; han förgudar makten, antingen den lägges i hans hard af ett konvent, kejsaredöme, restauration eller af Ludvig Filip — likamycket. Soult, som: förr hvälfde i sitt hufvud de mest ärelystna planer, bar af nödvändighet blifvit tvungen öfvergifva fordoa chimärer, och hzr nu icke mer än en enda tanka: att oinskränkt tjena Ludvig Filips person; på hufvudet nära vore han i nödfail en Alba. Föröfrigt är han alldeles äcke tåld i kammaren.