viljes, helst en maiskalk Soult eller Gerard (2?)
Om han kuvode vinna Gr. Mole, så skulle han äfven
hålla tillgodo med honom. Men kandidaterne till
ministerea hafva alla förenat sig om, att icke taga
emot Soult till konseljpresident, så mycket de an-
nars afvika i åsigter; hvarken Dupin eiler Mole
vill under sådant vilkor hafva honom till kamrat,
hvarken Thiers eller Guizot vill taga plats jemte
honom i konseljen. Om marskalken kommer till
Paris, så skall man söka att göra honom bildandet
af en ministere omöjligt. Ingen finansminister vill
gå till konseljbordet med honom; Passy, hos hvilken
man känt sig före, har på det bestämdaste vägrat, Hu-
mann tager ett språng tillbaka, såsom för en stor
orm. De andre antingen hata eller frukta marskal-
ken, emedan man anser hosom vara i stånd tili allt,
och en ande af stål lyser i hans blick, under det
denna ande tillika i högsta grad visar sig smidig
mot Konungens person. sSoult har alldeles intet
system, men bestämda antipathier; han förgudar
makten, antingen den lägges i hans hard af ett
konvent, kejsaredöme, restauration eller af Ludvig
Filip — likamycket. Soult, som: förr hvälfde i sitt
hufvud de mest ärelystna planer, bar af nödvändig-
het blifvit tvungen öfvergifva fordoa chimärer, och
hzr nu icke mer än en enda tanka: att oinskränkt
tjena Ludvig Filips person; på hufvudet nära vore
han i nödfail en Alba. Föröfrigt är han alldeles
äcke tåld i kammaren.